Rawan Darwish läser Globala studier på Jönköping University, och har under den gångna hösten gjort sin långpraktik i hemkommunen Sävsjö.

Rawans erfarenheter av flykt, utbildning och vardagsliv blev startpunkten för ett nytt samtal om inkludering - ett arbete som nu fortsätter i kommunen.

Rawan Darwish kom till Sverige 2018 när hon var 16 år gammal. Hon hade då tillbringat tre år i Turkiet efter att ha tvingats fly från kriget i Syrien, separerad från sin pappa som redan hade tagit sig till Sverige. Vägen hit präglades av otrygghet, men också ett starkt mål: att få fortsätta studera.

– Jag är en vanlig tjej, men jag har varit med om krig och flykt. Det har format mig, säger Rawan.

Vi träffar Rawan och Linda Ståhlgren, kommunens hållbarhetsstrateg, för en intervju. 24-åriga Rawan läser sitt sista år på kandidatprogrammet Globala studier vid Jönköping University. 

Under hösten har Rawan och klasskamraten Dalya M J Nasman haft sin praktik i Sävsjö - en praktik som inte bara blev en del av deras utbildning, utan som också ledde till att kommunen tog nya steg i sitt arbete med inkludering.


Rawan Dalwish kom till Sverige som 16-åring. Foto: Mirjami Alanen

“Jag visste att jag kunde”
Rawans studieresa har inte varit självklar. Språket var en stor utmaning när hon började gymnasiet, och hon mötte tidigt låga förväntningar.

– Jag fick höra att samhällsprogrammet inte var något för mig. Att det skulle bli för svårt. Men jag visste att jag kunde, även om språket var svårt.

Under sin skoltid i Sverige mötte Rawan både utanförskap och subtila former av rasism. Som den enda utlandsfödda i klassen blev hon ofta bemött som “annorlunda”, både av elever och ibland av lärare. 

Hon minns betygssamtal där hon fick höra att hon måste anpassa sig till svensk kultur och fira traditioner hon aldrig vuxit upp med, samtidigt som hennes tidigare skolframgångar ifrågasattes. Även hennes matematiska kunskaper blev ifrågasatta, trots att hon haft toppbetyg i hemlandet. 

– Det påverkar hälsan och självförtroendet, säger Rawan. 

Men istället för att ge upp fokuserade hon på sina studier, och såg utbildningen som en väg att skapa en framtid där hon kan bidra och hjälpa andra.

Sista året på gymnasiet gick hon ut med höga betyg och tog steget vidare till högskolan.

– Det var inte lätt, men jag hade ett mål.


Foto: Mirjami Alanen

Praktiken som tog en ny riktning
När Rawan och Dalya sökte praktik i Sävsjö kommun var utgångspunkten enkel: de bor i kommunen och ville förstå hur samhället fungerar - och bidra med något tillbaka. 

Under handledning av Linda Ståhlgren tog praktiken snabbt en tydligare form.

– Det är två otroligt engagerade akademiker som verkligen vill applicera sina kunskaper på sin hemort. Det har varit supergivande, säger Linda.

Halva praktiktiden deltog studenterna i kommunens ordinarie arbete med hållbarhetsfrågor, både lokalt och regionalt, med ett stort antal möten tillsammans med bland annat länsstyrelsen. Den andra halvan ägnades åt ett eget projekt: inkludering.

– Vi började med att dela våra egna erfarenheter - både det som fungerat och det som inte fungerat, berättar Rawan. 



När ord blir till handling. Rawan visar en del av arbetet som hon skapade tillsammans med Dalya under praktiken. Foto: Mirjami Alanen

Inkludering i vardagen
Genom intervjuer med utrikesfödda Sävsjöbor, deltagande i mötesplatser och samtal inom kommunen samlade Rawan och Dalya in berättelser om både inkludering och utanförskap. Ett återkommande tema var hur mycket energi det kan krävas för vissa grupper att “ta sig in” i samhället.

– Många vi intervjuade beskrev att de kämpar 80 procent, medan andra kanske behöver kämpa 20. Till slut tar orken slut, säger Rawan.

Föräldragenerationen var särskilt tydlig i materialet; personer med lång yrkeserfarenhet och utbildning från sina hemländer som har svårt att få sina kompetenser tillvaratagna.

– Vi missar så mycket kunskap i samhället, bara för att människor inte får chansen, säger Rawan.

Projektet kom också att handla om möten utan gränser; vikten av vardagliga möten där människor, oavsett språk, ålder eller bakgrund, faktiskt ser varandra. Studenterna deltog i vandringsgrupper, besökte mötesplatser och intervjuade personer som tidigare arbetat med att skapa sammanhang i kommunen.



"Det har varit spännande och det är verkligen en början på ett fortsatt arbete", säger Linda Ståhlgren om projektet.

Samtal som fortsätter
En del av materialet presenterades för kommunens ledningsgrupp, chefsgrupper och olika verksamheter. Rawan och Dalya ledde samtal om vad inkludering betyder i praktiken - bortom styrdokument och visioner.

– De har hjälpt oss att gå från ord till handling. Budskapet har varit väldigt starkt: inkludering är inte de stora projekten, utan de små handlingarna. Att säga hej. Att vara nyfiken. Att verkligen se varandra, säger Linda Ståhlgren.

Responsen har varit tydlig.

– Det har funnits en stark vilja att fortsätta prata om detta. Många har uttryckt att det är först nu man börjar förstå vad inkludering faktiskt innebär i vardagen, säger Linda.

Arbetet tar inte slut med praktiken. Redan nu finns inbjudningar till fler arbetsgrupper, och i januari kommer Rawan, Dalya och Linda att delta vid en arbetsplatsträff för att fortsätta samtalen. Förhoppningen är också att projektet blir grunden för studenternas kandidatuppsats.



Rawan Darwish med sin handledare under praktikperioden, hållbarhetsstrategen Linda Ståhlgren vid Sävsjö kommun. Foto: Mirjami Alanen

En framtid med människor i fokus
För Rawan är riktningen tydlig, även om den exakta yrkesrollen ännu inte är bestämd.

– Oavsett var eller hur jag jobbar vill jag hjälpa människor. Det kan vara humanitärt arbete, inkludering här i Sverige eller volontärarbete. Jag vill bidra till samhället.

Hennes resa från krig och flykt till universitet och samhällsutveckling har blivit en del av något större. Ett pågående samtal om hur ett samhälle kan bli mer inkluderande, steg för steg.

– Det börjar med oss, i vardagen, säger Rawan.