År 1957 började jag andra klass i Sävsjö realskola. Då var ett av ämnena tyska, ett språk som var obligatoriskt. Det gick sådär.

Men av någon anledning fick jag tag i en adress till en kille i DDR, Deutsche Demokratische Republik. Klas Tanneberger hette han och vi konstaterade att både han och jag hade liknande intressen. Vi samlade bland annat på frimärken och gillade fåglar. Vi började brevväxla.

Det blev starten på en livslång kontakt. Han ville veta så mycket som möjligt om Sverige och jag ville lära mig lite mer om tyska språket. På den tiden var DDR en av Sovjetunionens lydstater. Öppenheten mot väst var så gott som omöjlig. Våra brev blev ofta censurerade.

Men vår vänskap fortsatte. Han skickade vackra frimärken på sina brev och jag kontrade med ofarlig information om Sverige och Sävsjö. Han var bergsklättrare i Sächsische Schweiz, en bergskedja i sydöstra Tyskland nära gränsen till Tjeckien, och jag fick många vykort och annat från honom.

Våra brev kompletterades av en julklapp. Han skickade en fruktkaka, en så kallad Christstolle från ett välkänt bageri i Dresden. En sådan kaka i form av en brödlev med rejält med pudersocker över kom sedan till mig varje jul och gör så ännu idag!

Den är inslagen i en vacker kartong med bild på locket av den kända Frauenkirsche, som ligger centralt i Dresden vid floden Elbe. Från mig blir det en almanacka med bilder från Sverige.

Här måste jag också berätta en historia om Christstollen.

En gång, när jag bodde i Vrigstad, hände följande: Eftersom det bara var jag i familjen som åt av kakan brukade jag dela med mig till andra. Ett år slog jag in halva kakan i ett nytt paket som jag lämnade in till posten med adresslapp till en släkting som bodde i Lund. Släktingen var född i Hamburg och förtjust i denna tyska delikatess.

Efter några dagar ringer släktingen till mig och med förvåning i rösten frågar vad jag har skickat. Det blev en munter historia. Paketet innehöll nämligen ett års bokföring från en snickerifabrik i Vrigstad! Adresslappen hade förväxlats av Posten. Paketet skulle till en revisionsbyrå. Posten i Lund underrättades och en tjänsteman kom hem till släktingens adress och tog hand om det feladresserade paketet och bad så mycket om ursäkt för denna fadäs.

Vi undrade naturligtvis vem som fått det felaktiga paketet. Speciellt måste det ha blivit stor förvåning på revisionsbyrån då jag lagt i ett julkort där jag skrev "God Jul! Här kommer en stolle."

Nu för tiden, med mailens hjälp, kommer vi snabbt i kontakt med varann. Därför föreslog Klas i år att vi skulle ta tiden för årets paket att nå respektive adressat. Vi postade därför våra försändelser ungefär vid samma tid i torsdags den 6 december och bestämde oss för att se vilket paket som kom fram först. Idag, den 12 december kom ett mail från Klas. Mitt paket hade kommit till honom redan den 9 december. Hans stolle har inte anlänt ännu. 1-0 till PostNord!