SävsjöAppen
En bild tillhörande nyheten
Alexander Koprivica, måltidssamordnare på Sävsjö kommun. Foto: Magdalena Anderås
Elever hänvisas till vegetarisk kost - inget köttalternativ för den som inte äter fläsk
2024-10-24 16:20

I skolorna i Sävsjö kommun serveras numera inga andra köttalternativ, när fläsk står på menyn en till två gånger i veckan, till elever som av religiösa skäl inte äter fläsk.

Sedan starten på höstterminen serveras inte längre något köttalternativ när fläskkött står på menyn på Sävsjö kommuns skolor. Eleverna får istället äta den vegetariska maten som är en av två rätter som serveras varje dag.

Anledningen till förändringen är att man vill minska matsvinnet och skapa en bättre arbetsmiljö för personalen i köken.

– Vi tittar på arbetsmiljön i våra tillagningskök och mottagningskök. Det är en av de största anledningarna. Vi tittar på vad vi kan förändra och underlätta i det arbetet och då är detta en del, säger Alexander Koprivica, måltidssamordnare och tillförordnad chef för kommunal service.  

Arbetsinsatsen och också matsvinnet blir större för varje extra rätt som behöver lagas. Ett kontinuerligt arbete pågår för att minska matsvinnet och bland annat undersöks regelbundet hur mycket mat som tillagas i tillagningsköken och tillreds i varje mottagningskök och hur mycket mat som slängs. 

– Vi serverar idag två rätter i skolan dagligen, varav en alltid är vegetarisk. Om man av någon anledning inte kan äta den ena rätten, om det är fisk eller kött, då hänvisar vi till den vegetariska rätten. Vi vill göra det naturligt för eleverna att kunna välja mellan två rätter varje dag, säger Alexander Koprivica.

Inte diskriminerande
En handfull vårdnadshavare har skickat in synpunkter till kommunens synpunktshantering och tidigare i veckan publicerades en insändare i SävsjöAppen kring ämnet. En av frågorna som ställts är om kommunen verkligen likabehandlar eleverna.

– Vi förstår att det här beslutet upprör, men i och med att vi har två alternativ är det inte diskriminerande, säger Alexander Koprivica.

I mitten av oktober slog diskrimineringsombudsmannen, DO, fast att det inte är diskriminering av kommuner att erbjuda vegetariskt i stället för fläsk. DO har fått in ett tjugotal anmälningar som bland annat gäller Uddevalla och Varbergs kommuner men har alltså avslagit tillsyn och avslutat ärendena. Allt fler kommuner runt om i Sverige väljer 

– Det här arbetssättet är tillämpat i stort sett i hela länet. Vi är bland de sista kommunerna som gör den här förändringen, säger Alexander Koprivica.

– Vi utesluter ju inte några, utan ibland gör vi kötträtten på nötkött, fläskkött eller på kyckling. Vi kan välja att göra en korvstroganoff på kycklingkorv till exempel, och ibland gör vi den på falukorv. Kan man då inte äta den av någon anledning, så hänvisar vi till den vegetariska rätten som ska anses fullgod.

Fler synpunkter
Att den vegetariska rätten inte skulle vara tillräckligt näringsrik är en av farhågorna som uttryckts. 

– Vi följer de råd och rekommendationer som Kost & Näring ger som är branschledande, vi följer Livsmedelsverket och vi följer vårt lokala gröna hållbarhetsprogram. Proteinet behöver inte komma från just kött.

Alexander Koprivica berättar att han svarat samtliga som hört av sig med synpunkter och också träffat några av vårdnadshavarna för samtal. Det är också flera som hör av sig med andra synpunkter när det gäller kosten. 

– Jag skulle våga påstå att jag får fler synpunkter när vissa typiska rätter är lagade på kycklingkött. Att man förväntar sig att det är blandfärs i en köttbulle och att vi för ofta har kycklingköttbullar eller kycklingkorv i korvstroganoffen. Då får man välja det vegetariska alternativet av den anledningen.

I insändaren nämndes det också att det skulle vara dyrare att laga nötkött och att det är anledningen till att ett köttalternativ till fläsk inte finns kvar som specialkost.

– Det har ingenting med kostnader att göra. Det har vi aldrig haft som argument, att nötkött skulle vara dyrare. Det har ju positiva ekonomiska aspekter men det har inte varit argumentet för att ta beslutet utan arbetsmiljön är det främsta skälet för våra medarbetare. 

Ytterligare en del av kritiken i insändaren är att kommunen inte informerat om beslutet men Alexander Koprivica berättar att informationen skickats ut till alla vårdnadshavare via lärplattformen V-klass före sommaren. 

Pågående arbete
Den vegetariska kosten går hem bättre hos yngre elever medan det är en större utmaning att få de äldre eleverna att välja vegetariskt. 

– Jag skulle säga att vi blir bättre och bättre på detta, och det är någonting vi fokuserar på, förbättrar och kvalitetshöjer hela tiden. Förhållandevis så är vi rätt så nya med vegetariska rätter. Vi blir bättre och letar nya recept med fler råvaror för att kunna variera. Vi försöker laga mer och mer från grunden.

– Vi ser också många gånger att det vegetariska fungerar. Ett exempel, det är vår vegetariska lasagne. Vi har de senaste gångerna lagat större volymer av den vegetariska lasagnen än den med kött..

En dag varannan vecka erbjuds enbart den vegetariska rätten på skolorna, och här har man ökat frekvensen. Det är förhållandevis sällan som Sävsjö kommun serverar endast vegetariskt jämfört med andra kommuner. 

– Hur vi ser på det vegetariska är någonting vi får jobba vidare med och gärna ihop med skolorna. Vi behöver ju äta mer varierat. Det hållbara och det ekologiska är ett av våra fokusområden som vi jobbar mot i vår förvaltning. 

Ett annat område som man har jobbat mycket med är salladbuffén och det har gett resultat.

– Ju mer jobb vi lägger på salladbuffén ju mer sallad äter man. På Hofgårdsskolan till exempel så äter man efter tallriksmodellen om man ser på hur många kilo grönsaker vi tillreder på skolan och serverar. Men när huvudkomponenten är vegetarisk, då går det åt lite mindre.

Ladda ner SävsjöAppen

Ios Android
Mest lästa just nu
Krönika: Möten med Elna
”Sävsjö är bäst!” Så löd hennes devis, Elna Nilsson, bibliotekarien och hembygdsforskaren, Sävsjös kändis.

Själv stötte jag på Elna redan som barn då hon läste sagor för oss småttingar i biblioteket. Sagohörnan hette det och vi satt på små skinnklädda puffar som var gjorda som tärningar i storformat. Häftigt, tyckte jag, fast jag inte uttryckte mig så på den tiden. Jag gillade Elna men en gång blev jag riktigt förnärmad på henne. Det visade sig nämligen att hon trodde att jag med mitt korta hår var en pojke.

Jag kände mig djupt kränkt för att återanvända ett ord som knappast var i bruk på den tiden. Långsint var jag också. Så till den grad att jag nästa gång vägrade sätta min fot i bibliotekslokalen och inte ens lät mig lockas av den påse med godsaker som alla barn från Sagohörnan belönades med till jul. Nej minsann, skulle jag ta emot godiset så fick det
levereras till mig där jag stod utanför bibblan med mamma som säkert skämdes för mig.

Sedan förbättrades Elnas och min relation betydligt. På gymnasiet valde jag att prya på biblioteket och det var en vecka som jag minns. Bland annat fick jag skylta ett fönster – en uppgift som jag gick in för med liv och lust. Elna trodde att jag arbetat hela natten med mina skyltar med citat från kända personer om bokläsningens välsignelser. Riktigt så ambitiös var jag nog inte, men näst intill.

Jag fick också plasta in en svit romaner av Agnes von Krusenstjerna och eftersom jag är allt annat än händig kan man tänka sig hur böckerna såg ut efter min behandling. De torde i vilket fall som helst vara utgallrade från hyllan för länge sedan.

Ännu ett antal år senare var jag hembjuden till Elna tillsammans med några äldre damer och jag slogs av hur unga och friska till sinnes dessa i mina ögon gamla kvinnor var. Jag noterade att de alla var ensamstående och jag funderade över om det fanns något samband mellan deras civilstånd och det faktum att de var ovanligt pigga, glada och kreativa.

Nu vill jag återge ännu ett minne som är förknippat med Elna och då krävs det en viss bakgrundsinformation. Kanske några av mina läsare kommer ihåg professor Henry Higgins språkpris. Det instiftades av Hilbert Björkdahl och delades årligen ut till en glad mottagare från var och en av de fyra höglandskommunerna. Om detta har jag berättat i en publikation med texter av nämnda pristagare.

Men som jag tror att ingen längre minns denna bok tar jag mig friheten att presentera delar av mitt förord till boken i något omstöpt form.

Rätt som det var stod de på trappan! En för mig okänd man klädd i tweedrock och med filthatten käckt på sned, kyrkoherde Winter med en bok och en tavla där ordet Diplom skymtade, Yvonne från biblioteket med en chokladask i ena handen och en blomsterkvast i den andra och Smålands-Tidningens sävsjöreporter Lars-Åke Sandqvist med kameran på magen. Min förvirring var stor. Vad ville de? Kyrkoherden tog till orda och läste med klar stämma upp texten på det diplom han höll i handen. Jag uppfattade att det var en prismotivering och att den gällde mig, men vad i hela friden rörde sig det hela om?

Snart satt vi vid kaffebordet och det började gå upp för mig att jag förärats professor Henry Higgins språkpris. Jag hade läst om det i tidningen, men var inte riktigt införstådd med dess innebörd. Nu föll bitarna så sakta på plats och jag kände mig genuint glad och hedrad.

Med detta kunde historien ha slutat för min del. Men liksom flera andra pristagare hade jag sedan glädjen att få vara med i juryn för språkpriset. I mitt fall gällde det förstås Sävsjö kommun och det var verkligen inte svårt att hitta värdiga pristagare där. Varje vår var det ett nöje att få skriva en prismotivering och sedan vara med och överraska en glad mottagare.

Ett av dessa tillfällen minns jag särskilt väl. Elna Nilsson var årets mottagare och ”professorn” hade som fingerad representant för dåvarande Elverket ringt henne i god tid för att förvarna om att hon den aktuella onsdagskvällen måste hålla sig hemma eftersom det skulle vidtas viktiga mätningar av elektriciteten i hennes hus. Hon lovade och allt var frid och fröjd.

Glada i hågen tågade vi i juryn upp mot hennes hus, men snart förbyttes vår förväntan i oro då ingen svarade på våra upprepade ringsignaler. Tänk om vår kära pristagare blivit sjuk. Vi tog oss friheten att kika in genom fönstren och började så smått spana runt i trädgården. Stämningen blev mer och mer lik den som brukar råda i de Agatha Christie-deckare som vår pristagare gärna läste när hon ville koppla av. Kunde något ha hänt henne?

”Vi får åka runt i samhället och se var hon kan vara”, sa någon. Sagt och gjort. Snart var vi på väg i olika riktningar. Sandqvist från tidningen hade förstås bäst kläm på vad som hände denna kväll i kommunen. Han körde raka vägen till Komstad och kunde efter en stund ringa och meddela att han hittat Elna på en sammankomst med hembygdsföreningen.

Nu gällde det bara att locka henne hem igen och det gjorde han genom att be henne följa med för att titta på några bilder på redaktionen. Vår stackars hembygdsforskande bibliotekarie hade vid det laget börjat få sina dubier och när tidningsmannen körde henne hem i stället för till tidningens sävsjökontor och hon dessutom fick se kyrkoherde Winter stå vid porten blev hon övertygad om att någon tragisk händelse skett i familjen. Det var således en mycket skärrad Elna som steg ur bilen. Så här var det förstås inte tänkt att det skulle bli och därför skyndade vi oss fram med presenter och diplom.

Det tog en stund innan hon hämtat sig, men när vi senare satt vid kaffebordet hade vi en mäkta stolt och lycklig Elna i vår krets. Hon skrattade gott åt hela historien och efteråt fick jag veta att hon underhöll alla sina vänner med den. Men varför var hon då inte hemma när hon lovat vara det? Hon var ju känd för att vara pålitligheten personifierad.

Jo, saken var den att hon blivit kallad till mötet i Komstad samma kväll som mannen från Elverket skulle göra sina mätningar. Hon ringde då till nämnda verk för att försöka få tiden ändrad. På Elverket visste man förstås inget om saken och därför tänkte Elna att det måste ha varit ett busstreck av något slag – vilket det ju också var på sitt sätt – och att hon inte hade någon anledning att stanna hemma.

Så kan det gå! Vi är många som saknar Elna. Finns det över huvud taget sådana människor som hon längre? Jag hoppas innerligt att det gör det för annars känns livet grått och trist.
Miljöutmaningar kvarstår - några ljusglimtar finns i länet

LÄNET Den negativa utvecklingen kvarstår när det gäller många av miljömålen samtidigt som det inom vissa av målen sker förbättringar. 

Minskad arbetslöshet bland unga - traineetjänster stor del av anledningen

SÄVSJÖ KOMMUN Statistik visar att ungdomsarbetslösheten i kommunen minskar ett år efter att traineetjänster införts. 

Lunch
Äldreomsorgen:
▪️Middag: Bruna bönor, stekt falukorv och potatis
▪️Efterrätt: Mangosoppa

Bryggarens matsal kl 12.30-14.00
Södergårdens matsal kl 12.00-14.00
Visa dagens lunch från ytterligare 7 restauranger
Erbjudande
Du följer väl oss på Facebook?
Vi letar ständigt efter riktigt bra klipp till er! Stora volymer innebär låga priser😃Snabbt in, snabbt ut! Boka ditt klipp på vår Facebooksida!”
Idag
Diana har namnsdag idag.
Läs vidare om dagens temadagar och historiska händelser
Väder
Idag är högsta temperaturen
och lägsta temperaturen
4 ⁰C
3 ⁰C
väder
Resa
När går nästa buss eller tåg? Det hittar du i SävsjöAppen
Hemester
Tipsa om din bästa hemesterplats under Hemester.