Som hälsocoach på Hälsocenter i Sävsjö kommun finns det en rad olika frågor som rör hälsa som ligger mig varmt om hjärtat. Under de två år som har jag arbetat som hälsocoach har jag fått vara med och se människor göra livsstilsförändringar bland annat genom våra kurser. Att få vara en lots mellan sjukvård och friskvård är en viktig del av arbetet. Det kan handla om såväl fysisk, psykisk, social som existentiell hälsa. Till oss kan man söka sig på egen hand eller bli rekommenderad från vården eller annan kommunal verksamhet. I mina krönikor vill jag lyfta och uppmuntra till hälsa på olika sätt.
Det viktigaste i min profession som hälsocoach är att alla ska känna sig välkomna, att man får vara sitt bästa jag och hitta sitt varför. Jag vill också förmedla att alla steg räknas, stora som små. Ibland tar vi för stora kliv och har höga förväntningar när vi ska göra en förändring i livet så vi kraschar dagen eller veckan efter vi startat.
Kanske kan vi i stället ta små steg och göra en förändring i taget så att det blir mer hållbart över tid och att vi som människa får känna att vi lyckas och växer av våra framsteg. Att få lyckas skapar ett välbefinnande, ger oss trygghet och en starkare psykisk hälsa.
Att ta små steg mot en bättre hälsa och få till mer vardagsmotion kan vara att utöka sin fysiska aktivitet och då har alla i Sävsjö kommun en fördel att bo naturnära. Oavsett vilken ort man bor på i kommunen så är naturen runt knuten.
Forskning har visat på att kontakt med naturen främjar både vår fysiska och psykiska hälsa. Naturen lockar till rörelse och vi rör oss lättare än inomhus, den stimulerar oss och hjälper oss att stressa av, koncentrationsförmågan ökar och puls och blodtryck går ner.
Att röra sig i naturen främjar det sociala välbefinnandet och vi förhåller oss mer positivt till människor och vi får ett bättre humör. Våra sinnen stimuleras av naturen, testa att ta dig ut i skogen en dag, hitta en plats och slå dig ner och lyssna, lukta och kanske smaka på något som skogen erbjuder.
I dagens samhälle är det många som lever med psykisk ohälsa, enligt statistik är det våra unga och äldre som är de som är mest utsatta. Här måste vi alla ta vårt ansvar och hjälpas åt.
Jag tror att vi behöver börja bry oss om varandra igen, säga hej till den vi möter på gatan eller i affären, fråga grannen om man kan hjälpa till med något, stanna upp och se varandra på skolan eller jobbet. Inte bara helt hastigt fråga hur någon mår i förbifarten utan att faktiskt vilja ta emot det riktiga svaret. Kanske att jag då behöver ge den här människan 10 minuter av min tid. Jag tror också att vi behöver bli mer fysiskt aktiva i vår vardag och vistas mer utomhus utan skärmar och distraktioner.
Det är tufft att leva med psykisk ohälsa och det sliter både på individen som lever med detta och dess omgivning. Hur någon mår och har det runt sig är inget som syns, många kämpar i det tysta, så jag tänker att vi behöver vara lite mer ödmjuka inför varandra.
Ofrivillig ensamhet är inte heller något som syns utåt, men kanske har den du hälsar på inte blivit tilltalad på flera dagar. Trots att det är 2024 så är stigmatiseringen fortfarande hög kring psykisk ohälsa, vilket i vissa fall kanske leder till ett sämre mående för att man skäms och inte pratar om det förrän det gått lite för långt.
Att må bättre psykiskt är såklart mycket mer komplext än att bara ta sig ut i naturen. Jag har dock sett stor positiv förändring i det psykiska måendet hos många individer genom att de bara gått ut i skogen en liten stund några gånger i veckan. Att ha naturtid inbokat i kalendern kan vara viktigt i rehabilitering vid exempel, utmattning, stress eller annan psykisk ohälsa.
Naturtid är bra återhämtning för gemene man och ett lätt sätt att umgås över generationerna. Att få sitta vid elden och peta med en pinne, poppa popcorn i en gryta över elden, dricka kaffe, baka bullar, grilla korv eller bara strosa runt och leta naturmaterial till julpyssel.
Passa på att ge dig ut i naturen, bjud med din familj, en granne eller någon du tror skulle behöva naturtid tillsammans med dig. Glöm inte att lyfta blicken på promenaden och säg Hej. Det kan göra en annan människas dag.
