Novemberkåsan gick av stapeln i Eksjö under den gångna helgen. Publiksiffran uppskattades till cirka 20 000 och det blev en stor folkfest. 

Motorfesten i Eksjö blev det 98:onde racet sedan tävlingen startade år 1915. I år blev det några återbud men 164 kom till start. Loppet har ingen permanent plats utan man kör på olika platser i Sverige varje år i november. Sammanlagt ska man ta sig igenom 35 mil och det är på utsatta sträckor i skogen. 

– Det är som att åka från Eksjö till Uppsala. Våra duktiga funktionärer har dessutom lagt 300-400 timmar på att mäta banorna med hjälp av gps, säger Per Grönqvist, tävlingsledare.

Förarna hade olika starttider och alla körde hela tiden, oavsett dag som natt. En av starterna var på Nifsarpskolan i Eksjö och sträckorna var bland annat norr om Eksjö, mot Vetlanda och en sträcka mot Nässjö. 

Ingen kvalgräns 
Inför Novemberkåsan var det ingen kvalgräns utan det är själva poängräkningen som spelade stor roll.

– Man måste vara väl förberedd, de som kör har VM-poäng och SM-poäng eller att man är bäst i klubben, förklarar Per. 

Elit, junior, senior och dam var de fyra klasserna i Novemberkåsan. Seedningen gick till att de som hade flest VM-poäng och SM-poäng fick förtur i lottningen.

– Har man kvalificerat sig för att ligga i VM eller SM-toppen så har man förtur, säger Per. 

Stort pannben krävs
Då man körde i långa sträckor i bland annat leriga marker krävdes både pannben och att man är fysiskt tränad. 

– Bästa tips för att lyckas i kåsan är att man måste vara väl förberedd med bra förutsättningar och lite tur. Den kroppsliga träningen måste man börja med ett år i förväg och måste ha natträning på hojen och lära sig köra hoj i mörkret och det är en konst i sig, förklarar Per.

Vad är den stora skillnaden i dag mot hur det såg ut förr i Novemberkåsan?

– Maskinerna är av bättre kvalité i dag och de går inte sönder lika lätt i dag som de gjorde förr, säger Per.

Priset i Novemberkåsan är en intäkt i en ständigt vandrande pokal.