Lite tidigare i höstas tog jag tåget ner till Malmö. Jag besökte en konstutställning som hette Stumvälda - ett verk utan ord. Det var en upplevelse som fick mig att reflektera kring hur viktigt språket är för vår förmåga att beskriva vad vi upplever. Konstnären Lisa Likke beskriver, något förkortat, utgångspunkten för utställningen så här:

Sedan 1874 har det svenska språket vuxit med 85 000 ord, men endast ett fåtal berör våra känslor. Vi har ord för varje ny teknisk innovation och varje ny trend – men inte för det som faktiskt händer inom oss. Vi erkänner oändliga nyanser av färg: ljusblå, mörkblå, himmelsblå, midnattsblå, kobolt, turkos – men det finns inte ord för skillnaden mellan en sorg som förgör och en sorg som tynar bort. Inte mellan hur vi älskar vårt barn, vår vän eller vår hund. Och inte mellan glädjen när vi nostalgiskt köper sockervadd och åker karusell – och glädjen när vi möts av vid positivt besked efter en lång väntan som kantats av oro.

Konstnären ser med detta som bakgrund ett behov av att erbjuda ett forum för att skapa nya ord kopplade till våra känslor. Hon bjuder in alla besökare att själva fundera över känslor man har och som en del av utställningen fick vi möjligheten att på små lappar beskriva känslor vi upplever som saknar ett eget ord. Hennes bidrag var att i utställningen presentera tolv nya ord som beskriver känslor som vi kan ha, men som saknas direkta ord för i svenska språket. Exempel från utställningen på dessa ord är:

Amplosio
Känslan av att älska någon så mycket att orden inte räcker till. En kärlek så överväldigande att den imploderar. Exponerar ofta din egen sårbarhet, då implosionen sätter resterande känslor ur balans.

Viggel
Överväldigande och knappt kontrollerbart behov av att gosa med ett djur, enbart framkallat av djurets gullighet.

Fröjdluma
Tillfällig och sällsynt känsla av att se sig själv i spegeln och genuint känna att man verkligen är fin.

Minnmoja
Besvikelsen över att minnet alltid bleknar. Att känslan från stunden man vill minnas aldrig går att känna med samma kraft igen efter att nuet har passerat.

För mig blev utställningen en påminnelse om något som vi svenskar sägs vara dåliga på. Vi har svårt att visa våra känslor, men det kan också handla om att vi har svårt att beskriva känslor på ett bra sätt. Ibland kan man till och med höra, att känslor ska vi inte visa. Vi får inte vara för glada och vi får inte vara för ledsna eller för arga. Det är lite som att vi kopplar våra känslor och vår rätt att visa dem till det svenska begreppet lagom. Att leva i landet lagom blir då att ha kontroll över både sina känslor och sitt känsloliv.


Fröjdluma och viggel var två av orden på utställningen. Foto: Jan Holmqvist

Du läser nu min femte krönika i SävsjöAppen, som alla utgår från vad den amerikanska filosofen Martha Nussbaum säger om vad som kännetecknar ett gott liv. Hon menar att alla människor har en grundläggande rätt att utveckla vissa förmågor, och det är att kunna ha dessa förmågor som kännetecknar ett gott liv. En av dessa förmågor är förmågan att uppleva och utveckla alla de känslor som är förknippade med att vara människa.

Hos Nussbaum är känslor ett centralt tema och hon har skrivit flera böcker om hur ilska, avsky, skam och rädsla begränsar möjligheten att leva ett gott liv, men också om hur dessa känslor kan vändas till något positivt som lägger grunden för det goda livet. Ett exempel på detta är hur hon i boken The Monarchy of Fear (2018) visar hur ilska hänger samman med både rädsla och avsky. Men hon beskriver också hur dessa känslor kan ersättas av hopp och kärlek.

Ibland är det givetvis bra att kunna kontrollera sina känslor. Men om Martha Nussbaum och konstnären i Malmö har rätt, är det värdefullt att kunna uppleva och utveckla alla känslor som är förknippade med mänskligt liv. Och om vi saknar ord för vissa känslor eller om de ord vi har inte är tillräckligt nyansrika, då kan det kanske vara svårt att både uppleva och utveckla känslor i den omfattning som vi faktiskt behöver för ett gott mänskligt liv.

Jag lämnade utställningen i Malmö med flera nya ord för känslor som vi människor har, men som hittills saknat ett eget begrepp. Men jag lämnade den också med en fundering om att vi nog behöver bli bättre på att sätta ord på våra känslor – vare sig ordet redan finns eller behöver ”uppfinnas”.