Kerstin Carlsson berättade bl.a. om varggropen, se i bildens vänstra nederdel. Foto: Privat
Utflykt till en varggrop
måndag 29 juni 2026
Vrigstads hembygdsförening bjöd i veckan in till ett besök på en ”udda lokalhistorisk plats”. Ingen av deltagarna kunde gissa vad målet var innan man efter en cykeltur och en promenad kom fram till målet öster om Biskopsbo. Målet var alltså en varggrop på en grusås, cirka sju meter i diameter och drygt 3 meter djup.
När gruppen anlänt till målet berättade Kerstin Carlsson lite historiska fakta om jakt. Jakten förr i tiden var kungens och adelns rättighet vad gäller klövvilt. De enskilda jordägarna hade jakträtt på sin fastighet, men då endast småvilt. Till klövvilt räknades älg, kronvilt och rådjur. Från 1500-talet och framåt minskade stammen av älg och kronvilt stadigt. Vid början på 1800-talet var de i det närmaste borta. Detta gjorde att varg och andra rovdjur mer och mer övergick till att riva tamboskap. För att få undan vargen ålades jordägaren att delta i vargskall, en jakt med drevkedja som gick mot uppspända så kallade vargnät, skyttar eller grävda gropar. De som inte ville eller kunde vara med skulle istället betala in en summa till häradets skallkassa. Gjorde man inte det skulle man iordningställa en ”varggrop”. I den lade man till exempel slaktrens för att locka till sig djuren. Detta var troligen ingen bra jaktmetod, för det finns inte någonstans dokumenterat att man fångade någon varg! De flesta vargarna sköt man på vintern då man kunde spåra djuren i snön. Den sista vargen som sköts i Småland var i Kalmar län 1864.
I början på 1900-talet var vargen borta och klövviltet ökade så sakteliga. Jakt med drivande hund blev alltmer vanligt. Älgjakt infördes med tre dagars jakt på hösten. För många på landsbygden delades året in i före och efter älgjakten!
Mycket har förändrats till våra dagar: Klädseln, kommunikationerna, utbildning och säkerheten. Och att kvinnor deltar i jakten, det var helt otänkbart för inte så länge sedan. Men följande två episoder visar att de deltog förr också: En dam i Holkaryd såg en hare smita in på gårdens dass. Damen sprang in efter, stängde dörren och avlivade djuret. En dag var ortens barnmorska, Ida Sandstedt, på väg till en förrättning på sin cykel. Framför henne på vägen dök en grävling upp. Den rådiga damen hoppade av cykeln, fick tag på en stör och slog ihjäl djuret. Sen upp på cykel igen och vidare till den väntande förlossningen.
Innan hemfärden njöt alla av sin medhavda fikakorg i det sköna vädret.
När gruppen anlänt till målet berättade Kerstin Carlsson lite historiska fakta om jakt. Jakten förr i tiden var kungens och adelns rättighet vad gäller klövvilt. De enskilda jordägarna hade jakträtt på sin fastighet, men då endast småvilt. Till klövvilt räknades älg, kronvilt och rådjur. Från 1500-talet och framåt minskade stammen av älg och kronvilt stadigt. Vid början på 1800-talet var de i det närmaste borta. Detta gjorde att varg och andra rovdjur mer och mer övergick till att riva tamboskap. För att få undan vargen ålades jordägaren att delta i vargskall, en jakt med drevkedja som gick mot uppspända så kallade vargnät, skyttar eller grävda gropar. De som inte ville eller kunde vara med skulle istället betala in en summa till häradets skallkassa. Gjorde man inte det skulle man iordningställa en ”varggrop”. I den lade man till exempel slaktrens för att locka till sig djuren. Detta var troligen ingen bra jaktmetod, för det finns inte någonstans dokumenterat att man fångade någon varg! De flesta vargarna sköt man på vintern då man kunde spåra djuren i snön. Den sista vargen som sköts i Småland var i Kalmar län 1864.
I början på 1900-talet var vargen borta och klövviltet ökade så sakteliga. Jakt med drivande hund blev alltmer vanligt. Älgjakt infördes med tre dagars jakt på hösten. För många på landsbygden delades året in i före och efter älgjakten!
Mycket har förändrats till våra dagar: Klädseln, kommunikationerna, utbildning och säkerheten. Och att kvinnor deltar i jakten, det var helt otänkbart för inte så länge sedan. Men följande två episoder visar att de deltog förr också: En dam i Holkaryd såg en hare smita in på gårdens dass. Damen sprang in efter, stängde dörren och avlivade djuret. En dag var ortens barnmorska, Ida Sandstedt, på väg till en förrättning på sin cykel. Framför henne på vägen dök en grävling upp. Den rådiga damen hoppade av cykeln, fick tag på en stör och slog ihjäl djuret. Sen upp på cykel igen och vidare till den väntande förlossningen.
Innan hemfärden njöt alla av sin medhavda fikakorg i det sköna vädret.