
Över en kopp kaffe fick de närstående möjlighet att dela erfarenheter och prata med andra i liknande situation. Foto: Magdalena Anderås
”Vi har samma problem allihop” – här hittar anhöriga stöd hos varandra
Av Magdalena Anderås ·
STÖD Nystartade Hjärngänget uppskattas av deltagarna och även av deras närstående som hittar stöd hos varandra.
När en närstående får en demenssjukdom förändras vardagen för hela familjen. I Sävsjö har Hjärngänget kommit i gång och blivit en uppskattad mötesplats för personer med kognitiv svikt eller demens. Nu har även några av deras anhöriga träffats för att dela erfarenheter och prata med andra som förstår.
Kaffet är upphällt och samtalet kommer snabbt i gång. Runt bordet sitter några kvinnor vars erfarenheter kan vara svåra att förklara för den som inte själv befinner sig i samma situation.
Deras män deltar i Hjärngänget, en ny verksamhet i Sävsjö där personer med minnessvårigheter och andra kognitiva problem får träffas och göra aktiviteter tillsammans.
Det är första gången de anhöriga samlas på det här sättet. Med på träffen finns också Madeleine Sjöstrand, samordnare för äldre i Sävsjö kommun, och Daniel Svensson Söderberg, demenssjuksköterska med en tjänst som delas mellan kommunen och vårdcentralen.
”Vi har samma problem allihop”
Samtalet handlar om oro, ansvar och om att ständigt behöva ligga steget före. Någon berättar om hur mycket hjälp maken behöver hemma. En annan beskriver oron för en närstående som ibland har svårt att hitta hem.
– Jag sköter ju allt, säger en av kvinnorna.
Det kan handla om att hålla reda på tider, mat, mediciner och vårdkontakter. Men också om att anpassa sig till förändringar hos en människa man levt nära under många år.
En av kvinnorna har själv arbetat inom omsorgen, men konstaterar att det är annorlunda att vara anhörig.
– Jag har jobbat med dementa också, men det är inte samma sak. Nu är jag själv drabbad.
Flera känner igen sig i varandras berättelser. Här behöver de inte förklara sådant som kan vara svårt för andra att förstå.
– Vi har samma problem allihop. Vi kan öppna oss och säga det, säger en av kvinnorna.

Kaffe, smörgås och samtal är viktiga delar när anhöriga till deltagarna i Hjärngänget träffas. Foto: Magdalena Anderås
Viktigt att våga ta emot hjälp
Både Madeleine och Daniel betonar hur viktigt det är att anhöriga får stöd innan den egna orken tar slut.
Daniel berättar att hans delade tjänst mellan vårdcentralen och kommunen ska göra det lättare att få en sammanhållen vård och tidig kontakt med kommunens stödinsatser.
Det kan handla om hembesök, hjälpmedel, avlösning eller dagverksamhet.
– Ni ska ta den hjälpen ni behöver. Annars finns ju risken att ni blir sjuka också, säger Daniel.
En av kvinnorna berättar om ett råd hon fick av en läkare.
– Var rädd om dig själv, sa läkaren då.
Det kan låta självklart, men det är inte alltid lätt att följa när någon annan behöver hjälp varje dag.
Tre timmar som betyder mycket
Hjärngänget startade i slutet av september och träffas på måndagsförmiddagarna på Brygghörnan i Sävsjö.
Just nu deltar fem män i verksamheten, som har plats för sju till åtta deltagare. Det finns alltså möjlighet för fler att vara med.
Under de tre timmarna har deltagarna bland annat ägnat sig åt bingo, kransbindning, musik, dans och rörelseövningar. Enligt de anhöriga har träffarna blivit uppskattade.
En av männen var till en början tveksam till att följa med.
– Nej, sa han i början. Men han tycker det är jättebra, berättar hans fru.
En annan av kvinnorna berättar att hennes man gärna vill vara med och vet när det är dags att åka till Hjärngänget. En annan man deltagit flera gånger men sedan har det gått trögare att få med honom och det tipsas om hur han skulle kunna komma med igen.

Daniel Svensson Söderberg, demenssjuksköterska och Madeleine Sjöstrand, samordnare för äldre i Sävsjö kommun ser behovet av att anhöriga får träffas och samtala. Foto: Magdalena Anderås
För deltagarna innebär träffarna gemenskap och något att se fram emot. För deras anhöriga ger de samtidigt några timmar att handla, uträtta ärenden eller bara få en stund för sig själva.
– Det går så fort, säger en av kvinnorna om de tre timmarna.
Till skillnad från kommunens andra dagverksamhet, Daglyckan, krävs inget biståndsbeslut för att delta i Hjärngänget. Daglyckan är för den som kommit längre i sin demens och är igång alla vardagar och där finns också utrymme för fler deltagare.
Kan bli en dag till
Under samtalet kommer önskemål om att Hjärngänget ska träffas oftare.
Madeleine berättar att kommunen diskuterar möjligheten att utöka verksamheten till två dagar i veckan. Torsdagar har nämnts som ett alternativ.
– Vi jobbar på det, säger hon.
En utökning skulle kunna bli aktuell under 2027, men något beslut finns ännu inte. Bland annat behöver bemanningen lösas, men klart är att träffarna på måndagar fortsätter.
Fler anhörigträffar framöver
Det kommer att bli fler träffar för de anhöriga som nu har samlats för första gången. Hur ofta de ska ses får deltagarna själva vara med och bestämma.
– Jag tycker det är jättepositivt, säger en av kvinnorna om den första träffen.
Madeleine och Daniel vill att träffarna ska ge utrymme både för samtal och för information om exempelvis hjälpmedel, fullmakter och kommunens stöd.
Samtidigt behöver upplägget anpassas efter de anhörigas önskemål. Några vill gärna träffas oftare, medan andra värdesätter de lediga timmarna när deras närstående är på Hjärngänget.
Om det finns behov kan även fler anhöriggrupper startas, så att också andra som lever nära någon med demenssjukdom får möjlighet att mötas och dela erfarenheter.
Kaffet är upphällt och samtalet kommer snabbt i gång. Runt bordet sitter några kvinnor vars erfarenheter kan vara svåra att förklara för den som inte själv befinner sig i samma situation.
Deras män deltar i Hjärngänget, en ny verksamhet i Sävsjö där personer med minnessvårigheter och andra kognitiva problem får träffas och göra aktiviteter tillsammans.
Det är första gången de anhöriga samlas på det här sättet. Med på träffen finns också Madeleine Sjöstrand, samordnare för äldre i Sävsjö kommun, och Daniel Svensson Söderberg, demenssjuksköterska med en tjänst som delas mellan kommunen och vårdcentralen.
”Vi har samma problem allihop”
Samtalet handlar om oro, ansvar och om att ständigt behöva ligga steget före. Någon berättar om hur mycket hjälp maken behöver hemma. En annan beskriver oron för en närstående som ibland har svårt att hitta hem.
– Jag sköter ju allt, säger en av kvinnorna.
Det kan handla om att hålla reda på tider, mat, mediciner och vårdkontakter. Men också om att anpassa sig till förändringar hos en människa man levt nära under många år.
En av kvinnorna har själv arbetat inom omsorgen, men konstaterar att det är annorlunda att vara anhörig.
– Jag har jobbat med dementa också, men det är inte samma sak. Nu är jag själv drabbad.
Flera känner igen sig i varandras berättelser. Här behöver de inte förklara sådant som kan vara svårt för andra att förstå.
– Vi har samma problem allihop. Vi kan öppna oss och säga det, säger en av kvinnorna.

Kaffe, smörgås och samtal är viktiga delar när anhöriga till deltagarna i Hjärngänget träffas. Foto: Magdalena Anderås
Viktigt att våga ta emot hjälp
Både Madeleine och Daniel betonar hur viktigt det är att anhöriga får stöd innan den egna orken tar slut.
Daniel berättar att hans delade tjänst mellan vårdcentralen och kommunen ska göra det lättare att få en sammanhållen vård och tidig kontakt med kommunens stödinsatser.
Det kan handla om hembesök, hjälpmedel, avlösning eller dagverksamhet.
– Ni ska ta den hjälpen ni behöver. Annars finns ju risken att ni blir sjuka också, säger Daniel.
En av kvinnorna berättar om ett råd hon fick av en läkare.
– Var rädd om dig själv, sa läkaren då.
Det kan låta självklart, men det är inte alltid lätt att följa när någon annan behöver hjälp varje dag.
Tre timmar som betyder mycket
Hjärngänget startade i slutet av september och träffas på måndagsförmiddagarna på Brygghörnan i Sävsjö.
Just nu deltar fem män i verksamheten, som har plats för sju till åtta deltagare. Det finns alltså möjlighet för fler att vara med.
Under de tre timmarna har deltagarna bland annat ägnat sig åt bingo, kransbindning, musik, dans och rörelseövningar. Enligt de anhöriga har träffarna blivit uppskattade.
En av männen var till en början tveksam till att följa med.
– Nej, sa han i början. Men han tycker det är jättebra, berättar hans fru.
En annan av kvinnorna berättar att hennes man gärna vill vara med och vet när det är dags att åka till Hjärngänget. En annan man deltagit flera gånger men sedan har det gått trögare att få med honom och det tipsas om hur han skulle kunna komma med igen.

Daniel Svensson Söderberg, demenssjuksköterska och Madeleine Sjöstrand, samordnare för äldre i Sävsjö kommun ser behovet av att anhöriga får träffas och samtala. Foto: Magdalena Anderås
För deltagarna innebär träffarna gemenskap och något att se fram emot. För deras anhöriga ger de samtidigt några timmar att handla, uträtta ärenden eller bara få en stund för sig själva.
– Det går så fort, säger en av kvinnorna om de tre timmarna.
Till skillnad från kommunens andra dagverksamhet, Daglyckan, krävs inget biståndsbeslut för att delta i Hjärngänget. Daglyckan är för den som kommit längre i sin demens och är igång alla vardagar och där finns också utrymme för fler deltagare.
Kan bli en dag till
Under samtalet kommer önskemål om att Hjärngänget ska träffas oftare.
Madeleine berättar att kommunen diskuterar möjligheten att utöka verksamheten till två dagar i veckan. Torsdagar har nämnts som ett alternativ.
– Vi jobbar på det, säger hon.
En utökning skulle kunna bli aktuell under 2027, men något beslut finns ännu inte. Bland annat behöver bemanningen lösas, men klart är att träffarna på måndagar fortsätter.
Fler anhörigträffar framöver
Det kommer att bli fler träffar för de anhöriga som nu har samlats för första gången. Hur ofta de ska ses får deltagarna själva vara med och bestämma.
– Jag tycker det är jättepositivt, säger en av kvinnorna om den första träffen.
Madeleine och Daniel vill att träffarna ska ge utrymme både för samtal och för information om exempelvis hjälpmedel, fullmakter och kommunens stöd.
Samtidigt behöver upplägget anpassas efter de anhörigas önskemål. Några vill gärna träffas oftare, medan andra värdesätter de lediga timmarna när deras närstående är på Hjärngänget.
Om det finns behov kan även fler anhöriggrupper startas, så att också andra som lever nära någon med demenssjukdom får möjlighet att mötas och dela erfarenheter.