De såg ett slöseri – nu driver de kopensionat

När mjölkkornas karriär är över går färden vanligtvis direkt till slakt. På kopensionatet i Hagshult får de i stället leva på gräs i minst ett halvår. Under Rusken Runt öppnar Hagshultskossorna gården och berättar om en affärsidé som många från början dömde ut.

– Vi ville göra en annorlunda köttproduktion. Vi tyckte att det var ett slöseri att inte ta hand om mjölkkorna på ett bättre sätt, säger Ulrica Björnhag, grundare och vd för Hagshultskossorna.

Idén till kopensionatet föddes 2015. Året därpå tog Ulrica Björnhag och Carl-Johan Bertilsson emot de första pensionerade mjölkkorna på gården. I år firar verksamheten tio år.

Gården har ingen egen mjölkproduktion. I stället kommer korna från tre samarbetande mjölkgårdar när de inte längre producerar mjölk på önskad nivå eller inte blir dräktiga.

Hos Hagshultskossorna får de äta gräs och röra sig i hagar, skog och ängsmark. Först efter minst sex månader går de vidare till slakt.

”De är som maratonlöpare”

Mjölkkor är avlade för att producera mjölk, medan köttraser har avlats för att snabbt bygga muskelmassa. Det gör att mjölkkorna ofta är vältränade men förhållandevis tunna när mjölkkarriären tar slut.

– Jag brukar säga att de är som maratonlöpare. De är vältränade, men tunna, säger Ulrica Björnhag.

Under vistelsen i Hagshult får korna lägga på sig i sin egen takt. Enligt Ulrica Björnhag påverkar den långsamma tillväxten, gräset och den långa hängmörningen smaken.

Sex månader är minimitiden på gården, men i genomsnitt stannar korna omkring åtta eller nio månader. Det är djurets hull och utveckling, snarare än ett bestämt datum, som avgör när det är dags för slakt.

– Det handlar om att ta till vara en resurs som är lite bortglömd. En ko kan ha levererat 35 000–40 000 liter mjölk och fått flera kalvar. Här får hon ett gott avslut och behöver inte göra något annat än att gå med sina väninnor.

Pensionen slutar på tallriken

Namnet Kopensionat kan ge bilden av en plats där korna får leva resten av sina naturliga liv. Så är det inte, betonar Ulrica Björnhag.

– Ibland tror människor att de går här tills de dör av sig själva. Då får vi förklara att det är en affärsverksamhet och en köttproduktion.

Hon ser öppenheten som en viktig del av verksamheten. Varje djur kan följas från födseln, genom mjölkproduktionen och tiden i Hagshult, till slakt och styckning.

Namnet Kopensionat uppstod när grundarna försökte beskriva vad en återhämtande vistelse för en mjölkko skulle kunna innebära.

– Vi pratade om ett spa för trötta mjölkkor. De skulle ha gott om mat och sådant som kor tycker om. Någonstans där föddes ordet Kopensionat.

Pandemin ledde till gårdsbutik

Under verksamhetens första år såldes köttet enbart till grossister och restauranger. Någon gårdsbutik skulle det inte bli.

När pandemin kom minskade restaurangernas beställningar. Hagshultskossorna började då sälja köttlådor direkt till privatpersoner.

– Det gick väldigt bra. Sedan började folk fråga varför de inte kunde komma hit och handla. För ungefär fem år sedan öppnade vi gårdsbutiken.

Den första butiken rymdes i en del av företagets kontor. Därefter tillkom en friggebod och senare en större butik. Nu håller gården på att utvecklas till ett besöksmål med guidade turer, evenemang och ställplatser för husbilar.

Verksamheten är sedan 2020 klimatcertifierad enligt Svenskt Sigill. Certifieringen omfattar bland annat djurhållning, foder, energianvändning och transporter.

– Vi ville att någon utifrån skulle granska oss. Det räcker inte att själv säga att man arbetar hållbart.

Rusken Runt kräver tio personer

Hagshultskossorna har deltagit i Rusken Runt i omkring fyra år. Trots att gården inte ligger precis vid sjön har stoppet vuxit till ett av verksamhetens största evenemang.

– Första året gick det väl sådär. Andra året gick det jättebra och tredje året var helt otroligt. Det var det bästa evenemang vi hade haft.

Under årets helg håller gårdsbutiken öppet och besökarna kan köpa lunch, fika, glass och korv från gårdens egen produktion. Omkring tio personer behövs för att sköta bland annat matlagning, butik och parkering.

En av aktiviteterna är ko-safari. Besökarna åker vagn efter en traktor ut till hagen medan personalen berättar om gården och djuren. Framme hos korna kan deltagarna välja mellan att sitta kvar i vagnen eller gå ut i hagen.

Vill minska avståndet till maten

För Hagshultskossorna handlar besöksverksamheten inte bara om att sälja mat. Ulrica Björnhag vill också ge människor en inblick i lantbruket.

– Väldigt många har i dag ingen koppling till landsbygden eller matproduktionen. Förr kanske man hade mor- eller farföräldrar som bodde på en gård. Så är det inte längre.

Under ko-safarin och gårdens studiebesök berättar hon om hur köttet produceras, vad som påverkar smaken och hur djuren lever.

– Den utbildande delen är jätteviktig. Vi behöver berätta hur maten blir till och vad som är viktigt för djuren.