För några veckor sedan var jag på loppis. Jag är varken en van eller trogen loppisbesökare, för jag letar bara efter en enda sak: ståltrådskorgen vi bar mjölkflaskorna i på 50-talet. De är hopplösa att få tag i nuförtiden.

Kommer ni ihåg dem? Minns jag inte helt fel så fanns de för två, tre, fyra eller sex flaskor. Ståltrådskorgar med vit plast kring tråden. De var mycket praktiska och lätta att bära flaskorna i.

Det var lite skillnad mot när vi köpte mjölk i lösvikt. Tänk vad mjölkkrukorna slog mot benen. Och tunga och otympliga var de. Och att cykla med dem på styret var livsfarligt. I alla fall för oss barn.

Visst fanns krukorna både som emaljerade, aluminium och i plåt? Och skulle man ha grädde, så skummade mjölktanten av det översta lagret i de stora mjölkkrukorna. 

Men vad bar vi grädden i? Någon minns att det fanns en liten behållare som sattes ovanpå mjölkkrukan, för inte fanns det väl små mjölkkrukor. 

Är det fler än jag som blir lite nostalgisk, när man tänker tillbaka på ungdomsåren? Jag är fullt medveten om att både jag, och ni, förskönar denna tid, men i alla fall... Det var något positivt med den.

”Det regnade aldrig på somrarna och det var alltid kallt och snö på vintrarna” och man gick till mjölkaffären och köpte mjölk i lösvikt.

Jag funderar på hur många mjölkaffärer vi hade i lilla Sävsjö på 50- och 60-talet. Det fanns en på Lundbergsplan minns jag. Den låg där Röda Korset eller möjligtvis Josefs skomakeri ligger. LångeDavids som låg längre upp på Vrigstadvägen var väl ingen mjölkaffär? Det var väl mer vilt och grönsaker?

På torget kan jag inte komma ihåg att det fanns någon renodlad mjölkaffär.

Men längre upp på Storgatan, där Mi Amor nu ligger fanns en. Det måste ha varit innan JLS, Jönköpings läns slakteriförening, öppnade sin affär i lokalerna. Eller var det tvärtom?

Och uppe vid Hundparken låg en mjölkaffär. Den fanns där väl först, men i vilken ordning kom affärerna sen? Sven Pettersons, filial till affären på Kopparslagargatan, eller Franssons bageri, dit vi smet på rasterna för att köpa pariserbullar. 

Men sedan hade mejeriet också en egen affär. Den låg i samma lokaler som mejeriet på Hjärtlandavägen. Där luktade det så gott av ost. Det såldes väl ost även i de andra mjölkaffärerna, men här var lukten extra tydlig.

Fyra renodlade mjölkaffärer samtidigt i Sävsjö. Att de bar sig. För även övriga affärer sålde väl mjölk? Eller blev det först när flaskorna kom?

På tal om flaskmjölk så hörde jag att det funnits en mjölkautomat på Konsum, när det låg på Storgatan, nuvarande bibliotekets plats. Man satte dit sin tomma flaska i automaten och tryckte en gång för en liter mjölk och två gånger för två liter. Där var man tidigt ute med automatiseringen.

Mjölkflaskorna hade kommit, men fortfarande köpte många lösmjölk. Kanske mest för att då fick man rågade mått, alltså någon deciliter extra. Och många tror jag, fortsatte liksom min mamma, att cykla ut till bönderna och köpa mjölk direkt av dem.

Opastöriserad mjölk var det och vi blev inte sjuka av den. Konstigt, så farligt som det är. 

Sjuka förresten. Jag minns att jag var med mamma och hämtade vatten från källan nedanför kommunhuset. Det vattnet var endast renat av naturen. Det var ”bättre och nyttigare” än kranvattnet hemma, påstods det.

Och hon var inte ensam. Jag minns flera tanter som stod med sina krukor, redo att fylla dem med klart, kallt rinnande vatten.

Men utvecklingen gick framåt även för mjölkförpackningarna. Lösmjölken och flaskorna försvann, tetrapacken i olika varianter kom istället. Kommer ni ihåg de trekantiga paketen? Omöjliga att hälla ur och sladdriga när de var halvfulla. Sedan kom tegelstenen. Fast och bra, men lite svår att öppna. Och så dagens förpackning. Stadig och lätt att hålla, med skruvkork.

Så den ständiga frågan: Var det bättre förr? Visst var det väl trevligt att komma till mjölkaffären och prata lite under tiden de hällde upp mjölk i krukan. Betala i lugn och ro och samtidigt kanske få lite nyheter.

Och idag? Vi springer in till kyldisken, hämtar vår mjölk och rusar ut genom kassan. Rent, pastöriserat och välordnat. Men lite opersonligt.

Jag kanske ska sluta leta efter den där flaskbäraren och inbilla mig att allt var bättre förr. Vi har det ju trots allt ganska bra nu med våra tetrapack även om korken sitter fast.