Bragderna har regnat över den unge luftgevärsskytten Victor Lindgren, 20, det senaste året. Förutom att ha lyckats med det alla idrottare drömmer om, att ta ett VM-guld, har han även nominerats till det ärofyllda Jerringpriset - och har nu en kvotplats till OS i Paris 2024.
SävsjöAppen har träffat guldskytten för att ta reda på hur han i så unga år kunde kliva in på ett världsmästerskap och fullständigt sopa banan med konkurrenterna.
– Känslan var ju helt obeskrivlig i flera dagar efteråt, berättar Victor med en tillbakablick på världsmästerskapsguldet.
Redan vid tre års ålder satt den lilla pojken Victor Lindgren i mammas trygga knä i Sjöbo, Skåne, och fick för första gången känna på känslan av att avfyra ett skott med ett luftgevär.
– Mamma siktade och jag tryckte av, berättar Victor Lindgren.
Under hela Victors uppväxt har familjen intresserat sig för skytte. Hans mamma och pappa har mestadels sysslat med sporten på hobbynivå, medan hans syster och bror både har tävlat och nått fina framgångar.
– Min bror tog ett SM-guld 2008, och min syster var med i landslaget och tog också SM-guld 2013. Jag började med skyttet på riktigt när jag var i sexårsåldern, förklarar 20-åringen.
Victor valde att inrikta sig på luftgevärsskytte, vilket som han beskriver det är en lugn och fin sport som han trivs med, och tränade under barndomsåren och tonåren i Sjöbos skytteförening.
När det var dags att välja gymnasium föll valet rätt så naturligt på Riksidrottsgymnasiet Skyttesport vid Aleholm i Sävsjö.
– Aleholm har varit ute mycket och varit bra på att visa upp sig på tävlingar och sådär. Så hade man hört talas om elever som gått där tidigare. Jag fick chans att åka upp och testa på lite och tyckte om det mer och mer.
Att Victor var en talang visade sig snabbt.
År 2019 tog han sitt första SM-guld och blev då uttagen till "European Youth League", vilket är landslaget för skyttar mellan 14 och 18 år.
Gymnasietiden i Sävsjö, med tränaren Paul Larm, skapade förutsättningar för att slipa på de allra minska detaljerna - och i våras tog han hem ett guld i herrjuniorklassen under EM i Tallin.
Men det blev ingen rast och ingen ro när han återigen kom hem till Sävsjö. Uppladdningen påbörjades direkt inför kommande världsmästerskap i Baku, Azerbajdzjan, i augusti.
Och det var där han gjorde det ofattbara: Victor Lindgren plockade hem ett VM-guld i seniorklassen och blev bäst i världen på luftgevär 10 meter.
– Redan vid matchträningen visste jag att nivån var hög och att jag hade en bra känsla. Jag åkte dit för att göra mitt bästa, men förväntade mig inte mer än topp 30, berättar Victor med ett skratt.
Hur var känslan när du fick reda på att du vunnit?
– En jäkla lättnad och mycket glädje! Känslan var ju helt obeskrivlig i flera dagar efteråt.
(Lindgren tog hem guldet till Sverige den 19 augusti i år. Foto: Frida Ohlin)
Tränaren Paul Larm följde med till Asien och backade upp Victor hela vägen fram. 20-åringen berättar att Larm blev påtagligt rörd och känslosam när beskedet om guldet kom.
– Jag visste att han skulle göra en bra prestation redan i grundomgången, för han sköt väldigt metodiskt. Sen kom beskedet att han var i final och då började tankarna snurra om att en OS-plats stod på spel, berättar Larm.
Till finalen satte sig, i enlighet med kutymen, tränarna bakom sina skyttar, och Paul kunde konstatera att vissa skyttars nerver tog över och redan vid provskotten var borträknade.
Nerverna steg då hos tränaren som insåg att Victor var en av fem potentiella skyttar att knipa en kvotplats till OS.
Men sen när finalen väl var igång lyckades han till och med ta hem VM-guldet.
– En ohyggligt stor glädje! Tårarna kom direkt. Det är 40 år sedan en svensk tog ett VM-guld: då pistolskytten Kerstin Bodin, berättar Paul
Vad är det som gör Victor till en så bra skytt?
– Ärlighet, ödmjukhet och att han vill lära sig att förstå sig själv.
Hur har du arbetat för att kunna stötta en skytt ända fram till VM-guld?
– Min röda tråd, som jag tror att jag är lite unik med, är att locka fram deras motivation. När vi tränar, och jag ser att något inte stämmer, går jag fram och pratar med dem och ger lite förslag så att de är med i processen. De får svar av mig, men måste också komplettera med sitt eget tänkande.
(Tränaren Paul Larm. Foto: Peter Magnusson)
Victor själv tror att hans lugn är en viktig pusselbit i framgångarna.
– Jag har jobbat mycket med mindfulnes och andning för att hitta fokuset. Det är ju något som tar tid, men det har blivit bättre och bättre när man håller i och tränar på det.
Och guldyran nådde ytterligare en helt ny nivå när Victor för några veckor sedan fick beskedet att han är nominerad till Jerringpriset.
Mitt bland superstjärnor som friidrottarna Armand Duplantis och Daniel Ståhl, simmaren Sarah Sjöström och NHL-spelaren Erik Karlsson lyser Victor Lindgrens namn som den yngste nominerade i år.
– Det trodde jag inte! Det är ju sjukt duktiga och stora namn från Sverige som är med, så jag får bara tacka och ta emot, säger Victor.
I nuläget är det tolv nominerade som sedan kommer gallras ut till åtta finalister. Vilka det blir står klart den 19 december, och vinnaren utses sedan på Idrottsgalan den 22 januari 2024.
Vad tror du om dina chanser?
– Jag vet inte. Jag hoppas i alla fall på topp åtta. Vi får se lite hur många som röstat när man visat sitt namn lite.
(Victor har nu ärats med en tavla på Sävsjö skyttecenter. Foto: Frida Ohlin)
Nu väntar lite välförtjänt julledighet för skytten, för att sedan dra igång träning igen och ladda inför tävlingar nästa år och kvalet till OS i Paris sommaren 2024.
Om han får en OS-plats är tanken att han inte endast ska tävla i luftgevär 10 meter, utan även 50 meter krut.
– Då är det större skott, och eftersom det är ute måste man jobba mer med vinden och ha koll på hur det blåser, förklarar Victor.
Inför båda grenarna jobbar tränaren Larm med Victor på ungefär samma sätt.
– Vi kör på med olika matchmoment och utmaningar fram till Swedish Cup. I 50 meter är det 3 grundställningar: Liggande, knä och stående. Så då jobbar vi med att skjuta 20 skott, gå ur ställningen och in igen, så man hittar harmonin i ställningen. Sen åker vi till Kairo för nästa tävling, berättar Paul.
Trodde du att du någon gång skulle vara tränare för en VM-guldmedaljör?
– När jag började 2008 med tre skyttar var målsättningar få hit Riget (riksidrottsgymnasiet reds. anm) som då låg i Strömsund i Norrland. När vi fick det var målsättningen att ha bästa utbildningen i Sverige, vilket vi också blev. Så målet har alltid flyttats, svarar Larm och fortsätter:
– Men att vi skulle få fram världsmästare... Nej, det trodde jag inte. Men att vi skulle få fram duktiga juniorer och börja hävda oss i världen var jag helt övertygad om.
(I början på sommaren tog Victor studenten men valde att bo kvar i Sävsjö. Foto: Frida Ohlin)
Victor tog studenten i början på sommaren, är fortfarande bosatt i Sävsjö och arbetar som svetsare på Orwak. Att leva på skyttet menar han är svårt, men att det finns vissa som lyckas.
– Givetvis vore det kul att hålla på med på heltid, när man har satsat på det i så många år. Men jag trivs också väldigt bra på jobbet jag har.
Med världsmästartiteln i handen blickar nu Victor framåt mot nya utmaningar.
– Målet var att bli bäst i världen. Nu när jag har VM-titeln vill jag ha ännu mer. Inom alla sporter finns legendarer, och det är väl ett sådant mål jag får sätta nu, avslutar Victor med glimten i ögat.
