Från rockträsket till Sävsjöblues. Så skulle man kunna beskriva Pär Anderssons resa till sin första egna platta, Circles, som släpptes förra veckan - faktiskt på Pärs födelsedag. Musiken är en betraktelse av livet på tröskeln till medelåldern.

– Circles är egentligen ett ifrågasättande av: vad håller du på med nu? Ska du vara kvar här eller ska du ta steget ut och göra något annat kul? berättar Pär.

Sävsjösonen Pär Andersson har spelat i olika band genom åren, efter att gnistan till att hålla på med musik tändes i barndomen. SävsjöAppen möter Pär i familjens rymliga villa, där han bjuder på kaffe ur muminmuggar. 

– Det är frugan som har köpt dem, säger Pär med ett litet leende.

Bakgrunden till intervjun denna måndagsmorgon är att Pär har släppt ett album under eget namn för första gången. Plattan heter Circles och släpptes på Spotify på Pärs födelsedag, den 2 september.

Fyllde du jämnt eller varför valde du att släppa den just då?

– Nej, jag fyllde 43, så väldigt lite jämnt. Men jag känner mig alldeles för gammal. Det är väl därför jag håller på med detta fortfarande, det är mitt sätt att säga nej - våga vägra bli gammal.

På frågan om Pär lider av åldersnoja svarar han först ja och sedan nej, stannar upp i tanken och bestämmer sig för att svaret får ändå bli ett försiktigt ja. Skivan beskriver han som sin försenade 40-årskris. Han berättar att texterna är ifrågasättande.

– Och väldigt mycket förankrat i livet. Var är jag? Vart vill jag? Hur går jag framåt? Det är nog där jag är i livet. Samtidigt vet jag själv att jag är den största fegisen, och det skriver jag också. Jag kanske inte vågar ta steget fullt ut.

Vad menar du?

– Att ändra på någonting. Man blir lite safe; man har familj, man har hus, livshjulet ska snurra på. Ska man göra något annat? Jag kräver inte så mycket, men det måste ändå finnas lite mer. 

Om att våga
Det Pär pratar om är att satsa mer på sin musik. Tanken verkar både lockande och skrämmande - som det ofta är med drömmar. Att slå igenom som musiker idag kräver både engagemang och hårt arbete, utöver talang. Man ska skriva hits och vara aktiv på sociala medier, tränga in i människors medvetande genom bruset, menar Pär.

– Det är inte mitt mål med musiken heller, så kan vi säga. Jag håller på med musik, för musik är det bästa som finns och har alltid varit en del av mig - sen jag var pytteliten och kunde nynna och sjunga. Jag skrev låtar när jag var liten och uppträdde för farmor och farfar.

Pär Andersson föddes inte in i en musikalisk familj, och säger själv att han inte är musikalisk heller. 

– Jag får öva mig till alltihopa ganska mycket, men jag tycker det är jättekul, så då gör det ingenting.

Sävsjöblues
Ett gäng lokala namn droppas i Pärs berättelse om musiken genom livet och på vägen till den pinfärska egna skivan. Det är banden Kaktos Red och Stealing Jokes, det är Bill Strachal, Mattias Linder, Anders Axelsson, Morgan Rosenquist, Helena Gill - som alla har bidragit med något till skivan.

Eftersom det inte var fullsmockat med livespelningar med Stealing Jokes, började Pär skriva egna låtar, som så småningom blev elva stycken och faktiskt ett helt album. Pär låter nästan förvånad över att han plötsligt satt på ett gäng egenskrivna dängor - inte minst för att han hade lyckats ta sig från sin vanliga musikstil.

– Jag brukar vara fast i rockträsket. Det här är något annat, men klart att det finns rock. Det finns country, det är lite blues och singer songwriter-pop. Det är ganska blandat, men det låter som jag.

Hur blev det så?

– Jag vet inte. Jag börjar bli gammal, kanske kan det vara så.

Ja, åldern. Vi är tillbaka vid funderingarna om livet, om medelåldern - och om lite mörker. Att jobba med Circles blev ett slags terapi, beskriver Pär.

– Sen har jag inte jättemycket egentligen att behöva ha någon terapi över, men livet är ju livet. Det har sina svängningar och man går väl igenom ganska tunga perioder ibland.


Åldrandet och tiden är centrala teman i Pärs nyskrivna musik. Foto: Mirjami Alanen

Mörkt och ljust
Pär berättar om hur en skada i axeln tvingade honom att hoppa av ett annat intresse, bågskytte. 

– Jag hade väl identifierat mig ganska hårt med det där, jag tränade jättemycket och var delaktig i klubben. Jag hade lovat folk att åka iväg på en jaktresa, för jag jagade med pilbåge också, och så sabbade jag axeln precis innan. Så jag fick lite panikångest, som satt kvar rätt länge. 

Stressreaktionen blev påtaglig. Pär tappade hår och mådde inte bra. 

– Det var hemskt och tungt, men det är sånt livet kastar på en.

Den jobbiga perioden resulterade i bra låtar som till slut hamnade på den nya plattan.

Pär snurrar lite på muminmuggen. Blicken fastnar vid en detalj i illustrationen, och han tänker efter.

– Om man lyssnar på texterna är de mörka, men låten kanske är glad. Jag förklär mörkret lite. Jag har jättesvårt att skriva något supermörkt.

Hade du velat det? Gillar du mörker?

– Ja, jag älskar mörker, faktiskt. Ska jag bli riktigt glad ska jag lyssna på något riktigt elakt, tungt eller något riktigt deprimerande.

Livet och tiden
De elva nya låtarna på Pär Anderssons nyutgivna platta Circles handlar alltså om livet i allmänhet och vuxenlivet i synnerhet. Låten Memory Lane handlar om Pärs faster, en kyrkomusiker som insjuknade i MS och fick lägga musiken på hyllan.

– Den låten handlar kanske om att man ska göra det medan man kan, lite perspektiv på den biten också. Sedan handlar det om när man är yngre och håller på med dumheter, men det är kanske det som fostrar en också. Och någonstans har jag ju tagit mig en bit i livet och fått barn och ett nytt perspektiv på livet. Så det handlar om att titta tillbaka och se att man ändå har gjort lite grann. Låten är verkligen en berättelse, fast i kortversion deluxe.

Så du har någonstans fått med hela livet, på något sätt?

– Ja, det är väldigt mycket spegling alltså. Samtidigt brottas jag med att vara fast i idén om tid - du har alltid för lite tid, alltid lite för bråttom eller känslan av att ha kunnat gjort det här tidigare. 

Pär beskriver skivomslaget. En man är fast i sitt ekorrhjul.

– Du ser ett timglas, du ser en klocka och en massa cirklar. Skivans namn - Circles - handlar väl egentligen om att livet är uppbyggt av alla möjliga olika cirklar som du befinner dig i, och en del kanske du har fastnat totalt i och kan inte ta dig ut, medan vissa trivs du jättebra i som bara snurrar på.

– Titellåten Circles är egentligen ett ifrågasättande av: vad håller du på med nu? Ska du vara kvar här eller ska du ta steget ut och göra något annat kul?

Pär Anderssons första soloskiva Circles finns att lyssna på via Spotify.