Krönika: En barnvänlig kommun

▪️Denna text är en krönika och eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

I 25 år har Sävsjö kommun lyft fram sig själv som en barnvänlig kommun. Min tolkning har varit att kommunen är barnvänlig, men att det också är något man vill bli ännu bättre på. Det syns inte

minst i den senaste revideringen av kommunens vision - Sävsjö kommun ska vara Sveriges mest

barnvänliga, gröna och inkluderande kommun.

Det känns fint att få bo och ha arbetat i en kommun som väljer att lyfta fram barnen, både i sin självbild och i sin vision. Och jag tänker att det också är något som påverkat verksamheterna i

kommunen, även om det finns tillfällen då både invånare och anställda inte tycker att det

barnvänliga prioriteras tillräckligt.

Är det möjligt att applicera filosofen Martha Nussbaums tankar kring vad som kännetecknar ett

rättvist samhälle och ett gott mänskligt liv även här, i Sävsjö kommun? Jag tror det.

Enligt henne är det samhället som ska säkerställa att de som lever där kan utveckla vissa förmågor. Med samhället menar hon institutioner som har till uppgift att säkerställa att invånarna får den service och den omsorg de har rätt till. Det kan vara förskolor, skolor, fritidsverksamheter, samt hälsa- och sjukvård. Delar av socialtjänsten har också denna uppgift gentemot särskilt utsatta personer, däribland barnen. Nussbaum ser dessa uppgifter som ett samhälleligt ansvar.

Det innebär inte att andra gruppers betydelse minskar. Familjen är viktig, föreningslivet är viktig och enskilda människors insatser kan vara viktiga, men ytterst måste samhället garantera att dess

invånare kan utveckla de förmågor vi behöver för att skapa ett gott liv – som Nussbaum menar att

alla människor har rätt till.

En förmåga är primärt något som utvecklas och inte något som man föds med. Om vi vill ge barn

förutsättningar att leva ett gott liv måste samhället säkerställa att alla barn kan utveckla de förmågor som behövs för att kunna leva detta goda liv. Det är ju som barn vi måste få möjlighet att utveckla och forma de förmågor vi som sedan använder oss av livet ut. Med utgångspunkt i detta, vad innebär det att vara en ”barnvänlig kommun”? Låt oss kika på några punkter som framstår som centrala i detta sammanhang.

Upplevd hälsa

En viktig del i ett gott liv är att ha förmågan att leva det hälsosamt, då det lägger grunden för både den fysiska och psykiska hälsan. Idag visar forskning hur viktigt det är att redan som barn lära sig hur man lever hälsosamt. Här kan skolan och elevhälsan, vid sidan om familjen och föreningar, ge viktig kunskap. Vi vet att fysiska aktiviteter och en bra kost bidrar till ett hälsosamt liv.

Samtidigt ser vi idag många barn som kämpar med sin psykiska hälsa. Det kan handla om allt från problem med sin självbild, till en bristande tro på framtiden. Här har samhället, särskilt kommuner och regioner, ett viktigt uppdrag att hjälpa de barn och ungdomar som behöver stöd. Utifrån Nussbaums vision om att leva ett gott liv, vore en tydlig noll-vision avseende psykisk ohälsa bland barn och unga en viktig markering.

Frihet i tanke och sinne

En förmåga som jag särskilt förknippar med barnet, är förmågan att använda sina sinnen, sin fantasi, sin tankeförmåga och sitt förnuft utan begränsningar. Samhället ansvarar för en del av dessa förmågor i uppdraget om en likvärdig utbildning, där det handlar om inlärd kunskap, men också så mycket mer. Det handlar minst lika mycket om att hjälpa barn att utforska alla sina sinnen, sin fantasi och få barn att våga tänka stort.

Lek och skratt är byggstenar som alla barn måste få använda för att utveckla sina förmågor. Och vi vet idag att yngre barns fantasi och tankeförmåga utvecklas minst lika mycket i leken som i den mer traditionella skolmiljön. I skolan behöver estetiska ämnen lyftas fram på ett helt annat sätt än idag.

Med omsorg och respekt

Slutligen är jag övertygad om att förmågan att leva i gemenskap med andra människor, med en respektfull relation till djur, växter och natur. Vi människor är sociala varelser. Vi måste kunna leva tillsammans med andra människor, inte bara i familjen, utan också i större samhällsgemenskaper. Naturen, med både djur och växter, är också viktigt för vårt välbefinnande.

Men det räcker inte att tänka på djur och natur som viktiga för oss. Djur och växter har en rätt att finnas till för sin egen skull. Vi människor har inte rätten att avgöra vilka arter som ska finnas och inte. Som människor behöver vi utveckla en empati för andra som vi delar vårt liv med. Det handlar inte bara om empati för de som är oss närmast, snarare en universell empati: Vi behöver varandra. Och att tänka empatiskt om andra är något som vi behöver utveckla hela livet, ända från då vi är riktigt små barn.

Så vad hände med ”barnvänliga Sävsjö”? När frågan besvaras genom Nussbaums perspektiv är det tydligt hur brett och utmanande visionen om att vara en barnvänlig kommun faktiskt är. Det handlar inte bara om att ge enskilda barn enskilda förmågor som krävs att kunna leva ett gott liv, det handlar lika mycket om att förmedla de värderingar som betonar vårt beroende av andra och andras beroende av oss. Och det är inget som kommunen, samhället eller myndigheterna ensamt klarar av, utan det är ett uppdrag som alla vi som bor i Sävsjö kommun måste engagera oss i. Först då blir vi en riktigt barnvänlig kommun som ger våra barn förutsättningar att utveckla förmågor för att kunna leva ett gott liv.

* Är du mer nyfiken på hela Martha Nussbaums förmågeteori kan du t ex läsa min första krönika.