
Anna-Marie Kristoffersson, ordförande i Ruskenprickarna. Hans Mollberg har fotat sångsvanens ungar i Djupadal strax utanför Sävsjö. Foto: Magdalena Anderås, Hans Mollberg

Fågelskådning från bilen passar utmärkt när det är kallt. Foto: Magdalena Anderås

Fågeltornet i Sunnerby utanför Vrigstad. Foto: Magdalena Anderås

Foto: Magdalena Anderås

Foto: Magdalena Anderås

Foto: Magdalena Anderås

Foto: Magdalena Anderås

Foto: Magdalena Anderås

Foto: Anita Ek

Foto: Magdalena Anderås
10 bilder
Fler intresserade av fågelskådning - föreningen fyller 50 år
Av Magdalena Anderås · · Uppdaterad
SÄVSJÖ KOMMUN Föreningen Ruskenprickarna önskar att fler får upp intresset för fåglar och har de senaste åren haft kurser.
Fågelskådning hör till ett av Sveriges största naturintressen och i Sävsjö fyller den ornitologiska föreningen Ruskenprickarna 50 år.
– Det fina med fågelskådning är att plötsligt få se något som man inte förväntade sig, att vara ute i naturen och så gemenskapen, säger Anna-Marie Kristoffersson.
Ett av de tidigaste tecknen på att våren är på gång är för många fågelsång. Fåglarnas påtagliga närvaro, att de syns, hörs och märks mer än andra djur, är kanske en av orsakerna till att omkring 25 000 personer i landet ägnar sig åt fågelskådning.
– Det finns så många nivåer på det. Att titta ut genom fönstret på fågelbordet i trädgården, att vara uppmärksam när man är ute i naturen och så finns det riktiga hårdskådare, säger föreningens ordförande Anna-Marie Kristoffersson.
Intresset för fågelskådning var stort även för 50 år sedan när föreningen Ruskenprickarna bildades. Som man förstår av namnet så ägnade sig medlemmarna bland annat åt skådning vid sjön Rusken vid Sävsjö kommuns västra gräns. Numera är det istället platser som Sunnerby och Lundholmen utanför Vrigstad som de intresserade samlas vid.
– Nu kommer de häråt igen, nu lyfter de. Det är lite ovanligt, det brukar vara 5-10 stycken, säger Hans Mollberg som står med kikaren i högsta hugg.
Han syftar på de 150 bläsgäss som stannat till vid Sunnerbysjön just denna dag. Från fågelskådartornet i Sunnerby har man utsikt över vad som ibland kallas mader, ett område med våtmark som utgörs av till exempel sjöar, åar och mossar. Sunnerbysjön med våtmark och den anslutande Storån är ett område som fåglarna gärna uppehåller sig i. Norrut finns ännu fler sjöar som Högebrosjön, Pelikroken och Lundholmssjön som Vrigstadån mynnar ut i.
Någon längre stund i fågeltornet blev det inte den här dagen på grund av blåsten. Den hårda vinden förde ändå något gott med sig eftersom bläsgässen passat på att stanna på sin väg mot den sibiriska tundran.
– Det är tack vare vindarna, det blir för jobbigt för dem att dra norrut. Här stannar de och käkar, för att få så mycket energi som möjligt, så att de orkar, säger Hans Mollberg.
Bläsgåsen som känns igen på den vita färgen vid näbbens rot, den så kallade bläsen, har ett ljust och melodiskt läte. Att lära sig känna igen fåglarnas läten är rätt svårt, tycker Anna-Marie, eftersom man behöver lära sig lätena igen efter vintern. Det är också möjligt att lära sig känna igen fåglarna på hur de flyger.
– Hade det varit en solig och lite varmare dag hade det funnits en bra chans att se rovfåglar, då blir luften varm, det uppstår vindar som de kan utnyttja, säger Anna-Marie.

Här spanas det efter bläsgäss och en rovfågel har också synts på långt avstånd. Foto: Magdalena Anderås
Trots det blåsiga och kalla vädret är det flera som ansluter sig den här dagen, bland annat flera som är deltagare i kursen som föreningen har tillsammans med Studieförbundet Vuxenskolan.
– Vi började kursen för två veckor sen, så vi är lite nybörjare, säger Emma Fallgren som just anlänt tillsammans med sonen Simon Fallgren.
Det började med att Simon önskade sig en fågelbok i julklapp och sen fick Emma syn på kursen. Runt halsarna hänger en nyinskaffad kikare och en lånad.
– Vill man skaffa en kikare är det bra med en lättare handkikare som förstorar 8 till 10 gånger och som inte är allt för billig utan kostar en tusenlapp eller två, säger Anna-Marie.
En av de stora fördelarna med fågelskådning är att det inte krävs särskilt mycket utrustning och att det man lärt sig sitter i.
– Jag hade en mamma som alltid matade fåglar, det hade vi utanför köksfönstret. När jag gick i gymnasiet var jag ihop med en kille som var väldigt intresserad av fåglar, det var egentligen där som det kanske började. Sen har det varit lite i perioder, mer i Sävsjö de sista 40 åren, säger Anna-Marie.
Hans Mollberg berättar att han varit intresserad av djur och natur sedan han gick i småskolan och att hans systers intresse för fåglar smittade av sig.
– Sen jag gick i tredje klass har jag minnen av att jag varit ute och tittat på fågel. Jag kommer ihåg första gången jag såg en skäggdopping nere vid Sävsjön och jag tyckte att den var så vacker. Då var jag 8-9 år nånting.
Även Krister Ek som tillsammans med sin fru Anita Ek deltar i fågelskådarkursen berättar att han var med i ornitologerna i Nässjö som ung och att det blev flera resor runt om i landet.

Intresset för fåglar har hållt i sig i många år. Foto: Magdalena Anderås
För att få fler att upptäcka fågelskådning, inte minst barn och familjer, anordnar Ruskenprickarna tillsammans med LRF varje år fågelguidning och tipspromenad i Sunnerby på Fågelskådningens dag i maj. Då bjuds det på fika, man kan köpa lotter och korv och ibland har LRF med sig djur som man får klappa.
En annan aktivitet som återkommer är Vinterfåglar inpå knuten som äger rum den sista helgen i januari. Då uppmanas svenska folket att räkna fåglarna vid sina fågelmatningar. Tack vare tiotusentals rapporter från allmänheten kan man följa utvecklingen för vinterfåglar, till exempel hur de påverkas av klimatförändringar.
Intresset för klimatet, miljön och naturen hänger ofta ihop för den som är intresserad av fåglar.
– Det finns tranor överallt nuförtiden jämfört med för 20-30 år sedan, säger Anna-Marie.
En aprildag 2019 räknades närmare 30 000 tranor vid Hornborgasjön, jämfört med 1990 då man räknade in 3 650 tranor som mest vid ett och samma tillfälle.
– I många år har det funnits ett häckande par vid Skrapstadsjön men förra året var de inte där, säger Hans.
Även gässen har ökat i antal på några få säsonger och vid sjön syns förutom den ovanligare bläsgåsen också grågås och kanadagås.
Tidigare har föreningen också funnits med när skolor i kommunen har varit ute i naturen. Om man får lära sig om djur, natur och fåglar tidigt sitter kunskapen i hela livet.
Anna-Marie tipsar om att ta med sig barnen och gå ut i naturen, att till exempel gå längs en å eller titta ut över en sjö och lägga märke till det man ser och hör.
– Man kan ta hjälp av en app eller bok för artbestämning. Vi brukar tipsa om Fågelguiden som finns både som app och bok.
Simon och Emma berättar om att de först tog en tur till Lundholmen där de bland annat sett ett 20-tal tofsvipor och så frågar de Anna-Marie och Hans ifall de tror att det var taltrast eller dubbeltrast de såg.
– Dubbeltrasten sträcker hals hela tiden, den är så nyfiken och lite större, säger Anna-Marie och de kommer tillsammans fram till att det måste varit taltrastar.
– Vi har kunnat kryssa i många fåglar idag, säger Emma.
Gemenskapen med andra skådare är viktig och föreningen stämmer nu och då träff för att skåda tillsammans, ofta i Lundholmen eller Sunnerby. I vår blir det också ett par gemensamma längre resor, till sjön Draven utanför Bredaryd och till Öland.
– Det fina med fågelskådning är att plötsligt få se något som man inte förväntade sig, att vara ute i naturen och så gemenskapen, säger Anna-Marie Kristoffersson.
På närmare håll kan man titta på fågel vid Djupadal i Sävsjö där fågelmatning sker under vinterhalvåret sedan många år tillbaka. Bland annat mellanlandar sjöfåglar här innan de drar vidare till sina häckningsplatser. Andra passande platser i kommunen är vid mossen i Norra Ljunga och runt Vallsjön kan det också finnas en del att se.

Gärdsmyg i Djupadal. Foto: Hans Mollberg
Genom att gå med i Ruskenprickarnas facebookgrupp kan man hålla sig uppdaterad på aktiviteter och få tips om vilka fåglar man kan ha turen att få se just nu runt om i kommunen.
Vill man komma fåglarna nära kan det ibland vara bra att sitta kvar i bilen eftersom fåglarna inte skräms av bilar på samma sätt som av människor som närmar sig.
– Om man är ute med bilen, måste man hitta någonstans att stanna om man ser något på himlen, säger Anna-Marie.
Hans som är ute dagligen, oftast i flera timmar, har också ett stort intresse av att fota fåglar. Ju mer tålamod man har desto mer ser man. Hans och andra fotointresserade postar ofta bilder i facebookgruppen.
– Kikaren och kameran är alltid med. Man har ett öga på vägen och ett i himlen när man är ute och kör, säger Hans.
Anna-Marie och Hans håller i fågelskådarkursen som de nu haft tre år i rad med ett 18-tal deltagare varje gång.
– Vi har haft kurser själva i många år, men kom på att det kan vara bra att göra det tillsammans med ett bildningsförbund och nå ut till fler, säger Anna-Marie.
Det är fem tillfällen, tre inomhus och två ute, och man har boken Med kikare och kaffetermos som studiematerial.
– Vi lär oss mer om fågelarter i närområdet, vilka som flyttar och vilka stannar. Vi pratat också om vad kan man göra för att hjälpa fåglarna på vintern, hur ska fågelholkar se ut, hur ska trädgården se ut för att de vilja stanna där.
Kursen hålls på våren eftersom det är en bra tid för fågelskådning. Tidigt under våren är det mest flyttfåglar som mellanlandar, sedan småfåglar i april och i maj blir det mer intensivt med parning. Just nu är det också tid för ugglelyss, en stilla kväll kan man höra ugglor, bland annat i Komstad.
– Det blir värre och värre, man får gå upp tidigare och tidigare på morgonen, säger Anna-Marie och skrattar.