Internationella Barnhjälpen firar 25 år av engagemang för utsatta barn. Från vänster: Mari Karlsson, ordförande, Ingalill Lägersten, grundare, och Carina Nikolausson, styrelseledamot. Foto: Elias Werneskog
Ingalills initiativ blev 25 års barnhjälp: ”Jag måste få göra någonting”
VOLONTÄRARBETE Skolmat, undervisning och ideella krafter ger barn nya möjligheter i vardagen.
Ett tv-reportage om utsatta barn i Indien fick Ingalill Lägersten i Vrigstad att agera. Det blev början på Internationella Barnhjälpen, som i år fyller 25 år. I dag finansierar framför allt föreningen en skola för omkring 100 barn och driver hjälparbetet vidare med ideella krafter i Sävsjö.
Bilderna från tv-reportaget har stannat kvar hos Ingalill Lägersten. Hon minns föräldrar med sina döda barn och en förtvivlan som blev omöjlig att värja sig mot. Efter några minuter stängde hon av tv.
– Jag måste få göra någonting, minns hon att hon tänkte.
Hon kom att tänka på Sam Kumar, en indisk pastor som hon hade träffat under en tidigare resa till det sydamerikanska landet Guyana. Kontakten återupptogs och de började diskutera hur svenska faddrar skulle kunna hjälpa barn i Indien.
När föreningen nu fyller 25 år berättar Ingalill tillsammans med ordföranden Mari Karlsson och styrelseledamoten Carina Nikolausson om hur arbetet vuxit och förändrats.
Ett paket med barnens bilder
En tid efter kontakten med Sam Kumar kom ett paket hem till Ingalill. Innanför flera lager papper och snören låg kuvert med fotografier och uppgifter om barn som behövde stöd. Hon minns det som omkring 27 kuvert.
– Jag tänkte: Hjälp, vad har jag lovat? Hur ska jag klara ut det här?
Men människor i hennes närhet ville hjälpa till. Genom arbetskamrater och bekanta spreds möjligheten att bli fadder. Snart hörde fler av sig.
– Det bara spred sig av sig självt, så gott som.
Engagemanget växte och behövde en fastare form. År 2001 bildades Internationella Barnhjälpen med en egen styrelse. Insamlingarna tog många former. Ingalill minns bland annat ett stort lotteri med skänkta möbler och andra vinster som gav 167 000 kronor.
Den första gruppen fadderbarn som Ingalill Lägersten fick kontakt med genom Sam Kumar i Indien. Med bilder och uppgifter om barnen började hon söka svenska faddrar – starten på det hjälparbete som nu fyller 25 år. Foto: Privat.
Till slut blev arbetet för omfattande att sköta vid sidan av de vanliga jobben. Ingalill och hennes man uppskattade att de ladeomkring 20 timmar i veckan på verksamheten. Ansvaret lämnades så småningom vidare till nya krafter i Sävsjö.
– Vi kom med den där gamla stora datorn och pärmar och lämnade det i goda händer.
Fadderbarn äter tillsammans i skolan i den indiska delstaten Andhra Pradesh. Måltiden är en viktig del av hjälpen – när barnen får mat i skolan minskar trycket på familjerna att låta dem arbeta för försörjningen. På så sätt öppnar maten också dörren till utbildning. Foto: Privat.
Skolgång och mat varje dag
I dag är föreningens största återkommande insats en skola för omkring 100 barn i ett fattigt område i New Delhi. De ursprungliga fadderbarnen har blivit vuxna och stödet har förändrats. Nu finansierar föreningen en hel skolverksamhet.
Mari Karlsson och Carina Nikolausson berättar att barnen får undervisning, skolmaterial, skolkläder och lagad mat varje dag.
Maten är viktig för att barnen ska kunna gå i skolan. För familjer som annars behöver barnens hjälp att samla skräp eller bidra till försörjningen kan måltiden göra stor skillnad. Skolan skriver också överenskommelser med familjerna om att barnen ska delta i undervisningen.
Företrädare för föreningen har besökt verksamheten och varit med när maten delats ut. På plats har de fått se fotografier som visar skolans utveckling, från undervisning under en presenning till en byggnad med flera våningar.
Ambitionen är att skolgången ska öppna vägen vidare. Under intervjun berättar de om elever som gått vidare till högre studier, även om de inte har möjlighet att följa varje enskilt barn.
Från undervisning under en presenning till klassrum i ett hus med flera våningar. Bilderna visar utvecklingen av skolan i New Delhi, där Internationella Barnhjälpens stöd ger barn möjlighet till skolgång och mat varje dag. Foto: Privat
Hjälp i Tanzania och möten i Sävsjö
Föreningen stödjer också utbildningsverksamhet i Tanzania, bland annat för flickor och unga kvinnor. Där fungerar stödet annorlunda än i Indien.
– Det som vi gör i Tanzania, där har vi inte tagit på oss ett eget ansvar, säger Mari Karlsson.
I stället bidrar föreningen till särskilda behov och insatser, exempelvis genom en extra insamling när någon behöver en operation.
Genom samarbetet med Barnens oas i Gnosjö når hjälpen även barn från Ukraina och Belarus. Det arbetet får också en konkret koppling till Sävsjö.
Omkring fem barngrupper kommer till Sävsjö varje år inom samarbetet. Internationella Barnhjälpen bekostar deras badhusbesök och är engagerad i insamlingar till verksamheten.
Ideellt arbete håller kostnaderna nere
Under de senaste tio åren har föreningens omsättning varit omkring 200 000 kronor om året i genomsnitt. Skillnaderna mellan åren är stora – som mest har omsättningen överstigit 400 000 kronor.
Enligt föreningens ekonomiska uppgifter har de administrativa kostnaderna legat på 2–2,5 procent och bestått av bankkostnader och redovisningsprogram.
– Vi gör ju allt vårt arbete ideellt, säger Carina Nikolasson.
När föreningens företrädare reser för att besöka verksamheterna betalar de också resorna själva.
Föreningen har inget 90-konto, eftersom den bedömer att kostnaderna för att upprätthålla ett sådant skulle bli för stora för den lilla verksamheten. För organisationer med sådant konto är huvudregeln att högst 25 procent av de totala intäkterna får gå till insamlings- och administrationskostnader. Den gränsen omfattar alltså även kostnader för själva insamlingen.
De personliga kontakterna med samarbetspartnerna är centrala för föreningens uppföljning. Genom besök och löpande kontakt följer företrädarna hur stödet används.
Nya krafter ska föra arbetet vidare
Det löpande arbetet sköts framför allt av styrelsens åtta personer. Fler yngre har kommit in, vilket har stärkt arbetet med hemsidan och sociala medier. Insamlingar sker bland annat genom motionslopp, soppluncher och gåvor i samband med födelsedagar.
Det lokala engagemanget handlar också om att bidra med kunskap och tid. Föreningen har exempelvis fått hjälp med hemsidan och presentationsmaterial av en student inom ramen för hennes utbildning.
– Vi har lite drömmar framåt om lite fler områden eller mer satsningar, säger Carina Nikolausson.
En förutsättning är att hitta människor på plats som föreningen kan ha nära kontakt med. De behöver kunna berätta om behoven, följa arbetet och återkoppla till givarna här hemma.
Samtidigt fortsätter det långsiktiga åtagandet i New Delhi. För omkring 100 barn ska stödet från Sävsjö räcka till undervisning och mat också när jubileumsåret är över.
Bilderna från tv-reportaget har stannat kvar hos Ingalill Lägersten. Hon minns föräldrar med sina döda barn och en förtvivlan som blev omöjlig att värja sig mot. Efter några minuter stängde hon av tv.
– Jag måste få göra någonting, minns hon att hon tänkte.
Hon kom att tänka på Sam Kumar, en indisk pastor som hon hade träffat under en tidigare resa till det sydamerikanska landet Guyana. Kontakten återupptogs och de började diskutera hur svenska faddrar skulle kunna hjälpa barn i Indien.
När föreningen nu fyller 25 år berättar Ingalill tillsammans med ordföranden Mari Karlsson och styrelseledamoten Carina Nikolausson om hur arbetet vuxit och förändrats.
Ett paket med barnens bilder
En tid efter kontakten med Sam Kumar kom ett paket hem till Ingalill. Innanför flera lager papper och snören låg kuvert med fotografier och uppgifter om barn som behövde stöd. Hon minns det som omkring 27 kuvert.
– Jag tänkte: Hjälp, vad har jag lovat? Hur ska jag klara ut det här?
Men människor i hennes närhet ville hjälpa till. Genom arbetskamrater och bekanta spreds möjligheten att bli fadder. Snart hörde fler av sig.
– Det bara spred sig av sig självt, så gott som.
Engagemanget växte och behövde en fastare form. År 2001 bildades Internationella Barnhjälpen med en egen styrelse. Insamlingarna tog många former. Ingalill minns bland annat ett stort lotteri med skänkta möbler och andra vinster som gav 167 000 kronor.
Den första gruppen fadderbarn som Ingalill Lägersten fick kontakt med genom Sam Kumar i Indien. Med bilder och uppgifter om barnen började hon söka svenska faddrar – starten på det hjälparbete som nu fyller 25 år. Foto: Privat.
Till slut blev arbetet för omfattande att sköta vid sidan av de vanliga jobben. Ingalill och hennes man uppskattade att de ladeomkring 20 timmar i veckan på verksamheten. Ansvaret lämnades så småningom vidare till nya krafter i Sävsjö.
– Vi kom med den där gamla stora datorn och pärmar och lämnade det i goda händer.
Fadderbarn äter tillsammans i skolan i den indiska delstaten Andhra Pradesh. Måltiden är en viktig del av hjälpen – när barnen får mat i skolan minskar trycket på familjerna att låta dem arbeta för försörjningen. På så sätt öppnar maten också dörren till utbildning. Foto: Privat.
Skolgång och mat varje dag
I dag är föreningens största återkommande insats en skola för omkring 100 barn i ett fattigt område i New Delhi. De ursprungliga fadderbarnen har blivit vuxna och stödet har förändrats. Nu finansierar föreningen en hel skolverksamhet.
Mari Karlsson och Carina Nikolausson berättar att barnen får undervisning, skolmaterial, skolkläder och lagad mat varje dag.
Maten är viktig för att barnen ska kunna gå i skolan. För familjer som annars behöver barnens hjälp att samla skräp eller bidra till försörjningen kan måltiden göra stor skillnad. Skolan skriver också överenskommelser med familjerna om att barnen ska delta i undervisningen.
Företrädare för föreningen har besökt verksamheten och varit med när maten delats ut. På plats har de fått se fotografier som visar skolans utveckling, från undervisning under en presenning till en byggnad med flera våningar.
Ambitionen är att skolgången ska öppna vägen vidare. Under intervjun berättar de om elever som gått vidare till högre studier, även om de inte har möjlighet att följa varje enskilt barn.
Från undervisning under en presenning till klassrum i ett hus med flera våningar. Bilderna visar utvecklingen av skolan i New Delhi, där Internationella Barnhjälpens stöd ger barn möjlighet till skolgång och mat varje dag. Foto: Privat
Hjälp i Tanzania och möten i Sävsjö
Föreningen stödjer också utbildningsverksamhet i Tanzania, bland annat för flickor och unga kvinnor. Där fungerar stödet annorlunda än i Indien.
– Det som vi gör i Tanzania, där har vi inte tagit på oss ett eget ansvar, säger Mari Karlsson.
I stället bidrar föreningen till särskilda behov och insatser, exempelvis genom en extra insamling när någon behöver en operation.
Genom samarbetet med Barnens oas i Gnosjö når hjälpen även barn från Ukraina och Belarus. Det arbetet får också en konkret koppling till Sävsjö.
Omkring fem barngrupper kommer till Sävsjö varje år inom samarbetet. Internationella Barnhjälpen bekostar deras badhusbesök och är engagerad i insamlingar till verksamheten.
Ideellt arbete håller kostnaderna nere
Under de senaste tio åren har föreningens omsättning varit omkring 200 000 kronor om året i genomsnitt. Skillnaderna mellan åren är stora – som mest har omsättningen överstigit 400 000 kronor.
Enligt föreningens ekonomiska uppgifter har de administrativa kostnaderna legat på 2–2,5 procent och bestått av bankkostnader och redovisningsprogram.
– Vi gör ju allt vårt arbete ideellt, säger Carina Nikolasson.
När föreningens företrädare reser för att besöka verksamheterna betalar de också resorna själva.
Föreningen har inget 90-konto, eftersom den bedömer att kostnaderna för att upprätthålla ett sådant skulle bli för stora för den lilla verksamheten. För organisationer med sådant konto är huvudregeln att högst 25 procent av de totala intäkterna får gå till insamlings- och administrationskostnader. Den gränsen omfattar alltså även kostnader för själva insamlingen.
De personliga kontakterna med samarbetspartnerna är centrala för föreningens uppföljning. Genom besök och löpande kontakt följer företrädarna hur stödet används.
Nya krafter ska föra arbetet vidare
Det löpande arbetet sköts framför allt av styrelsens åtta personer. Fler yngre har kommit in, vilket har stärkt arbetet med hemsidan och sociala medier. Insamlingar sker bland annat genom motionslopp, soppluncher och gåvor i samband med födelsedagar.
Det lokala engagemanget handlar också om att bidra med kunskap och tid. Föreningen har exempelvis fått hjälp med hemsidan och presentationsmaterial av en student inom ramen för hennes utbildning.
– Vi har lite drömmar framåt om lite fler områden eller mer satsningar, säger Carina Nikolausson.
En förutsättning är att hitta människor på plats som föreningen kan ha nära kontakt med. De behöver kunna berätta om behoven, följa arbetet och återkoppla till givarna här hemma.
Samtidigt fortsätter det långsiktiga åtagandet i New Delhi. För omkring 100 barn ska stödet från Sävsjö räcka till undervisning och mat också när jubileumsåret är över.