Jag har funderat en del över om det är möjligt att fler skulle kunna ta på sig rollen som libero?*  Nu syftar jag förstås inte på Libero blöjor, även om reklamen gärna vill få oss att tro att de alltid skapar lyckliga bebisar. Nej, jag tänker mer på den klassiska liberorollen som dök upp inom fotboll under 1970-talet. Då insåg man att en libero kunde vara en värdefull och effektiv spelare utifrån friheten att denna kunde befinna sig överallt på planen och att liberon behärskade såväl försvars- som anfallsspel. 

På den tiden hade jag ett stort intresse för att titta på fotboll. Jag tillbringade många lördagar framför Tipsextra, med en tipskupong i handen och spänd förväntan inför rapporteringen av målen. Ibland blev det några kronor i vinst, men oftast var det spänningen som var belöningen. Stoke City FC, blev mitt favoritlag, kanske mest på grund av dess legendariska målvakt, Gordon Banks. Utanför England fanns en tysk spelare som jag beundrade och som verkligen förkroppsligade liberorollen, Franz Beckenbauer. Kaiser Franz som han oftast kallades hade som libero en fri roll på planen, rörlig och strategisk, ovärderlig både i försvar och anfall. Han var en av sin tids bästa och mest framgångsrika fotbollsspelare, en fröjd att se i aktion.

Under mina år som kommunalråd hade jag förmånen att också ibland få fungera som just libero; kunna göra en insats där det behövdes i stort som smått. Ofta se till de där små behoven, sådant som handlade om att vara en schysst medmänniska. 

Som den gången en äldre dam bestämt hävdade att det minsann var kommunalrådet som skulle hjälpa henne med inköpen i den lokala butiken. Kassörskan på Coop tittade misstänksamt på mig när jag räckte fram damens kontokort, men efter en förklaring gick allt bra. När jag lämnade matkassarna möttes jag av en sådan värme och tacksamhet att det blev ett minne för livet. Det gav en fantastisk känsla att kunna glädja någon, även i det lilla!

Tyvärr upplever jag att möjligheterna att göra det där lilla extra, och ibland gå utanför ramarna, har blivit allt mindre. Tiden räcker inte till, och ibland saknas även viljan. Inom både företag och kommunal verksamhet blir vi mer specialiserade, och arbetsbeskrivningarna allt mer detaljerade. Det har förstås sina fördelar, men också nackdelar. Varje gång ett misstag uppmärksammas i media blir åtgärden densamma, skärpta rutiner för att undvika att det händer igen. Med det växer samtidigt rädslan för att göra fel och därmed också viljan för att göra något extra.

Det har också blivit allt svårare att få personlig kontakt när vi har ärenden hos serviceföretag, myndigheter och större företag. Vi hänvisas till digitala tjänster, chattar, långa telefonköer och omständliga menyval. Det är tröttsamt, opersonligt och oflexibelt.

Men allt är inte dystert! Glädjande nog finns det många goda exempel, särskilt lokalt. I den lokala livsmedelsbutiken, bilverkstaden eller bygghandeln får man ofta snabb hjälp, goda råd och ibland lite extra service. Inom kommunen finns också engagerade medarbetare som tar sig an rollen som libero, de som kliver in där de behövs och gör skillnad utöver det vanliga. Men vi behöver fler! 

I kommunerna skulle vi ha mycket att vinna på att ge fler tid, möjlighet och uppmuntran att ibland våga kliva utanför ramarna och göra det där lilla extra. Kanske är det dags att införa libero som ett nytt yrkesbegrepp inom skola, vård och omsorg? Eller kanske är det viktigaste att minska detaljregleringar och verkligen visa tillit till de medarbetare som arbetar närmast våra kommuninvånare? Jag är övertygad om att det skulle leda till ökad arbetsglädje och mer nöjda invånare. Allt detta utan att det behöver kosta en krona extra!

Det kanske nu är läge för någon bank att öppna upp ett servicekontor några timmar i veckan och då ha en ”libero” på plats som kan hjälpa till med enklare bankärenden?

Vi lever i tuffa tider, med stora utmaningar och krav på besparingar. Självklart måste vi prioritera rätt och ha ordning på ekonomin. Men det är lika viktigt att inte tappa bort de små sakerna, de som betyder mycket för många. Ofta handlar det om att värna mjuka värden som medmänsklighet, tid att lyssna och viljan att hjälpa varandra. 

Jag tror vi också skulle ha väldigt mycket att vinna om fler fick möjlighet och uppmuntran att gå in i funktionen som libero, vad tror du?

* Libero kommer av det latinska ordet Liberalla med betydelsen fri människa, värdig, ädel och frikostig. Libero inom fotbollen är en spelare med en fri roll och som har friheten att befinna sig överallt på plan. Liberon ska behärska såväl försvars- som anfallsspel.