
Foto: Frida Ohlin


3 bilder
Maries känslor efter branden på hunddagiset: "Det var mitt liv"
Av Frida Ohlin · · Uppdaterad
SÄVSJÖ Marie Sandqvist berättar om det hemska händelseförloppet när branden uppstod i hennes verksamhet under måndagen.
En helt vanlig måndag vändes snabbt till ett fullständigt skräckscenario för Marie Sandqvist - när hennes hunddagis på några minuter stod i full brand.
Minnet av den traumatiska upplevelsen är fortfarande så färskt att hon ännu inte riktigt landat i vad som faktiskt har hänt.
– Jag har fortfarande inte hunnit känna efter. Det kommer nog till helgen när jag hunnit förstå allt, säger Marie.
På måndagsmorgonen satt Marie Sandqvist i lugn och ro och pysslade med arbete inne på sitt kontor på Mias hunddagis i Sävsjö.
Hos sig hade hon 14-åriga Casper som ibland är där och hjälper henne att gå ut och gå med hundarna.
– Jag sa till honom vilket koppel han kunde ta och han gick ut. Men han kom direkt in igen och skrek: "Det brinner Mia! Det brinner som sjutton", berättar Marie.
Längst in i rummet med alla hundburar hade något fattat eld - och det vällde upp stora lågor mot taket från en av burarna där Marie förvarade två boxar av sin mammas dödsbo.
– När jag såg det var det ingen rökutveckling utan bara en kaskad, säger Marie och visar med en explosionsrörelse.
Ringde brandkåren
Utmed väggarna och taket hängde tyg och frigolit för att dämpa ljudet från hundarnas skall under dagisdagarna.
Maries första tanke var att slita loss ett tygstycke för att försöka kväva elden, men den hade redan tagit sig så pass mycket att det var förgäves.
– Jag bara skrek: "Ring brandkåren", vilket Casper gjorde samtidigt som han också började öppna burar för att hundarna skulle kunna springa ut. Han var superduktig och han fick jätteberöm från räddningstjänsten för insatsen!

(Lokalen totalförstördes av branden. Foto: Frida Ohlin)
Marie beskriver att det bara tog några få minuter innan hon skymtade blåljusen - men att det kändes som en evighet.
Tillsammans lyckades de få ut alla åtta hundar från dagiset. Maries egna hundar hämtade hon sist, då de befann sig på kontoret som inte var lika akut som dagisburarna.
En hund rymde iväg, men återfanns senare, och en annan var svårare att få fatt på inne i lokalen än de andra.
– Min svåger fick springa in och hämta en som gömt sig under soffan. Då var det helt rökfyllt.
Fåglarna klarade sig inte
Även om alla hundar räddades hade Marie även fåglar i lokalen som inte klarade sig. Bredvid buren där branden startade hade Marie några vaktlar och en papegoja.
– Fåglarna var inte brända utan blöta. Så de hade nog dött av röken och inte själva branden. Vid buren med min mammas dödsbo låg några kablar som jag flyttat dit för att fåglarna inte ska picka på dem. Dessa är min teori till varför branden kan ha startat.
Marie beskriver en situation där hon helt stängde av alla känslor och bara agerade.
Det var först efter att hon fått frågan om alla hundar kommit ut hon insåg att fåglarna var kvar - och även hennes speciella gråjako Zeze.
– Zeze kommer det ta ett tag innan jag kommer över. Hon var 13 år och alla elever jag haft här minns henne. Hon lade sig alltid i våra samtal och sa hej då till alla när de gick, berättar Marie medan tårarna börjar falla nerför kinderna.
"Evigt tacksam"
Väl ute ur byggnaden under tiden som räddningstjänsten tog hand om släckningsarbetet fick Marie först samla ihop alla hundar och sedan kontakta ägarna.
Alla hundar har hämtats, förutom en pensionathund vars ägare är i Thailand och nu kommer tas hand om Maries dotter tills de är hemma igen.

(Alla hundar räddades. Foto: Frida Ohlin)
Stöttning har hon även fått från andra hundpensionat i närområdet som tar sig hand Maries dagishundar under kommande period.
Hur känns det att ni ändå lyckades få ut alla hundarna?
– Jag är evigt tacksam. Jag hade inte klarat mig om någon av hundarna hade dött där inne. Det vågar jag inte ens tänka på.
Branden har vänt livet upp och ner för hunddagisägaren. Förutom att hantera allt med försäkringsbolaget blir det en helt ny livssituation för henne kommande månader.
– Det var mer än ett jobb. Det var mitt liv. Jag öppnar klockan 6 på morgonen och jobbar till 18 på kvällen, ofta till klockan 19. Nu kommer jag inte ha något jobb på ett par månader förutom att hjälpa till med saneringen.

("Det var mer än ett jobb. Det var mitt liv", säger Marie om hunddagiset. Foto: Frida Ohlin)
Stöttning
Tur i oturen beskriver hon ändå branden i och med att lokalen ändå står kvar och att allt inte blev brandskadat. Så Maries förhoppning är att återigen kunna öppna sitt älskade dagis efter saneringsarbetet.
– Målet är att få tillbaka hundarna hit igen, säger hon.
Hur har folk runt omkring dig reagerat på det inträffade?
– Jag har fått massor stöttning av vänner, bekanta, bekantas bekanta och folk jag inte känner. De frågar om jag behöver hjälp och skriver att de finns där. Det känns helt underbart och visar att vi hundfolk håller ihop.