Hjärngänget ska ge stöd tidigare vid demens

Med nya Hjärngänget vill Sävsjö kommun erbjuda gemenskap och stöd tidigare till personer med kognitiv svikt eller demenssjukdom. Samtidigt ska anhöriga få möjlighet till avlastning och kontakt med andra i samma situation.

På Brygghörnan i Sävsjö förbereds en ny verksamhet för människor som fortfarande bor hemma men behöver stöd i en förändrad vardag. När SävsjöAppen träffar Daniel Svensson Söderberg, Lisa Gunnarsson, Monica Karlsson och Madeleine Sjöstrand står Hjärngänget inför sin första träff. Några deltagare är redan anmälda och förhoppningen är att nå fler.

Kommunens befintliga dagverksamhet, Daglyckan på Ringgården, är fullbelagd och möter ofta personer som kommit längre i sin sjukdom. Med Hjärngänget vill de ansvariga skapa ett sammanhang tidigare, där deltagarna kan vara aktiva, träffa andra och få stöd.

– Vi skulle vilja få tag i dem som har fått en ny diagnos och erbjuda dem något innan de kommer till Daglyckan, säger enhetschef Monica Karlsson.

En enklare väg till stöd
Hjärngänget kräver inget biståndsbeslut. Det innebär att deltagarna inte behöver ansöka om plats hos en biståndshandläggare, vilket är en skillnad mot Daglyckan.

Satsningen är en del av arbetet med att göra kommunens stöd mer lättillgängligt. Enligt de ansvariga riktar sig gruppen till personer med konstaterad kognitiv svikt eller demensdiagnos.

– Det ska vara en lättare väg in, säger Madeleine Sjöstrand.

Bakom verksamheten finns också ett närmare samarbete mellan kommunen och vårdcentralen. Daniel Svensson Söderberg började i juni som demenssjuksköterska i en gemensam tjänst, med halva arbetstiden i kommunen och halva på vårdcentralen. Genom kontakten med patienter på vårdcentralen kan han uppmärksamma personer som behöver stöd tidigt i sjukdomsförloppet.

Aktiviteter utifrån personen
Lättare träning, promenader, hjärngympa och fika finns bland planerna. Innehållet ska formas efter deltagarnas intressen och förutsättningar. Två undersköterskor ska hålla i träffarna.

Bemötandet är centralt. Deltagarna ska få känna sig välkomna och bli sedda som de personer de är.

– Se dem och inte se sjukdom, utan se individen, säger Lisa Gunnarsson.

Det ska också finnas utrymme att delta på olika sätt. Den som inte vill vara med i en aktivitet ska kunna sitta bredvid och ändå känna gemenskap.

De ansvariga beskriver hur osäkerhet inför vardagliga situationer kan få personer med kognitiv svikt att dra sig undan. Ett kafébesök kan exempelvis kännas svårt när man inte längre är säker på att klara betalningen. Då riskerar hemmet att bli den plats där man stannar, trots att behovet av sällskap finns kvar.

Hjärngänget ska vara ett tryggt sammanhang där tröskeln till gemenskap blir lägre.

Anhöriga ska få vara anhöriga
Verksamheten ska också ge stöd till dem som står nära. De ansvariga beskriver hur anhöriga ofta tar ett stort ansvar och ibland söker hjälp först när vardagen blivit mycket ansträngande.

Tanken är att skapa en trygg kontakt tidigare, så att både deltagaren och den närstående kan vänja sig vid att ta emot stöd.

– Du har rätten att bara vara anhörig. Du behöver inte gå över och bli vårdare fullt ut, säger Daniel Svensson Söderberg.

Under träffarna kan anhöriga använda tiden till något eget. Det finns också möjlighet att träffa andra närstående i liknande situation.

Om det finns intresse för en anhöriggrupp ska personal kunna hjälpa samtalen i gång och fånga upp frågor. Förhoppningen är att deltagarna kan hitta stöd hos varandra och kanske också få kontakt utanför verksamheten.

Första steget kan vara en fika
Att börja i en ny grupp kan kännas ovant. Därför betonar de ansvariga att det går bra att prova några gånger innan man bestämmer sig för att fortsätta.

– Kom och ta en fika. Som en vanlig fikastund bara. Det behöver inte vara mer avancerat än så, säger Lisa Gunnarsson.

För den som känner sig osäker kan ett hembesök inför starten också vara en möjlighet. Att få träffa personalen i förväg kan göra det lättare att sedan komma till verksamheten.

De ansvariga hoppas även att närstående hjälper till att sprida information och stöttar den som tvekar inför att ta kontakt. Målet är att fler ska få ett meningsfullt sammanhang och att familjer ska upptäcka stödet innan vardagen blivit alltför tung.