Krönika: Vi väntade på pappa vid badet
Jag var nere och tittade på nya bron ut till ön i Eksjöhovgårdssjön. Jag skulle gjort det för länge sedan, men det är så lätt att skjuta på saker som ändå "finns där".
När jag ändå hade kommit dit tog jag en tur till det som idag kallas gamla badplatsen när jag ändå hade kommit dit. Hustrun och jag badar fortfarande vid denna badplats. Den är mysig och intim på något sätt.
Men visst är det lustigt. Man kommer till en plats, men man "ser den inte". Så var det med denna badplats och jag tänkte: "Var den inte större?"
Tankarna vandrade vidare. Stenen, eller tvålstenen, som jag kallar den, låg den inte längre ut i vattnet? Nu ligger den inne i en vassrugg. När jag var liten låg den ett par meter ut i vattnet.
Den stenen som gubbarna lade sin tvål på när de tvättade sig. För det var så på 50-talet att många mammor, med sina barn, gick ner till Eksjöhovgårdsbadet. De hade med sig kaffekorg med smörgåsar och väntade på sina män.
Männen kom cyklande som ett lämmeltåg direkt från arbetet. De tvättade sig och pratade naturligtvis, innan de kom och satte sig på den utbredda filten.
Jag tyckte alltid att de pratade för länge, för vi började inte äta innan pappa var klar. Det var smörgåsar inlindade i smörgåspapper. Och kaffetermosen av den gamla typen med en kork gjord av riktig kork och saft i glasflaskor. Det gällde att vara försiktig med termosen, för innandömet var gjort av någon sorts glas och var väldigt ömtåligt.
Jag tror att detta förekom över hela Sverige. För det var inte ovanligt att man saknade riktiga tvättmöjligheter i hemmen så sent som en bra bit in på 50-talet. Som barn upplevde jag inte detta som något problem. Tvärtom.
Det var alltid roligt att fika vid sjön och kanske sedan få bada ihop med pappa. Visst, det var roligt att bada ihop med mamma. Men hon fanns ju alltid där.
Med pappa var det något annat. Han gick till arbetet innan jag vaknat. 50-talet var den stora förhoppningens tid med mycket arbetsmöjligheter.
Det innebar också mycket övertidsarbete. Jag minns att det periodvis kunde gå 14 dagar utan att jag träffade pappa annat än på helgerna. Så dessa badstunder, som egentligen inte pågick under så många somrar, var fantastiska.
När vi blev lite äldre kom första utmaningen. Att simma ut till ön.
Första gången det skedde, då var man stor och inte så lite stolt. Mitt emellan badstranden och ön fanns en sanddyn där man kunde stanna och vila. Fast målet var ju att simma hela vägen.
Så kom andra utmaningen, att simma runt ön. Kanske lite våghalsigt eftersom ingen såg oss när vi var på andra sidan ön.
Jag gjorde det bara en gång, för under bron var det mycket sjögräs och jag kan fortfarande känna panikkänslan när det snodde sig runt benen.
På andra sidan ön finns en klipphäll, där kunde vi också dyka och hoppa. Det ska ha funnits ett hopptorn där eller kanske bara en trampolin. Men vem byggde denna? Och när försvann den?
Mig veterligen hände aldrig någon drunkningsolycka. Mamma sa alltid när vi skulle åka och bada: "Drunknar du så får du stryk när du kommer hem." Det låter kanske hårt och okänsligt, men vi tänkte nog till lite extra.
På många sätt var vi nog lite friare på den tiden. Det fanns kanske inte heller så mycket att oroa sig för som i dagens samhälle. Detta avspeglade sig nog i att vi fick göra lite mer saker på egen hand.
Det ska väl också tilläggas att gamla badet och Kräftsumpen fick dela ganska jämnt på våra badstunder. Kräftsumpen kallades en utbuktning av Torkån, belägen bakom det som idag är Eksjö trähus, där vi också badade.
Vi växte upp, och snart blev kompisarna viktigare, och föräldrarna något som bara fanns där, vilka man så smått började skämmas för. Då tog Kräftsumpen över helt och hållet.
Tiden går och man blir äldre och man "kommer tillbaka" till föräldrarna och får en ny och annorlunda kontakt, men minst lika bra som barndomskontakten. Jag kommer också ihåg de fantastiska stunderna vid gamla badplatsen och tar med mina egna barn och hoppas att de också ska få uppleva samma saker som vi.
Men också våra barn växer upp, och känner nog likadant för oss som vi gjorde mot våra föräldrar.
Men nu är det inte Kräftsumpen, vilken tyvärr inte finns längre, som gäller utan badplatsen vid campingen.
Visst är nya badplatsen fin med bryggor och hopptorn men bryggor fanns även vid gamla badplatsen förr. Det fanns till och med ett hopptorn ute på ön. Och där fanns även simskola.
Det finns en fin servering, minigolfbana och andra fina faciliteter vid nya badplatsen. Men vi hade med oss smörgåsar i smörgåspapper, kaffe i ömtåliga termosar och saft i glasflaskor. Det smakade gudomligt.
Stor fin gräsplan, sandstrand och handikappramp finns också. Men kanske inte myset och intimiteten?
Jag minns också att det fanns en liten badplats rakt nedanför Sävsjö FF:s B-plan. Där var jag med mamma och en moster några gånger, men jag tror inte att den användes särskilt flitigt. Idag finns där en brygga, och har jag förstått det rätt så används platsen mest till fiske. Men kanske badar någon där fortfarande.
Ja, kanske börjar jag bli gammal och tycker att allt var bättre förr.
Men ärligt talat, en del saker var faktiskt bättre förr.
