Krönika: Afternoon tea på svenska

De senaste åren har jag sett att Melins konditori serverar afternoon tea lite då och då. Lite intresserad var jag nog men som så ofta tog jag inte reda på vad det innebar. Jag drömde i stället tillbaka till de gånger som jag varit på äkta afternoon tea på Browns hotel i London.

Det var riktigt äkta, stammade tillbaka till 1840-talets England. Enligt sägen var det sjunde hertiginnan av Bedford som för att dämpa hungern innan middagen som bad sin kammarjungfru om te, smör och bröd och lite sötebröd vid fyratiden på eftermiddagen. Adeln på den tiden åt en stadig frukost, sen var middagen först vid åtta på kvällen. Visst kan man förstå hertiginnan.

Efter ett tag började hon bjuda in sina väninnor. Seden spreds sig först i den översta adeln och blev mer formaliserad. Dresskod påbjöds, lång klänning, handskar och hatt. Vad som serverades blev också standardiserat, fingersandwich, scones med clotted cream och som avslutning några små söta bakverk. Fingersandwich var rektangulära smörgåsar med pålägg mellan, inte på två brödet. Sandwich var en idé som fjärde greven av Sandwich fick när han spelade kort, två brödskivor med något emellan. Korten blev ju inte kladdiga.

Clotted cream är ju också en speciell sak. Vad jag vet finns det två sätt att göra det. Antingen: Grädde (helst opastöriserad) i en skål som får stå orörd i en vattenbad i 80-82 grader i två timmar. Sen in i kylen, helst ett dygn, sen försiktigt ta vara på grädden som ligger överst.

Eller: Grädde i en ugnsform. Ugn på 80 grader och där får grädden stå i minst, gärna längre, 10 timmar. Svalna och sen in i kylen lika länge.

Sen dök det upp ett annat tvisteämne. Ska jordgubbssylten vara på eller under grädden? Grevskapen Cornwall och Devon tvistar fortfarande om det.

I och med att teet blev billigare då odlingar i kolonin Indien blev större och större, samt att teskatten i England minskade, så fick allt fler råd att dricka te. Afternoon tea spred sig till den arbetande befolkningen och så uppkom beteckningen High tea. Termen kom sig av att man serverade måltiden på ett matbord, inte ett lågt soffbord. Sen var de arbetande människorna hungriga när de kom hem vid sextiden, så man åt mer riktig varm mat.

Om någon vill prova på ”äkta” Afternoon tea kan man alltid boka på Ritz hotel i London, £95 (cirka 1200 kronor), observera att det är grundpris, ett glas champagne £25 (cirka 300 kronor). Det finns även billigare i London. I Sverige är nog Grand hotel I Stockholm det mest exklusiva. Där kostar kalaset 775 kronor, men det är bara lättvispad grädde till sconesen, inte clotted cream.

Tillbaka till Sävsjö så kom jag att prata med en granne om Afternoon tea på Melins. Hon pratade varmt om evenemangen. Jag har förtroende för hennes omdöme, så jag bokade.

Och vad fick jag vara med om? Vid sextiden samlades gästerna. Det var en lugn, avspänd stämning. Många hade varit där flera gånger. Vi nybörjare var kanske lite spända vad månde bliva. Fram kom tredelade fat med en massa godsaker, både salt och sött. Allt var mycket välsmakande. Men vad som var slående var den harmoniska stämningen bland gästerna. Visst pratades det och skrattades, men det var som om omvärldens aggressivitet fick stanna utanför.

Jag pratade sen med Daniel Prim på Melins och han berättade att man började för två år sen som ett experiment. Det var två anställda, Nicole Grundal och Angelica Westman, som drev på. Nicole hade precis varit i London och kom med första idéen. Gäster kom och man varierade kvällarna med olika teman, länder, årstider. Det stadigt 50-60 gäster varje gång och man kom från närliggande småstäder som Vetlanda, Värnamo, Nässjö.

Det var en mycket nöjd gäst som sen vandrade hem. Mätt, belåten och jag märkte att jag log och var lycklig.