Genrebild. Foto: Magdalena Anderås
En stark ekonomi är mer än hög soliditet
måndag 7 september 2026
Kristdemokraterna lyfter fram Sävsjös starka ekonomi och pekar särskilt på den höga soliditeten. Det är naturligtvis positivt att kommunen har en stark finansiell ställning. Men om man vill föra en ekonomisk diskussion bör man också jämföra hela bilden särskilt med våra grannkommuner. Och då blir bilden mer intressant.
År 2025 hade Sävsjö en soliditet på 61,2 procent. Det är högre än både Vetlanda, Nässjö och Vaggeryd. Det är bra och något vi ska vara rädda om. Men samma år hade Sävsjö ett resultat på minus 1,5 procent av skatter och generella statsbidrag. Vetlanda låg på plus 3,6 procent, Nässjö på plus 3,0 procent och Vaggeryd på hela plus 7,0 procent. Det är en ganska viktig skillnad.
Sävsjö har alltså en stark balansräkning, men hade samtidigt ett svagare resultat i den löpande ekonomin än våra grannkommuner. Det visar varför det blir missvisande att använda soliditeten som det främsta beviset på att kommunens ekonomi är starkare än andras.
Som ekonom skulle jag vilja ställa en annan fråga: Vad får invånarna ut av varje skattekrona? Det är där den verkliga ekonomiska effektiviteten finns.
Även kostnaderna för verksamheterna skiljer sig åt. Sävsjös nettokostnad för äldreomsorgen var 17 216 kronor per invånare 2025. Motsvarande kostnad var 16 753 kronor i Vetlanda, 12 629 kronor i Nässjö och 11 416 kronor i Vaggeryd.
Det betyder inte automatiskt att Sävsjö kommun gör ett sämre jobb. Kommunerna har olika förutsättningar, befolkningsstrukturer och behov. Men skillnaderna är tillräckligt stora för att väcka en ekonomiskt relevant fråga: Varför kostar verksamheten olika mycket och vilken kvalitet får invånarna för pengarna? Det är betydligt mer intressant än att bara konstatera att soliditeten är hög.
KD föreslår dessutom ett resultatmål på omkring 20 miljoner kronor per år. Det kan vara klokt. Men ett resultatmål är inte ett mål i sig. Det viktiga är vilken nivå som är ekonomiskt motiverad utifrån kommunens investeringsbehov, skuldsättning, framtida kostnader och verksamheternas effektivitet.
Varje miljon som läggs undan är också en miljon som inte används någon annanstans. Den kan användas för att amortera. Den kan sparas som buffert. Den kan investeras. Eller den kan användas för att effektivisera verksamheten och på så sätt minska framtida kostnader.
Det är just den avvägningen som ekonomiskt ansvar handlar om. Att säga "vi ska spara 20 miljoner" är därför inte i sig mer ansvarsfullt än att säga "vi ska investera 20 miljoner". Frågan är vilket alternativ som ger bäst ekonomiskt resultat på längre sikt.
Sävsjö kommun ska självklart fortsätta ha ordning på ekonomin. Men vi ska inte heller vara så stolta över våra nyckeltal att vi glömmer att jämföra vad andra kommuner faktiskt lyckas åstadkomma med sina pengar. För en kommunal ekonomi kan vara stark på balansräkningen och samtidigt ha förbättringspotential i den löpande verksamheten.
Det är inte kritik mot att ha hög soliditet. Det är kritik mot att låtsas som att hög soliditet ensam bevisar att den ekonomiska politiken är bättre. Den riktiga frågan är inte hur mycket kommunen har lyckats samla på hög. Den riktiga frågan är hur mycket nytta kommunen skapar för varje skattekrona.
/Gammal ekonom
År 2025 hade Sävsjö en soliditet på 61,2 procent. Det är högre än både Vetlanda, Nässjö och Vaggeryd. Det är bra och något vi ska vara rädda om. Men samma år hade Sävsjö ett resultat på minus 1,5 procent av skatter och generella statsbidrag. Vetlanda låg på plus 3,6 procent, Nässjö på plus 3,0 procent och Vaggeryd på hela plus 7,0 procent. Det är en ganska viktig skillnad.
Sävsjö har alltså en stark balansräkning, men hade samtidigt ett svagare resultat i den löpande ekonomin än våra grannkommuner. Det visar varför det blir missvisande att använda soliditeten som det främsta beviset på att kommunens ekonomi är starkare än andras.
Som ekonom skulle jag vilja ställa en annan fråga: Vad får invånarna ut av varje skattekrona? Det är där den verkliga ekonomiska effektiviteten finns.
Även kostnaderna för verksamheterna skiljer sig åt. Sävsjös nettokostnad för äldreomsorgen var 17 216 kronor per invånare 2025. Motsvarande kostnad var 16 753 kronor i Vetlanda, 12 629 kronor i Nässjö och 11 416 kronor i Vaggeryd.
Det betyder inte automatiskt att Sävsjö kommun gör ett sämre jobb. Kommunerna har olika förutsättningar, befolkningsstrukturer och behov. Men skillnaderna är tillräckligt stora för att väcka en ekonomiskt relevant fråga: Varför kostar verksamheten olika mycket och vilken kvalitet får invånarna för pengarna? Det är betydligt mer intressant än att bara konstatera att soliditeten är hög.
KD föreslår dessutom ett resultatmål på omkring 20 miljoner kronor per år. Det kan vara klokt. Men ett resultatmål är inte ett mål i sig. Det viktiga är vilken nivå som är ekonomiskt motiverad utifrån kommunens investeringsbehov, skuldsättning, framtida kostnader och verksamheternas effektivitet.
Varje miljon som läggs undan är också en miljon som inte används någon annanstans. Den kan användas för att amortera. Den kan sparas som buffert. Den kan investeras. Eller den kan användas för att effektivisera verksamheten och på så sätt minska framtida kostnader.
Det är just den avvägningen som ekonomiskt ansvar handlar om. Att säga "vi ska spara 20 miljoner" är därför inte i sig mer ansvarsfullt än att säga "vi ska investera 20 miljoner". Frågan är vilket alternativ som ger bäst ekonomiskt resultat på längre sikt.
Sävsjö kommun ska självklart fortsätta ha ordning på ekonomin. Men vi ska inte heller vara så stolta över våra nyckeltal att vi glömmer att jämföra vad andra kommuner faktiskt lyckas åstadkomma med sina pengar. För en kommunal ekonomi kan vara stark på balansräkningen och samtidigt ha förbättringspotential i den löpande verksamheten.
Det är inte kritik mot att ha hög soliditet. Det är kritik mot att låtsas som att hög soliditet ensam bevisar att den ekonomiska politiken är bättre. Den riktiga frågan är inte hur mycket kommunen har lyckats samla på hög. Den riktiga frågan är hur mycket nytta kommunen skapar för varje skattekrona.
/Gammal ekonom