Föreningen om vänskapsbänken: "En symbol för att bryta stigmat"

En gul parkbänk i Perennparken har blivit omdebatterad i Sävsjöappen. För vissa symboliserar den stigma och utpekande – för andra är den en livsviktig påminnelse om att se och prata med varandra. 

– Det kanske räcker att man säger hej och visar att man ser en annan människa, säger Erika Tor Rundblad, chef för serviceförvaltningen som ansvarar för bänken.

En insändare landade på Sävsjöappens bord. 

En vädjan till kommunen: Byt ut den gula soffan så människor vågar sätta sig på soffan och njuta av naturen och fågellivet utan att få stämpeln "är du trött på livet?".

Insändarskribenten "Gammal Sävsjöbo" syftade på den gulmålade parkbänken, så kallade vänskapsbänken, i Perennparken i centrala Sävsjö, som placerades där på suicidpreventiva dagen i september 2024. 

LÄS MER: Sävsjö får vänskapsbänk: "Ett hej kan rädda liv"

Sedan kom en insändare till, som höll med föregående skribenten. Och sedan en till. Frågan om den gula vänskapsbänken växte till en liten debatt i Sävsjöappens insändarsidor.

Vänskapsbänken står i Perennparken med utsikt över lagunen. Foto: Magdalena Anderås

Vi kontaktade föreningen Hjärnkoll i Jönköpings län, som driver initiativet om de gula vänskapsbänkarna lokalt i länet tillsammans med kommunerna.

Enligt ordförande, verksamhetsledare Lisa-Maria Ek och regional samordnare Ida Thorell finns ett stort antal bänkar placerade runtom i länet.

– Bänkarna är en symbol för att bryta stigmat kring psykisk ohälsa men också för att bryta den ofrivilliga ensamheten som just nu är väldigt stor bland befolkningen, säger de.

Ek och Thorell menar att de gula vänskapsbänkarna är inte bara sittplatser; de kan ses som verktyg i att få människor våga prata kring sin egen och sina medmänniskors psykiska ohälsa.

– De är en påminnelse om att vi måste våga fråga och våga lyssna på varandra.

Lisa-Maria Ek på en gul parkbänk i Norrahammar, Jönköping. Foto: Hjärnkoll i Jönköpings län

Insändarskribenten "Gammal Sävsjöbo" nämner att det är lätt att få en etikett om att man är drabbad av psykisk ohälsa om man sätter sig på bänken. 

– Psykisk ohälsa är mer än att man bara är "lite trött på livet". Och det är den här stämpeln och etiketten vi måste få bort för att fler ska våga berätta om sin psykiska ohälsa – innan det är för sent, kommenterar Lisa-Maria Ek och fortsätter:

– Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst. Det finns inget skydd eller vaccin. Livet drabbar oss olika hårt och vi har olika hårda skal. 

Ek och Thorell menar att fördomarna kring att må psykiskt dåligt fortfarande är många. Om man känner att man riskerar uppfattas som lat eller svag, farlig och oförutsägbar, blir det kanske svårt för den drabbade att våga berätta öppet om sitt mående. Följderna kan då bli katastrofala.

– Vi förlorar allt för många medmänniskor genom suicid idag. Både unga som gamla. Genom att öka kunskapen och bryta stigmat kan vi göra skillnad för varandra.

Ytterligare en insändare lyfter bänkfrågan:

Ta bort gula bänken, sätt dit en vanlig parkbänk, skriver signaturen "Kicki".

Erika Tor Rundblad, chef för serviceförvaltningen i Sävsjö kommun, med ansvar för parkbänkarna, säger att hon har sett insändarna.

Erika Tor Rundblad, förvaltningschef i Sävsjö kommun. Arkivbild.

Om den gula parkbänken väcker obehag, finns det anledning att byta ut den mot en omålad eller att ställa en omålad bredvid?

– Vi har inte funderat på om vi måste sätta dit en omålad bänk, det finns andra bänkar i området och då får man sitta på dem, säger Erika Tor Rundblad, funderar en stund och fortsätter:

– Jag tänker att vi som kommun har ett uppdrag att jobba förebyggande mot psykisk ohälsa och suicid. Bara för att man sitter på den gula bänken behöver det inte innebära att man mår psykiskt dåligt; jag kan sätta mig på den för jag vill hjälpa någon annan. Det kanske räcker att man säger hej och visar att man ser en annan människa. 

Lisa-Maria Ek och Ida Thorell håller med.

– Ett hej till personen som satt sig ner på den gula vänskapsbänken kan vara den enda gången personen känner sig sedd den dagen - kanske på hela veckan. Den ofrivilliga ensamheten är ofantligt stor idag, säger de. 

Ek och Thorell menar att bänken ska ses som en mötesplats och en träffpunkt där nya kontakter ska skapas. 

– Var nyfikna på varandra. Ni har säkert mer gemensamt än ni tror. Kanske träffar du en ny promenadkompis.