Tillbaka till nyheter
Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 1

Många danssteg att hålla reda på. Foto: Frida Ohlin

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 2

Foto: Frida Ohlin

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 3

På onsdagen var det premiär för musikteatern "Mörkret - din bästa vän". Foto: Frida Ohlin

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 4

Elva deltagare har under lägret kämpat för att kunna avsluta med en dans- och teaterföreställning inför publik. Foto: Frida Ohlin

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 5

11-åriga Ester Bengtsson från Sävsjö hade en av de större rollerna. Foto: Frida Ohlin

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst" - bild 6

All rekvisita pysslade deltagarna ihop själva. Foto: Frida Ohlin

6 bilder

Barnen satte upp musikteater om mörker och rädslor: "Lite nervöst"

Av · · Uppdaterad

Berättelsen och koreografierna är skapade av de unga ledarna Zelda Alvehed och Elsa Claesson: "Hoppas de blir stärkta av publiken."

Barngruppen står i en ring och sjunger en peppande ramsa ihop med sina dans- och teaterledare.

Klockan tickar. Det är snart dags att släppa in publiken och rulla upp ridån för den nyskrivna musikteatern "Mörkret - din bästa vän".

Det har varit tre intensiva dagar för de 11 barn- och ungdomar mellan 8-11 år som under höstlovet valt att delta i Studieförbundet Vuxenskolans dans- och teaterläger.

I måndags träffades de alla för första gången, och under onsdagen var det dags att bjuda in publik för att visa upp musikteatern "Mörkret - din bästa vän", skriven av teaterledaren Zelda Alvehed.

– Jag ville att vi skulle ha ett mål att jobba mot. Så jag skrev ihop en story med Halloween-tema. Det är ju många som är rädda för mörkret, så jag skrev en historia om att man inte behöver vara rädd, utan att mörkret är ens bästa vän, förklarar Zelda.

Dans till kända låtar

När det bara är en halvtimme kvar till premiär får gruppen köra igenom ett genrep. Det spelas upp musik, och gruppen dansar, hoppar och snurrar runt med sjalar i olika färger.

Koreografierna står dansledaren Elsa Claesson för.

– Det är koreografi till musik som passar till storyn. Vi har med låtar från till exempel Nalle Puh och filmen Trolls. En av koreografierna har de fått skapa själva, säger Elsa.

– Sista låten är "Vem är inte rädd ibland?" från Karlsson på taket. Den passar så bra efter att hela berättelsen har handlat om att man inte får säga att man är rädd, tillägger Zelda.

Nytt ledarteam

Det är första gången Zelda och Elsa jobbar tillsammans. På fritiden leder de grupper på varsitt håll med små barn inom sitt respektive område, och ville båda få möjlighet att leda en grupp med lite äldre barn på höstlovet.

Av en slump kontaktade båda två Studieförbundet Vuxenskolan - som matchade ihop tjejerna till att jobba tillsammans.

– Det har gått bra. Det känns som vi känt varandra hela livet, skrattar Elsa och Zelda håller med.

Bild i artikeln

(Elsa Claesson och Zelda Alvehed jobbade för första gången tillsammans. Foto: Frida Ohlin)

Pysslat ihop rekvisita

Gruppen slipar på de sista replikerna och fixar i ordning i kulisserna.

Rekvisitan har de själva fått skapa genom pyssel. Rummet är fullt av vimplar, spindlar och kronor gjorda av pinnar och grenar.

På golvet, stirrandes ner i sitt manus, sitter 11-åriga Ester Bengtsson från Sävsjö. Hon spelar flickan Charlie, en av de större rollerna, och har hela 29 repliker att minnas.

– Det är kul, men det är många repliker så det är svårt att komma ihåg, säger Ester.

Är det någon del i teatern som är extra klurig?

– När spindeln kommer fram, och jag ska berätta om den. Det är svårt att minnas.

Nu är det snart dags att släppa in publiken. Hur känns det?

– Det är lite nervöst.

Bild i artikeln

(Ester håller i ficklampan och gör sig redo för sin första replik. Foto: Frida Ohlin)

Det tisslas och tasslas bakom kulisserna. Publiken, bestående främst av föräldrar, nära och kära, slår sig ner på de uppradade stolarna. Det är mörkt i rummet. Det enda som lyser är Esters ficklampa, som sitter på golvet förberedd att gå in i rollen som Charlie.

– Jag hoppas de blir stärkta av publiken. Gör de lika bra ifrån sig som på genrepet kommer det gå fantastiskt, säger Zelda.

Tystnaden lägger sig i rummet. Det är dags för premiär.