
Foto: Frida Ohlin
Marita kämpar för ungdomars trygghet: "Bästa jobbet som finns"
Av Frida Ohlin · · Uppdaterad
SOMMARPROFILERNA I över 40 år har Marita Johansson abetat med att stötta och hjälpa barn- och unga.
Sedan 80-talet har Marita Johansson arbetat med ungdomar på olika vis, för att hjälpa dem hitta rätt vägar och trygghet i livet.
Numera arbetar hon som fältassistent i Sävsjö kommun, och passionen för arbetet har växt för varje år.
– Att jobba med människor är mitt kall! Ungarna ligger mig så otroligt varmt om hjärtat, säger Marita.
Inne på Familjecentralen i Sävsjö är det påtagligt att det är semestertider. Hela nedervåningen är nedsläckt, och ovanför trappan hörs bara ett sus av ett lågmält samtal.
Där uppe har 62-åriga Marita Johansson sitt kontor.
Ett rum med väggar som bevarar många människors innersta känslor och tankar.
Förutom sitt arbete som fältpedagog är hon även ungdoms- och familjebehandlare, och har därav många förtroliga och stöttande samtal med ungdomar och vårdnadshavare i kommunen inne på sitt kontor. Ingen dag är den andra lik i Maritas arbetsliv.
– Min uppgift skulle jag säga är att vara "spindeln i nätet" mellan skola, socialförvaltningen, fritidsgårdarna, näringslivet, polisen och räddningstjänsten. Jag måste ha tentaklerna ut åt alla håll och kanter, och se till att hålla bra kontakter, förklarar Marita.
– På dagarna är jag i skolan och bygger relationer med ungdomarna genom att "hänga runt" och även träffa fritidsledarna. Sen är vi även på fritidsgårdarna som Mejjan, vilka är viktiga. Efter finns vi kanske nere på parkeringen utanför Kulturhuset och träffar ungdomarna som kör epa. Jag försöker se till att lära mig allas namn och lära känna alla hyfsat väl.
"Bästa jobbet"
Marita är en Vetlandabo, men har jobbat i Sävsjö i två omgångar. Första vändan var redan 1997-2005 innan hon tog en paus från Sävsjö under 12 års tid.
Hon längtade dock hela tiden tillbaka - och 2017 fick hon chans att komma tillbaka och arbeta som fältpedagog.
– Att jobba med människor är mitt kall! Ungarna ligger mig så otroligt varmt om hjärtat, men även vuxna. De måste också få känna trygghet, så det går hand i hand. Mitt mål är att skapa så många relationer som möjligt i kommunen och vara en trygghetsbyggare. Jag har det bästa jobbet som finns. Så är det bara.

(När hon inte är ute på fältet trivs Marita bra inne på sitt kontor på Familjecentralen. Foto: Frida Ohlin)
Att arbeta som fältpedagog kräver en väl avvägd balansgång i vardagen.
– Jag vill att de ser mig som en trygg kompis, men det är samtidigt viktigt att våga vara vuxen och kunna sätta ner foten. Och det är viktigt att se alla. Det går inte att bygga relation med att ropa "du där i svart tröja". Utan vet jag exempelvis att personen heter Lisa kan man lättare bryta igenom och få kontakt.
Passion för människor
Marita har arbetat med ungdomar sedan 80-talet, på fritidsgårdar och inom idrott. Hon har även arbetat med vuxna missbrukare.
En period hon alltid har i bakhuvudet i sitt nuvarande arbete med att försöka förebygga att ingen ungdom ska behöva hamna där i framtiden.
Och under åren har hon samlat på sig så mycket verktyg som möjligt för att stå stark i yrkesrollen. Hon är utbildad fritidsledare, ungdoms- och missbrukspedagog och hon har även genomgått korta utbildningar inom impuls- och känslostyrda beteende samt motiverande samtal (MI).
Att Marita landade i att arbeta med människor tog avstamp redan i barndomen.
– Redan som barn tänkte jag att jag skulle bli lärare. Jag har alltid vurmat för att alla ska få vara med. Jag minns att jag gärna tog de utsattas parti. Jag var nog en liten socialarbetare redan som barn, skrattar hon.
Vad tycker du är det kämpigaste inom ditt arbete?
– När, trots att man kämpar, inte lyckas nå fram. När jag ser att de blir mer och mer ensamma. Jag blir ledsen när jag ser att det inte går bra för vissa. Men jag måste då försökta stänga av och tänka att jag inte kan rädda alla. För alla vill inte bli det. Och då kan jag inte lägga det på mig själv.
Verktyg till vuxna
I det förebyggande arbetet arbetar Marita tillsammans med sina kollegor nu mycket också med vuxenvärlden. Bland annat genom föräldragruppen ABC-tonår.
– Vi ger verktyg till vuxna, så att de vågar vara vuxna. Att de vågar sätta gränser på ett bra sätt och föra en dialog. Det är otroligt viktigt och gagnar de unga.
Främsta skillnaden Marita ser hos ungdomarna genom alla år är framför allt press och stress de unga känner av.
Hon upplever att kraven ökat på barn och unga beträffande både skolresultat, utseende och andra prestationer.

(Marita med kollegor befinner sig ofta nere vid Kulturhuset för att bygga relationer med de ungdomar som kör A-traktorer. Foto: Frida Ohlin)
Att det dessutom är en orolig världsituation, med krig i Europa och klimatförändringar, blandas stressen hos ungdomarna upp med en ytterligare större oro.
– Jag vet att många är jätteoroliga. Men många håller det ifrån sig, och exempelvis undviker nyheter och försöker istället fly in i fantasivärldar. Här har vuxna en jätteviktig roll, och det ställer höga krav på oss vuxna att våga ta samtalen. Berätta för dem att vi också kan känna en oro.
– Kanske titta på nyheter för barn tillsammans och prata om vad som sägs. Att finnas där, ta tiden att lyssna, ställa frågor och vara nyfiken.
Vad skulle du säga är det bästa med ditt yrke?
– När jag kliver in på en högstadieskola och någon ropar "Tjena, Marita". Eller när jag möter någon på stan' och man får en kram. Eller en vårdnadshavare ringer och säger att de testade det vi sa i ABC-gruppen och det blev en skillnad. Då får jag ett kvitto på att man lyckats med det man försökt skapa, säger Marita samtidigt som hon blir påtagligt rörd och tårar upp lite grann.
– I framtiden hoppas jag att vi hade kunnat jobba ännu mer förebyggande. Att vi som fältare fick jobba 100 procent som fältassistenter, och inte 50 procent som nu. Det vore en dröm, för det behövs fler stabila vuxna inom ungdomsvärlden. Jag är 62 år nu, men jag lovar att de om några år kommer få bära ut mig härifrån för att bli av med mig! avslutar Marita med ett ömt skratt.