Daveart firar 30 år i hockeyvärldens topp: "Överlägset störst i världen"

I en verkstad i Sävsjö skapas konst som syns på några av världens största scener. Därifrån har David Gunnarsson, mer känd under namnet Daveart, i tre decennier skickat specialmålade målvaktsmasker till NHL, OS-finaler och Madison Square Garden.

Davearts 30-årsjubileum firas med en utställning på Vetlanda museum, med invigning den 25 april.

David Gunnarsson hälsar välkommen i dörren till sin verkstad, tillsammans med hunden Texas - som verkar väldigt glad över reporterbesöket.

– Han kan vara lite hoppig, skrattar David.

Lokalerna består av några olika rum - lager, fotorum, ett rum där Davids kollega grundmålar maskerna och så Davids egen ateljé.

– Och så fikarummet, det får vi inte glömma. Vi har tre raster per dag, det är viktigt, säger David med ett leende när vi sätter oss ner i fåtöljerna.

Jubileumsåret 2026

I år firar företaget 30 år. Samtidigt fyller David själv också jämnt.

– Jag startade när jag var 20 och nu fyller jag ju 50, säger han.

Jubileumsåret uppmärksammas med en utställning på Vetlanda museum. Där visas åtta NHL-masker, främst ur en privat amerikansk samling - masker som burits i världens bästa hockeyliga.

– En annan snubbe lånade också ut en hjälm, men annars är det den här samlaren som har lånat ut mest, förklarar David och fortsätter:

– Jag blev superglad när Vetlanda museum kontaktade mig i somras och ville att jag skulle ställa ut. Det lät jätteroligt och perfekt att ha till mitt jubileumsår.

Maskerna kommer från olika epoker: vissa är 20 år gamla, andra bara några säsonger. En av dem tillhör Sergej Bobrovskij, målvakten som vann Stanley Cup med Florida Panthers.

David Gunnarsson firar dubbelt i år; han fyller 50 år samtidigt som det globala fenomenet Daveart firar 30 år. Foto: Mirjami Alanen

– Jag har jobbat med honom under hela hans karriär i NHL. Det blir 16 år nu. Jag har gjort alla hans masker.

Ett enda intresse: att teckna

På frågan om hur Davids intresse för konst och att måla föddes, säger han att den alltid har funnits där.

– Jag har haft ett enda intresse: att teckna och måla. Jag hade inget annat i huvudet så länge kan minnas.

Redan som barn ritade han ständigt. Under ungdomsåren drogs han mot serievärlden, skapade egna serier och skickade in till förlag. Han gjorde även illustrationer åt lokaltidningen, bland annat teckningar från rättegångar.

Men i början av 1990-talet fick den sportintresserade David syn på något nytt: hockeymålvakternas masker.

– Jag hade sett på tv att målvakten hade coola masker och ville testa det också.

Men den allra första masken David Gunnarsson någonsin fick i uppdrag att måla - det var till en annan sport.

– Jag hade en innebandykompis som jag gjorde en hjälm till, men den var mer enkel med streck och sådär, för då var jag inte så driven med airbrush - jag var mer en duktig tecknare då, säger David.

"Det bara exploderade med beställningar"

Det stora genombrottet kom sommaren 1996 när han som 20-åring fick uppdraget att måla åt HV71 och mer specifikt målvakten Boo “Bosse” Ahl. Den unga konstnären blev hembjuden till Ahl, som på den tiden också spelade i svenska landslaget.

– Vi satt och fikade, och tillsammans kokade vi ihop hur hans mask skulle se ut. På den tiden kallade sig HV71 för Blue Bulls - de blå tjurarna, minns David.

Han kom på idén om en tjur som bryter ut sig ur masken, med blixtar och effekter. Den färdiga masken kom att förändra Davids liv.

– Det bara exploderade med beställningar. Från den dagen på sommaren 1996 har jag haft häcken full, berättar David.

Plötsligt hörde målvakter från hela Sverige av sig. Med tiden blev kunderna nästan samtliga målvakter i SHL. När svenska spelare sedan flyttade till NHL tog de honom med sig.

Davids främsta verktyg - airbrushsprutorna och färgerna. Foto: Mirjami Alanen

– De var superlojala mot mig, som gjorde att de ville fortsätta lacka sina hjälmar hos mig och började då skicka sina masker från USA hit till Sävsjö.

Erövrade NHL

David Gunnarsson talar lugnt. Han sitter bekvämt i fåtöljen i fikarummet, med kaffekoppen i ena handen och hunden Texas liggande vid fötterna. Här, i den stillsamma verkstan, är det nästan overkligt att tänka på det som David har skapat.

Det som började i Sävsjö växte nämligen till något världsunikt.

– Jag har levererat målningar till samtliga lag. Det är 32 lag. Och tittar man på målvaktssidan har jag jobbat åt mer än hälften.

Han konstaterar utan större omskrivningar:

– Det har gjort mig överlägset störst i branschen på att måla hockeymasker. I världen.

Ändå talar han inte främst om framgången som affärsman, utan om skapandet.

– Min styrka som målare är min fantasi. Jag har aldrig haft problem med det. Jag har bara spottat ur mig nya idéer hela tiden.

Minst en om dagen

Processen börjar ofta med några få ledtrådar från kunden. En målvakt kanske vill ha en örn, aggressiv och rivande med klor. Resten bygger Gunnarsson själv upp.

Han skissar digitalt på iPad, får designen godkänd av spelare, klubb och liga - och sedan börjar arbetet.

Normalt tar en mask två till tre veckor från idé till färdig leverans, men i Davearts värld pågår flera projekt samtidigt. Medan en hjälm lackas ligger nästa på skissbordet, en tredje väntar på detaljarbete och ytterligare en står redo för klarlack och leverans.

– Jag gör minst en mask eller målning per dag, säger David, men medger att tempot blir egentligen betydligt högre än vad tidsramen antyder.

David bär på tre decenniers erfarenhet, ett minutiöst arbetssätt och en disciplin som har formats över tusentals uppdrag. Han beskriver själv hur han måste hålla farten uppe för att väntetiderna inte ska bli för långa.

Under en vanlig arbetsmånad innebär det minst ett tjugotal hjälmar. Samtidigt kräver varje uppdrag sin egen identitet, betonar David.

En örnmask till en schweizisk målvakt - redo att skickas iväg. Foto: Mirjami Alanen

Färgerna ska matcha klubbens tröjor, symbolerna har personlig betydelse för spelaren och som samtidigt ska synas i tv-kameror. Motiven ska ofta kännas både aggressiva, personliga och unika.

– Jag är en tävlingsmänniska. Så fort jag har fått ut en mask som jag är nöjd med, vill jag bara göra nästa - och göra den ännu bättre, säger David.

Henrik Lundqvist och stora ögonblick

Få samarbeten betyder mer än det med hockeylegenden Henrik Lundqvist. Året var 1997 när David målade den första masken till tonåriga Lundqvist, som då spelade för Frölunda

– Henrik Lundqvist och jag har haft ett fantastiskt samarbete hela hans karriär. Jag gjorde alla hans masker - han var superlojal mot mig. Så fort han skulle ha en ny mask så ringde han mig.

När Lundqvist slog igenom i New York Rangers 2005 och blev en megastjärna, följde Daveart med till världsscenen. Maskerna ställdes ut på Manhattan flera gånger om. 2015 gjorde amerikansk tv en serie om Lundqvist och hans masker.

– Det kom ett amerikanskt tv-team till min studio i Sävsjö och filmade när jag jobbade. Jag var med i hela den tv-serien - det var ju jättestort.

Ett av David Gunnarssons starkaste minnen är när Rangers pensionerade Lundqvists tröja i Madison Square Garden.

Davids hjälmar visas upp på NHL shop i New York. Foto: NHL

Klubben beställde en specialmålad elgitarr av David - som hemlig gåva till den tidigare målvakten.

– Han är en väldigt duktig rockkille som spelar gitarr, säger David och tar en klunk av kaffet.

Tanken var att få en känd New York-bo att leverera gitarren på scen. Först ville klubben anlita programledaren och skådespelaren Jimmy Fallon till uppdraget att bära in gitarren till den ovetande Lundqvist.

– Men han var busy, så de frågade artisten John Mayer - som också var busy, säger David.

Till slut föll valet på tennislegendaren John McEnroe. Men det fanns ett problem.

– De sa att han alltid brukar vara sen. “Vi vill att du bär gitarren till scenen ifall McEnroe inte kommer i tid”. Jag blev så nervös och höll på att svimma.

David Gunnarsson tillsammans med Henrik Lunqvist. Foto: Privat

På läktaren fanns 16 000 åskådare - bland dem David.

McEnroe kom i tid.

– Då rös jag - att få se min målning på scen, och Henrik.

Ett annat starkt minne är från OS-finalen 2014 mellan Sverige och Kanada.

– Jag målade åt både Kanada och Sverige, så jag hade båda maskerna i OS-finalen. Det tror jag aldrig har hänt innan.

Det som hörs i rösten är tacksamhet, snarare än stolthet.

– Man fattade knappt att det hände.

Livsstilen bakom penseln

Trots internationell status lever David Gunnarsson kvar i den småländska vardagen. Han beskriver sig själv som “en vanlig svennebanan från Sävsjö”. Han trivs i kontrasten mellan den lilla orten och de stora arenorna.

– Jag bor i ett vanligt radhus och kör Volvo. Jag blir mer igenkänd i Madison Square Garden än på Ica i Sävsjö.

Han berättar om ett möte med en amerikansk kvinna, som kom fram till David som var i USA på besök.

Omålade masker i flera olika storlekar. David målar minst en om dagen. Foto: Mirjami Alanen

– Hon knackar mig på axeln och säger “Kolla här” och visar att hon tatuerat in en mask jag har målat till Henrik Lundqvist. Då blir man jätteglad.

Arbetet är mer än ett jobb - David menar att det snarare är en livsstil.

– Målandet snurrar alltid i huvudet.

Ändå håller han hårt på rutinerna. Arbetsdagen i ateljén börjar vid halv åtta och slutar halv fem. Att undvika kvälls- och helgjobb är viktigt för familjens skull.

"Family first"

Ja, familjen - den står över allt annat för David Gunnarsson.

– Familjen är ju långt, långt före det här med måleriet. Mitt måleri är totalt ointressant - det är family first. Det sa vår yngsta son att vi alla ska tatuera in. Family first.

Företaget drivs dessutom tillsammans med familjen. Barnen hjälper till på olika sätt. Dottern, som är vuxen, hjälper till att grundmåla. Yngsta sonen har till och med startat Daveart Junior, där han målar till sina egna kunder.

David lyfter fram en person som har varit avgörande för hela resan - frun Louise.

– Louise är min livskamrat och den som har gjort allt det här möjligt. Utan henne hade inget av detta funnits - varken familjen eller företaget, säger han.

Hon har varit en ständig trygghet genom åren, både i livet och i arbetet, menar David. Medan han har haft fullt fokus på skapandet har Louise varit den som hållit ihop helheten.

– Vi gör det här tillsammans. Hon är min klippa i allt, och jag är otroligt tacksam för henne.

Det är spelarna själva i samråd med David som kommer överens om motiven på maskerna. Foto: Mirjami Alanen

Kampen i det tysta

Bakom framgångssagan finns också en annan berättelse. Den handlar om psykisk ohälsa och tvångssyndrom, OCD, som David utvecklade i tonåren.

– Det var som en mardröm.

David tittar på kaffekoppen, söker orden. Sedan berättar han öppet om rädslan - den som ibland har varit så stark att resor till USA har blivit svåra.

– Innan jag går på flyget är jag så rädd för allt - det är nästan att man vill kräkas.

Men David vägrar låta tvångstankarna vinna.

– Jag har varit så sjukt envis - OCD ska aldrig förstöra för mig. Så jag har åkt även när jag har mått riktigt dåligt. När man har lyckats överkomma sådana saker blir man bara starkare.

Hur mår du idag?

– Jag mår jättebra i stort sett. Jag har också jobbiga tider med OCD nu, men jag har mycket mer kontroll på det. Det här med OCD kan komma i perioder - ibland dippar man, men just nu är det jättebra. När man ser sina nära och kära och barnen må bra och ha kul på jobb och skola - då mår man ju bra.

“Jag lever min dröm”

På frågan om det finns något stort projekt kvar som David ännu inte gjort - något slags drömuppdrag utanför hockeyns värld - blir svaret nej.

– Jag vill nog säga att jag lever min dröm, som är att få jobba heltid med att måla till NHL. Så jag är redan där.

För honom finns alltså inte känslan av att något saknas i karriären, men om han får leka med tanken, om gränserna för vad som är möjligt suddas ut, så landar han i något annat än hockeyn.

– Om tidsmaskiner fanns, skulle jag gärna vilja åka till 60-talet och måla Neil Armstrongs rymdhjälm - det hade varit oslagbart.

Ny målning på hjälm in the making. Foto: Mirjami Alanen

Efter 30 år i branschen har David inga planer på att lägga av. Tvärtom beskriver han att arbetet fortfarande känns lika självklart och levande som när han började.

– Jag kanske inte kommer att arbeta lika intensivt i 30 år till, men jag trivs så bra med detta. Jag kommer att måla tills jag dör. Jag ser det här som mitt life mission.

Det finns ingen dramatik i hans resonemang - snarare ett lugnt konstaterande om ett yrkesliv som blivit en identitet och inte bara en karriär.

Målandet är inte något David “går till” - istället beskriver han det som något som hela tiden finns där, i tankarna, idéerna och i vardagens rytm.

Sedan kommer orden som sammanfattar allt:

– Om jag skulle sluta måla, hade det varit som att sluta andas. Det funkar inte.