
Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto: Privat
6 bilder
Sanatoriets historia väcktes till liv: "Ozonrika barrskogsluften"
Av Frida Ohlin · · Uppdaterad
SÄVSJÖ Under tisdagen togs 36 personer med på en resa till tidigt 1900-tal.
Under måndagsförmiddagen höll Pernilla Nordh en föreläsning om det sanatorium som hade verksamhet på Ljunga Park mellan åren 1907 och 1958.
Sävsjö pastorat stod bakom initiativet och trots kylan följde 36 personer med på den historiska tillbakablicken.
– Alla stod knäpptysta och lyssnade trots att det var minus en grad och blåsigt. Det blev över förväntan, säger Pernilla.
Under 1600-talet började lungsjukdomen tuberkulos spridas i Sverige, vilket då var en sjukdom som främst drabbade fattiga och trångbodda människor.
Men under 1800-talet ökade spridningen av sjukdomen markant och nådde sin topp under 1800-talet. Då orsakade sjukdomen nästan en fjärdedel av alla dödsfall.
Kunskapen om sjukdomen var vid denna tid ytterst begränsad och behandlingar bestod främst av frisk luft, näringsrik mat och sol innan en bakterie upptäcktes år 1882 som banade väg för vaccinet som började användas först 1921.
Mitt under de värsta åren blev Sävsjö en omtalad plats för behandling av sjukdomen.
Det berättar Pernilla Nordh som under tisdagsförmiddagen bjudits in av Sävsjö pastorat att hålla en föreläsning vid Ljunga Park som intrymde ett sanatorium i början på 1900-talet.
Ett sanatorium var ett sjukhus där man främst isolerade och behandlade patienter med lungtuberkulos.
– Ryktet spreds om den ozonrika barrskogsluften som skulle vara nyttig för patienter med tuberkulos. Så folk åkte hit och bodde i kojor i skogen för att ta del av den, berättar Pernilla.

Pernilla Nordh höll föreläsning vid Ljunga Park. Foto: Privat
Hus byggdes
Några affärsmän nappade på ryktet och valde att uppföra en villa med restaurang och övernattningsmöjligheter för dessa personer.
År 1905 gick ett större antal köpmän från Göteborg samman för att bilda ett bolag - och sanatoriet blev ett sjukhus med fokus på behandling av patienter från överklassen.
– Patienterna kunder sitta på verandan och lapa sol och sen fick de en rejäl punsch-kur på kvällen. De välbärgade människorna skulle också ha kul under sin vistelse; de kunde gå och shoppa i butiker och det byggdes en filial för vykort och böcker i en av korridorerna.
Byggnaden var enligt Pernillas beskrivning enorm för sin tid - och en stolthet för lokalborna. Vilket ibland medförde att de gled på sanningen när de skulle berätta om ortens sanatoriebyggnad.
– Först sa de att det var världens största träbyggnad, sen Europas största träbyggnad, sen norra Europas största och till sist Nordens största. Sen är det väl omtvistad om det stämmer, säger Pernilla med ett skratt.
Även om patienterna hade ett härligt retreat att dra sig tillbaka på hade kökspersonalen ett betydligt mer utmanande schema att förhålla sig till.
– De arbetade sju dagar i veckan. Började klockan sex på morgonen, slutade klockan nio på kvällen och lagade fyra måltider om dagen. När jag jobbade där och vi hade en måltid om dagen för 150 gäster var man rätt trött när man kom hem. Och då hade vi ändå kassor, vagnar och annat medan de säkert bar stora kärl för hand och rörde gröt och välling i stora grytor.

Deltagarna fikade efteråt på Kamelen. Foto: Privat
"Uppskattad förmiddag"
När Pernilla själv började jobba på Ljunga Park 2009 var anledningen till att hon själv började läsa på om husets historia att kunna dela med sig av den till middags- och konferensgäster.
Detta genererade även att hon nu bjöds in av Sävsjö pastorat för att föreläsa under tisdagen.
Föreläsningen pågick i drygt 40 minuter och avslutades på Kamelen i Sävsjö med en fika. Diakon Ilse Karlsson från Sävsjö pastorat var en av deltagarna.
– Det blev en mycket uppskattad och intressant förmiddag! Många nickade igenkännande. Pernilla lockade till flera skratt. Jag tror inte att vi tänkte på att det var kallt och att det snöade. Det fanns önskemål om att Pernilla skulle komma tillbaka och berätta mer, säger Ilse.
Och skulle Pernilla bjudas in att föreläsa fler gånger ställer hon gladeligen upp.
– Skulle jag erbjudas är jag inte sen med att tacka ja. Kanske att man då skulle kunna försöka få tag i en nyckel och gå in och titta. Det skulle vara spännande.