När Bodafors satte sig på möbelkartan: "Något av en världsmetropol"

Från järnvägens ankomst och Emåns vattenkraft växte Bodafors fram som ett samhälle präglat av möbler, hantverk och stark gemenskap. Här berättas historien om möbelsnickarna, fabrikerna och människorna som lade grunden till ortens utveckling. Den 24 juni visar Rolf-Krister Bergström bildspelet ”Vilka byggde Nordens möbelmetropol?” i B-fabriken på Kulturgatan i Bodafors.

När stambanan drogs fram 1864 var platsen som senare skulle bli Bodafors fortfarande en liten bygd med sex gårdar, backstugor och torp. Stationen byggdes i norra Sandsjö socken och samhället kom först att kallas Sandsjö stationssamhälle.

– Det byggdes en station här, en jättelik byggnad. Den kallades Palatset i tassemarkerna, berättar Rolf-Krister Bergström.

Järnvägen blev avgörande. Tillsammans med vattenkraften från Emån skapade den förutsättningar för industri. Den gamla Boda kvarn gjordes om till en pinstolsfabrik och därifrån tog utvecklingen fart. Från ett fåtal gårdar växte Bodafors på bara några decennier till ett samhälle präglat av möbelproduktion.

Under ett tiotal år byggdes en blomstrande verksamhet upp och Bodafors Stol- och Möbelfabrik blev Skandinaviens största möbelfabrik och representerad på flera världsutställningar. Foto: Arkivbild Sandsjö hembygdsförening

Vid 1880-talet hade fabriken ett tjugotal anställda. Runt 1910 hade verksamheten vuxit till omkring 350 personer. Pinstolar, möbler och detaljer tillverkades i stor skala. Eftersom det inte fanns bambu i trakten svarvade man i stället björk så att den liknade bambu.

”Vilka byggde vårt samhälle?”

Rolf-Krister Bergström kom själv till Bodafors 1967 tillsammans med sin fru. Båda började arbeta som lärare på Parkskolan och blev kvar i 44 år. Efter pensioneringen 2009 engagerade han sig i hembygdsföreningen, där han direkt började arbeta med föreningens arkiv.

Hans intresse för möbelhistorien växte fram genom arkivmaterialet och genom människor i samhället.

– Jag har alltid varit intresserad av historia. Och här var alla mer eller mindre knutna till möbelindustrin, säger han.

Föreläsningen på Kulturgatan i Bodafors bygger på just den frågan han själv tycker är central: vilka byggde samhället?

För Bergström är svaret tydligt. Det var möbelsnickarna, men också de människor som genom föreningsliv, frikyrkor, nykterhetsrörelse, arbetarrörelse och idrottsrörelse skapade ett aktivt samhälle.

– Det har gjort att hela samhället har genomsyrats av aktiva och engagerade människor. Jag vill visa vilka som lade grunden för det samhälle som människor bor i idag, säger han.

Möbelsnickare och anställda samlade utanför fabriken i Bodafors. Det var deras hantverk, arbetsinsats och föreningsliv som lade grunden till ortens starka möbeltradition. Foto: Arkivbild Sandsjö hembygdsförening

Bodafors blev känt långt utanför Småland

Bergström beskriver Bodafors som en gång i tiden något av Nordens möbelmetropol. Det kan låta stort för ett litet samhälle i Småland, men under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet deltog Bodafors möbelindustri på världsutställningar och drog till sig kända arkitekter och formgivare.

Bland namnen han nämner finns Karl Malmsten, Bruno Mathsson och Axel Larsson. Även Bertil Fridhagen, bygdens egen son, lyfts fram som en mycket produktiv möbelformgivare.

– Lilla Bodafors blev på 25 år något av en världsmetropol när det gäller möbler, säger Rolf-Krister Bergström.

Samtidigt var livet för arbetarna hårt. Möbelarbetarna arbetade långa dagar, även på lördagar. Lönerna var låga, semestern obefintlig och de hade ofta egna verktyg som de ansvarade för själva.

När strejker och konflikter kom i början av 1900-talet fick flera arbetare känna av hur beroende samhället var av en enda stor arbetsgivare. Efter storstrejken 1909 fick några inte komma tillbaka till Svenska Möbelfabrikerna. Deras svar blev att starta egna snickerier.

År 1919 tog 41 snickare nästa stora steg. De satsade egna pengar och grundade Aktiebolaget Sandsjö Möbelfabrik. Många tecknade aktier för stora belopp sett till tiden.

– De var inte skolade i ekonomi. De var självlärda, autodidakter, och ändå klarade de att driva detta, säger Bergström.

Den första oktober 1864 stånkade loket ”Prins August” uppför det småländska höglandet och anlöpte Sandsjö Stationssamhälle, som då var Södra Stambanans ändpunkt. Foto: Arkivbild Sandsjö hembygdsförening

Stolthet över dem som gick före

En viktig del av Bergströms berättelse handlar inte bara om fabrikerna, utan om människorna. Han vill att dagens Bodaforsbor ska se de gamla husen, gatorna och industribyggnaderna med nya ögon.

Det som i dag kan framstå som tomma hus eller rester av en annan tid var en gång hem för familjer, trädgårdar, uthus, grisar, höns och vardagsliv. Många av husen byggdes av arbetarna själva, ofta som enkla stugor som efter hand byggdes ut när familjerna fick råd.

– Jag vill att människor ska känna stolthet över sina förfäder, som gick rakryggade genom en lång industrialiseringsprocess, säger han.

Han menar också att historien visar vad gemenskap kan åstadkomma. Det är en lärdom som fortfarande är aktuell.

– Dagens generation kan lära sig att gemenskapen kan bygga ett samhälle, säger Bergström.

Kulturgatan för historien vidare

Att föreläsningen hålls på Kulturgatan i Bodafors passar väl in i berättelsen. Platsen har själv blivit ett exempel på hur gamla miljöer kan få nytt liv. Här har byggnader räddats, verksamheter skapats och kultur lockat människor till samhället.

Bergström lyfter fram Kulturgatan som ett modernt exempel på samma kraft som en gång byggde Bodafors: människor som ser möjligheter, samarbetar och skapar något tillsammans.

På Kulturgatan finns också direkta kopplingar till möbelhistorien. Bland annat berättar han om intarsiaarbetaren Julius Lehmann, som kom till Bodafors från Berlin under första världskrigets tid och senare byggde Villa Svea. Hans gamla verkstad finns bevarad, med verktyg och miljöer som vittnar om hantverkets betydelse.

För Rolf-Krister Bergström handlar föreläsningen därför inte bara om det förflutna. Den handlar också om framtiden.

– Det måste finnas nya idéer. Men man behöver känna sin historia för att förstå vad platsen har varit och vad den kan bli, säger han.

Rolf-Krister Bergström utanför B-huset i Bodafors, en av de byggnader som bär spår av ortens långa möbelhistoria. Foto: Elias Werneskog