SävsjöAppen
Elever från teknik- och industritekniska programmet besökte Obos fabrik i Vrigstad. Foto: Magdalena Anderås
Industri- och teknikelever besökte företag: “Lära sig att läsa en ritning”
2024-10-10 11:45

I förra veckan arrangerades Teknikcollegedagen där förstaårseleverna på teknikprogrammet och industritekniska programmet på Aleholm fick möjlighet att besöka Obos, där bland annat Smålandsvillan tillverkas, och Lundbergs Pressgjuteri i Vrigstad.

– Det var faktiskt rätt så intressant. Det var inte den här processen jag hade tänkt mig, säger Edvin Nazemi.

På Obos tar Björn Mallander och Ronnie Nyqvist emot för att ta med eleverna på en rundvandring genom fabriken. Björn Mallander berättar att produktionen haft lägre takt under ett drygt år men att man snart drar igång produktion av lägenheter.

– I dagsläget tillverkar vi tio moduler av Smålandsvillorna, elva den här veckan. När vi börjar med lägenheterna nästa vecka kommer vi tillverka 15 moduler i veckan, berättar Björn Mallander, produktionsledare.

Sedan ett drygt år är både industritekniska programmet och teknikprogrammet certifierat Teknikcollege och ingår i Teknikcollege Höglandet. Det innebär bland annat att eleverna tidigt får komma ut och se hur industriarbete går till under Teknikcollegedagen.

– Det är otroligt viktigt, speciellt för de som läser industritekniska, att komma ut och se vad det egentligen handlar om. De måste ju också ha ett mål med sin utbildning och veta vad de kan jobba med i framtiden. Det är kanske inte alla som hamnar inom metallindustrin, säger Andreas Karlsson, yrkeslärare på Industritekniska programmet på Aleholm. 

– Det är viktigt nu i början att de vet vad det här handlar om. Vad som är viktigt är ritningsläsning och mätning, säger Andreas Karlsson.

I slutet av en tillverkningslina flyttas den färdiga modulen vidare till nästa lina. Foto: Magdalena Anderås

Eleverna tar på sig skyddsutrustning och i fabriken får de först se bjälklagslinan för lägenheterna där produktionsstarten förbereds.

– Nu börjar vi dra igång lite mer produktion här med lägenheter till Tyresö. Det har vi väntat på att få börja med och förberett oss för länge. Det blir bra att komma igång, säger Björn.

Lägenheterna byggs på uppdrag av Scandinavian Property Group och Obos är totalentreprenör. Det blir åtta huskroppar i upp till sex våningar som byggs i trä och certifieras med Miljöbyggnad Guld, en hållbarhetscertifiering som utmärker byggnader med hög miljöprestanda. De 275 lägenheterna byggs på Obos fabrik i Vrigstad och det handlar om 400 moduler.

– Det här kommer att ge oss jobb i ett och ett halvt år. Det är ett jätteviktigt projekt. Det är skönt att vi får igång våra bänkar så att vi kan ta in lite mer personal, säger Björn.

Björn berättar om hur väggar och golv byggs för att lägenheterna ska vara brandsäkra. Bland annat krävs det att det är brandtätat mellan lägenheterna.

På den här linan byggs takbjälklag och golvbjälklag till Smålandsvillorna. Foto: Magdalena Anderås

Det är dags att gå vidare till linorna där Smålandsvillorna just nu produceras. Eleverna får först se när takbjälklag byggs och hur det förbereds för eldragning. 

– Det är mycket slangar från taket så det vill ju till att de drar det här rätt. Det vill till att man kan läsa en ritning så man vet var slangen ska ta vägen. Ska man lära sig något så ska man lära sig att läsa en ritning, säger Björn.

Lite senare är det dags att gå vidare till en modul där väggarna är resta och taket ligger på plats. Uppe på en av modulerna arbetar en elektriker med att dra el genom slangarna som monterats i ett tidigare steg. Björn berättar att modulen innehåller kök, badrum och groventré/tvättstuga. 

– Vi försöker göra så mycket som möjligt innan det kommer till monteringslinan. Alla hål är förborrade på innerväggslinan och slangen på plats. 

Några moduler längre fram på linan sitter element, kök, toalett och mycket annat på plats. På nära håll får de följa hur modulerna steg för steg utrustas med allt utom tapeter. I slutet av besöket får eleverna se ladan där de färdigpackade modulerna står redo att hämtas med lastbil och köras till byggplatsen där de sätts ihop till ett färdigt hus.


Björn Mallander visar ritningen för just det huset som eleverna står i. Foto: Magdalena Anderås

– Det var faktiskt rätt så intressant. Det var inte den här processen jag hade tänkt mig. Jag trodde man byggde allt på plats egentligen, säger Edvin Nazemi.

– Ja, det är kul att få se hur de gör. Alltså jag har ju inte haft nån aning om hur husen byggs faktiskt, säger Leiha Gustavsson Elm.

Båda är elever på industritekniska programmet och har nu hunnit gå på gymnasiet en dryg månad. 

– Det är spännande och rätt kul faktiskt. Jag valde det just för att jag gillar praktiskt arbete. Och sen vill jag lära mig något nytt också, berättar Leiha. 

Under besöket har både snickare och elektriker synts till men om man går en mer teknisk utbildning på gymnasiet, vad finns det då för jobb på en husfabrik.

I framtiden kommer tekniskt kunnande bli allt viktigare när fler uppgifter kan automatiseras. Snart är det byggstart för Obos nya fabrik i Myresjö. 

– I den nya fabriken kommer väldigt mycket att automatiseras. Det blir mycket robotar och där kommer vi in på CNC-styrning. Det kommer behövas både snickare och CNC-operatörer, skulle jag säga. Så det finns en framtid inom bygg även för den utbildningen som ni går.

Ladda ner SävsjöAppen

Ios Android
Mest lästa just nu
Krönika: Möten med Elna
”Sävsjö är bäst!” Så löd hennes devis, Elna Nilsson, bibliotekarien och hembygdsforskaren, Sävsjös kändis.

Själv stötte jag på Elna redan som barn då hon läste sagor för oss småttingar i biblioteket. Sagohörnan hette det och vi satt på små skinnklädda puffar som var gjorda som tärningar i storformat. Häftigt, tyckte jag, fast jag inte uttryckte mig så på den tiden. Jag gillade Elna men en gång blev jag riktigt förnärmad på henne. Det visade sig nämligen att hon trodde att jag med mitt korta hår var en pojke.

Jag kände mig djupt kränkt för att återanvända ett ord som knappast var i bruk på den tiden. Långsint var jag också. Så till den grad att jag nästa gång vägrade sätta min fot i bibliotekslokalen och inte ens lät mig lockas av den påse med godsaker som alla barn från Sagohörnan belönades med till jul. Nej minsann, skulle jag ta emot godiset så fick det
levereras till mig där jag stod utanför bibblan med mamma som säkert skämdes för mig.

Sedan förbättrades Elnas och min relation betydligt. På gymnasiet valde jag att prya på biblioteket och det var en vecka som jag minns. Bland annat fick jag skylta ett fönster – en uppgift som jag gick in för med liv och lust. Elna trodde att jag arbetat hela natten med mina skyltar med citat från kända personer om bokläsningens välsignelser. Riktigt så ambitiös var jag nog inte, men näst intill.

Jag fick också plasta in en svit romaner av Agnes von Krusenstjerna och eftersom jag är allt annat än händig kan man tänka sig hur böckerna såg ut efter min behandling. De torde i vilket fall som helst vara utgallrade från hyllan för länge sedan.

Ännu ett antal år senare var jag hembjuden till Elna tillsammans med några äldre damer och jag slogs av hur unga och friska till sinnes dessa i mina ögon gamla kvinnor var. Jag noterade att de alla var ensamstående och jag funderade över om det fanns något samband mellan deras civilstånd och det faktum att de var ovanligt pigga, glada och kreativa.

Nu vill jag återge ännu ett minne som är förknippat med Elna och då krävs det en viss bakgrundsinformation. Kanske några av mina läsare kommer ihåg professor Henry Higgins språkpris. Det instiftades av Hilbert Björkdahl och delades årligen ut till en glad mottagare från var och en av de fyra höglandskommunerna. Om detta har jag berättat i en publikation med texter av nämnda pristagare.

Men som jag tror att ingen längre minns denna bok tar jag mig friheten att presentera delar av mitt förord till boken i något omstöpt form.

Rätt som det var stod de på trappan! En för mig okänd man klädd i tweedrock och med filthatten käckt på sned, kyrkoherde Winter med en bok och en tavla där ordet Diplom skymtade, Yvonne från biblioteket med en chokladask i ena handen och en blomsterkvast i den andra och Smålands-Tidningens sävsjöreporter Lars-Åke Sandqvist med kameran på magen. Min förvirring var stor. Vad ville de? Kyrkoherden tog till orda och läste med klar stämma upp texten på det diplom han höll i handen. Jag uppfattade att det var en prismotivering och att den gällde mig, men vad i hela friden rörde sig det hela om?

Snart satt vi vid kaffebordet och det började gå upp för mig att jag förärats professor Henry Higgins språkpris. Jag hade läst om det i tidningen, men var inte riktigt införstådd med dess innebörd. Nu föll bitarna så sakta på plats och jag kände mig genuint glad och hedrad.

Med detta kunde historien ha slutat för min del. Men liksom flera andra pristagare hade jag sedan glädjen att få vara med i juryn för språkpriset. I mitt fall gällde det förstås Sävsjö kommun och det var verkligen inte svårt att hitta värdiga pristagare där. Varje vår var det ett nöje att få skriva en prismotivering och sedan vara med och överraska en glad mottagare.

Ett av dessa tillfällen minns jag särskilt väl. Elna Nilsson var årets mottagare och ”professorn” hade som fingerad representant för dåvarande Elverket ringt henne i god tid för att förvarna om att hon den aktuella onsdagskvällen måste hålla sig hemma eftersom det skulle vidtas viktiga mätningar av elektriciteten i hennes hus. Hon lovade och allt var frid och fröjd.

Glada i hågen tågade vi i juryn upp mot hennes hus, men snart förbyttes vår förväntan i oro då ingen svarade på våra upprepade ringsignaler. Tänk om vår kära pristagare blivit sjuk. Vi tog oss friheten att kika in genom fönstren och började så smått spana runt i trädgården. Stämningen blev mer och mer lik den som brukar råda i de Agatha Christie-deckare som vår pristagare gärna läste när hon ville koppla av. Kunde något ha hänt henne?

”Vi får åka runt i samhället och se var hon kan vara”, sa någon. Sagt och gjort. Snart var vi på väg i olika riktningar. Sandqvist från tidningen hade förstås bäst kläm på vad som hände denna kväll i kommunen. Han körde raka vägen till Komstad och kunde efter en stund ringa och meddela att han hittat Elna på en sammankomst med hembygdsföreningen.

Nu gällde det bara att locka henne hem igen och det gjorde han genom att be henne följa med för att titta på några bilder på redaktionen. Vår stackars hembygdsforskande bibliotekarie hade vid det laget börjat få sina dubier och när tidningsmannen körde henne hem i stället för till tidningens sävsjökontor och hon dessutom fick se kyrkoherde Winter stå vid porten blev hon övertygad om att någon tragisk händelse skett i familjen. Det var således en mycket skärrad Elna som steg ur bilen. Så här var det förstås inte tänkt att det skulle bli och därför skyndade vi oss fram med presenter och diplom.

Det tog en stund innan hon hämtat sig, men när vi senare satt vid kaffebordet hade vi en mäkta stolt och lycklig Elna i vår krets. Hon skrattade gott åt hela historien och efteråt fick jag veta att hon underhöll alla sina vänner med den. Men varför var hon då inte hemma när hon lovat vara det? Hon var ju känd för att vara pålitligheten personifierad.

Jo, saken var den att hon blivit kallad till mötet i Komstad samma kväll som mannen från Elverket skulle göra sina mätningar. Hon ringde då till nämnda verk för att försöka få tiden ändrad. På Elverket visste man förstås inget om saken och därför tänkte Elna att det måste ha varit ett busstreck av något slag – vilket det ju också var på sitt sätt – och att hon inte hade någon anledning att stanna hemma.

Så kan det gå! Vi är många som saknar Elna. Finns det över huvud taget sådana människor som hon längre? Jag hoppas innerligt att det gör det för annars känns livet grått och trist.
Miljöutmaningar kvarstår - några ljusglimtar finns i länet

LÄNET Den negativa utvecklingen kvarstår när det gäller många av miljömålen samtidigt som det inom vissa av målen sker förbättringar. 

Minskad arbetslöshet bland unga - traineetjänster stor del av anledningen

SÄVSJÖ KOMMUN Statistik visar att ungdomsarbetslösheten i kommunen minskar ett år efter att traineetjänster införts. 

Lunch
▪️ biff Lindström, rostad potatis och skysås
▪️Lilla´s Wallenbergare med potatis pure, rårörda lingon, skirat smör och ärtor
▪️ Pannkakor med sylt och grädde
▪️ Ceasarsallad
▪️Veckans soppa

Lunchöppet 11.30-14.00. Dagens lunch 139 kr, Veckans stående rätt 175 kr, Ceasarsallad 129 kr, Veckans soppa 100 kr. Inkl. vatten, kolsyrat vatten, måltidsdryck, sallad, bröd och kaffe.
Visa dagens lunch från ytterligare 7 restauranger
Erbjudande
Du följer väl oss på Facebook?
Vi letar ständigt efter riktigt bra klipp till er! Stora volymer innebär låga priser😃Snabbt in, snabbt ut! Boka ditt klipp på vår Facebooksida!”
Idag
Diana har namnsdag idag.
Läs vidare om dagens temadagar och historiska händelser
Väder
Idag är högsta temperaturen
och lägsta temperaturen
4 ⁰C
2 ⁰C
väder
Resa
När går nästa buss eller tåg? Det hittar du i SävsjöAppen
Hemester
Tipsa om din bästa hemesterplats under Hemester.