Medlemmar i riksteaterföreningen Va' du vill. Från vänster: Gunilla Johansson, Anita Sjöberg, Ing-Marie Sandberg, Esna Alic och Elisabeth Källdin. Foto: Mirjami Alanen
Klassikern väcker tankar om kvinnornas liv: "De var aldrig fria"
SCENKONST Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd i Sävsjös teaterhöst.
Kvinnornas liv, vänskap och utsatthet får stort utrymme när Va' du vills 30-årsfirande fortsätter i höst. Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd blir både teater på Kulturhuset och utgångspunkt för ett samtal om kvinnors liv då och nu.
När Sävsjöappen träffar riksteaterföreningens Gunilla Johansson, Anita Sjöberg, Ing-Marie Sandberg, Esna Alic och Elisabeth Källdin på Kulturhuset, kretsar samtalet framför allt kring Kvinnor och äppelträd, som spelas den 14 oktober.
Moa Martinsons roman från 1933 följer Sally och Ellen, två kvinnor som växer upp i Norrköpings fattigkvarter och senare finner stöd i varandra. Deras vardag präglas av arbete, barn och ekonomisk utsatthet. Ellen lever i ett destruktivt äktenskap, medan Sally är den som säger ifrån. Vänskapen ger dem utrymme att dela erfarenheter och hjälpa varandra.
För föreningens medlemmar väcker läsningen tankar både om tidigare generationers liv och om sådant som fortfarande känns igen. Ing-Marie Sandberg berättar att boken fått henne att tänka på sin mormor, som fick elva barn under femton år.
– Det gick liksom så nära mig, så jag tror att det kan väcka mycket hos dem som kommer på föreställningen, säger hon.
– Min farmor hade fjorton barn, säger Gunilla Johansson och fortsätter:
– Det gör att man tänker. Hur var kvinnor? Hur upplevde de sin situation? Vi tänker nog inte på att de här kvinnorna hade någonting verkligen att mer eller mindre släpa på. De var aldrig fria.
Även bokens inledande badscen har stannat kvar hos teaterföreningens kvinnor.
– I början pratade kvinnorna i badet om kroppen och hur den förändras när man har fått tio barn. Jag tycker det är jättebra att kvinnor pratar om det, säger Esna Alic.
Elisabeth Källdin återkommer till systerskapet mellan kvinnorna. Hon ser deras vänskap som en viktig del av berättelsen, men också som något att fundera över i den egna vardagen.
– Jag tror att det är jätteviktigt att man har relationer till flera människor. Att man orkar och hinner med det och att man växer av det, säger hon.
Hon beskriver hur kvinnorna i boken försöker hjälpa varandra att få större inflytande över sina liv. Samtidigt ser hon paralleller till dagens förväntningar på både kvinnor och män.
– Kvinnorna ville styra sina liv. Det var det de försökte hjälpa varandra med. I dag styrs vi väldigt mycket av allt utifrån hur en kvinna ska vara. Hur en kvinna ska se ut, säger Elisabeth Källdin.
Samtalet kommer också in på våldet och det ekonomiska beroendet som skildras i boken. Gunilla Johansson menar att även dagens kvinnor kan ha begränsade möjligheter att lämna en relation.
– Det är många kvinnor som inte kan lämna ett äktenskap på grund av att ekonomin sätter stopp, säger hon.
Den 21 oktober följs teaterföreställningen av en samtalskväll i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Där finns utrymme att diskutera både berättelsen och de egna tankar den väcker. Deltagarna behöver varken ha läst boken eller sett föreställningen.
– Det är just ett samtal om livet, kan man nästan säga, säger Elisabeth Källdin.
Hon betonar också att boken kan beröra fler än kvinnor. Barnens situation, synen på äktenskapet och mannens roll är andra delar som kan ge upphov till diskussion.
– Jag tror att det kan väcka mycket tankar för alla, säger Elisabeth Källdin.
Kvinnors erfarenheter återkommer senare under hösten. Den 1 december spelas I krig och kärlek, där antika dramer används för att skildra krig ur kvinnornas perspektiv.
Däremellan, den 1 november, kommer cirkusföreställningen Marianne och jag, med systrarna Brodén, för publik från fyra år. Arrangemanget får stöd av Sävsjö kommun och barn mellan fyra och tolv år går in gratis i en vuxens sällskap.
När Sävsjöappen träffar riksteaterföreningens Gunilla Johansson, Anita Sjöberg, Ing-Marie Sandberg, Esna Alic och Elisabeth Källdin på Kulturhuset, kretsar samtalet framför allt kring Kvinnor och äppelträd, som spelas den 14 oktober.
Moa Martinsons roman från 1933 följer Sally och Ellen, två kvinnor som växer upp i Norrköpings fattigkvarter och senare finner stöd i varandra. Deras vardag präglas av arbete, barn och ekonomisk utsatthet. Ellen lever i ett destruktivt äktenskap, medan Sally är den som säger ifrån. Vänskapen ger dem utrymme att dela erfarenheter och hjälpa varandra.
För föreningens medlemmar väcker läsningen tankar både om tidigare generationers liv och om sådant som fortfarande känns igen. Ing-Marie Sandberg berättar att boken fått henne att tänka på sin mormor, som fick elva barn under femton år.
– Det gick liksom så nära mig, så jag tror att det kan väcka mycket hos dem som kommer på föreställningen, säger hon.
– Min farmor hade fjorton barn, säger Gunilla Johansson och fortsätter:
– Det gör att man tänker. Hur var kvinnor? Hur upplevde de sin situation? Vi tänker nog inte på att de här kvinnorna hade någonting verkligen att mer eller mindre släpa på. De var aldrig fria.
Även bokens inledande badscen har stannat kvar hos teaterföreningens kvinnor.
– I början pratade kvinnorna i badet om kroppen och hur den förändras när man har fått tio barn. Jag tycker det är jättebra att kvinnor pratar om det, säger Esna Alic.
Elisabeth Källdin återkommer till systerskapet mellan kvinnorna. Hon ser deras vänskap som en viktig del av berättelsen, men också som något att fundera över i den egna vardagen.
– Jag tror att det är jätteviktigt att man har relationer till flera människor. Att man orkar och hinner med det och att man växer av det, säger hon.
Hon beskriver hur kvinnorna i boken försöker hjälpa varandra att få större inflytande över sina liv. Samtidigt ser hon paralleller till dagens förväntningar på både kvinnor och män.
– Kvinnorna ville styra sina liv. Det var det de försökte hjälpa varandra med. I dag styrs vi väldigt mycket av allt utifrån hur en kvinna ska vara. Hur en kvinna ska se ut, säger Elisabeth Källdin.
Samtalet kommer också in på våldet och det ekonomiska beroendet som skildras i boken. Gunilla Johansson menar att även dagens kvinnor kan ha begränsade möjligheter att lämna en relation.
– Det är många kvinnor som inte kan lämna ett äktenskap på grund av att ekonomin sätter stopp, säger hon.
Den 21 oktober följs teaterföreställningen av en samtalskväll i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Där finns utrymme att diskutera både berättelsen och de egna tankar den väcker. Deltagarna behöver varken ha läst boken eller sett föreställningen.
– Det är just ett samtal om livet, kan man nästan säga, säger Elisabeth Källdin.
Hon betonar också att boken kan beröra fler än kvinnor. Barnens situation, synen på äktenskapet och mannens roll är andra delar som kan ge upphov till diskussion.
– Jag tror att det kan väcka mycket tankar för alla, säger Elisabeth Källdin.
Kvinnors erfarenheter återkommer senare under hösten. Den 1 december spelas I krig och kärlek, där antika dramer används för att skildra krig ur kvinnornas perspektiv.
Däremellan, den 1 november, kommer cirkusföreställningen Marianne och jag, med systrarna Brodén, för publik från fyra år. Arrangemanget får stöd av Sävsjö kommun och barn mellan fyra och tolv år går in gratis i en vuxens sällskap.
