Tillbaka till nyheter
Charlotte, 38, drabbades av två hjärtinfarkter: "Lever i nuet"

Frisören Charlotte Wirstam berättar om hur hon mitt i livet drabbats av två hjärtinfarkter. Foto: Frida Ohlin

Charlotte, 38, drabbades av två hjärtinfarkter: "Lever i nuet"

Av · · Uppdaterad

SÄVSJÖ/NÄSSJÖ På tio år har Charlotte Wirstam drabbats av två hjärtinfarkter, på grund av en ovanlig hjärtsjukdom: "Vill ju inte att min dotter ska växa upp utan sin mamma."

Redan 2013 drabbades 38-åriga Charlotte Wirstam av sin första hjärtinfarkt i USA.

I maj i år hände det igen på hennes arbete i Sävsjö, och hon fick efter det besked om att hon lider av en ovanlig hjärtsjukdom. Här är hennes historia.

I den prydligt varmt inredda frisörsalongen håller Charlotte Wirstam på att förbereda inför dagens första kunder.

För fem år sedan skålades det med bubbel när Charlotte öppnade sin salong "Hos Charlotte" på Östra Parkgatan 2 i Sävsjö. Och sedan dess har hon byggt upp en stabil kundkrets i kommunen.

När arbetsdagen är slut rullar hon hem till sin villa i ett lantligt område utanför Nässjö, där hon bor tillsammans med sin man och 6-åriga dotter.

Utåt sett ser det ut som att Charlotte lever ett lugnt och idylliskt småstadsliv.

Men det finns en sak i hennes liv som ställt allt på sin spets.

– Jag fick en hjärtinfarkt den andra maj i år, och jag har även fått en tidigare. Den första inträffade 2013 i USA, när jag var 29 år. När det skedde kunde inte läkarna säga vad det berodde på. Även om det är ovanligt kan det även hända unga människor, berättar Charlotte.

Symtom igen

Hon återhämtade sig relativt snabbt och flyttade tillbaka till Sverige.

Charlotte och hennes man bosatte sig i Nässjö, hon startade företag och fick en dotter.

Allt verkade länge stabilt. Tills april i år.

– Så hände det igen. Jag hade en kund som utanför salongen här ramlade ner för trappan och skadade handen. Så jag ringde ambulans. När de var på väg upptäckte jag att jag började få samma symptom igen och sa: "Jag tror jag håller på att få en hjärtinfarkt".

Vad var det för symptom?

– Domningar i båda armarna. Och en konstig känsla i halsen. Ungefär som du gråtit jättemycket. Ansträngt liksom, plus en väldig trötthet.

Men när ambulansen väl var på plats valde Charlotte att inte meddela vårdpersonalen om symptomen.

– Jag tänkte att det nog bara var hjärnspöken. Det haglade och var väldigt kallt, så jag tänkte att det kanske var därför det domnade lite. Sen hade jag ju all fokus på kunden och att hjälpa henne.

Bild i artikeln

(På trappan utanför salongen fick Charlotte för andra gången symptom på hjärtinfarkt. Foto: Frida Ohlin)

Förändringar på EKG

Dagarna gick och familjen åkte till Öland för att fira valborg. Men symptomen försvann inte, och till slut insåg Charlotte att hon var tvungen att söka vård.

– Andra maj fick jag tid på vårdcentralen, och de gjorde ett EKG. Då upptäcktes det förändringar mot tidigare, och jag fick åka in till akuten. Väl där konstaterade de att jag hade en pågående hjärtinfarkt.

Hur reagerade du på beskedet?

– Känslan var chock. Hur kunde det hända en gång till? Jag äter ju mediciner och tänker att jag ska vara skyddad.

Ovanlig hjärtsjukdom

Efter ett antal tester fick Charlotte beskedet att hon lider av den ovanliga sjukdomen spontan kranskärlsdissektion (SCAD).

Ett hjärttillstånd som ännu inte kan förutsägas eller förebyggas.

Förekomsten av sjukdomen handlar uppskattningsvis om två till tre fall per miljon invånare och år.

Riskfaktorer för att drabbas är exempelvis kvinnligt kön, graviditet, fibromuskulär dysplasi (FMD) eller underliggande sjukdomar.

– Eftersom jag har det här är jag ju ingen klassisk hjärtinfarktspatient. Till vanliga patienter brukar läkarna säga att man ska tänka på leverne och hälsosamma vanor. Men det här har ju inget med ett dåligt leverne att göra.

Avråds från att skaffa barn

Tvärt om vad läkare brukar rekommendera ska Charlotte istället ta det väldigt lugnt med ansträngande aktiviteter.

Hon ska helst undvika löpning, tunga lyft och annat som får upp flåset. Promenader i normal takt är det bästa för att undvika extra ansträngning på hjärtat.

De har även rekommenderat henne att inte skaffa fler barn, för att undvika att anstränga kropp och hjärta.

– Jag vet om att jag inte vill ha fler barn, utan jag är nöjd som det är. Men många vill ju ha fler än ett barn. Så för många andra hade det nog varit en stor sorg. Men jag tog det ändå med ro.

Anhörigas reaktion

Under tiden Charlotte befann sig på sjukhuset var hennes dotter och man hemma och försökte få livet att rulla på så vanligt som möjligt.

Men att berätta för ett barn om en så allvarlig sjukdom hennes mamma drabbats av är inte det lättaste.

– Vi pratade med henne och sa att mamma måste ligga på sjukhus ett tag. Och att när jag kommer hem måste jag få ha lugn och ro, så att jag inte stressas.

Vad tänkte du när du behövde ha det samtalet?

– Jag tänkte att jag vill ju inte att hon ska behöva växa upp utan sin mamma. Vi är jättetighta hon och jag, och jag får inte bara gå och dö ifrån henne, säger Charlotte.

– Men det gick bra, och när jag kom hem sa hon: "Mamma, vi hade det rätt bra när du var borta och jag och pappa åt pizza och glass", tillägger hon med ett lättat skratt.

Rastlöshet

Tiden på sjukhus var dock tuff för Charlotte.

Dels då hon oroade sig för alla sina kunder, men även för att hon kände sig väldigt rastlös.

– Att det hände i maj var väldigt olyckligt då det är som mest att göra på salongen. Så jag fick ju skicka ut massmail till alla kunder om det inträffade, och kände mig då orolig att de skulle vända sig till någon annan. Att bli frisk är ju det viktigaste, men jag hade svårt att släppa salongen och kunderna.

Så för att få annat att tänka på riktade hon sitt fokus mot sjukhusets personal och patienter istället.

– Vården var fantastiskt bra! Jag fick jättebra läkare och inser hur viktiga de faktiskt är. Jag var ju en av de yngre på avdelningen, så jag pratade mycket med personalen, och frågade om jag kunde få hjälpa till med något eftersom jag var så uttråkad, skrattar Charlotte.

– Så jag pratade med de äldre patienterna och njöt av sjukhusmaten. Jag tyckte den var jättegod! Man hör så ofta så mycket negativt om den, men jag tyckte den var jättebra.

Bild i artikeln

(När Charlotte var rastlös på sjukhuset passade hon på att avlasta vårdpersonalen. Foto: Frida Ohlin)

Väl hemma var tanken att hon skulle vara sjukskriven fyra till sex veckor. Men redan efter två veckor bad hon sin läkare att få börja jobba igen. Vilket hon gjorde på en lägre procent.

Hon hoppas nu att medicineringen ska hålla henne stabil, och att kroppen får tid att återhämta sig.

Lever i nuet

Återgången till arbetet har gått bra och hon har nu börjat arbeta heltid igen.

Framåt ska hon även vara med i ett forskningsprojekt om SCAD, ledd av en professor från Linköping.

– Jag lever i nuet, och försöker passa på att göra allt jag vill göra. Att inte skjuta på sådant till senare, för man vet inte hur lång tid man har. Det viktigaste är att bara leva här och nu.