I Sävsjö kommun arbetar socialtjänsten både brett och djupt med att stötta personer som utsätts för våld i nära relationer. Bakom varje ärende finns komplexa livssituationer, ofta präglade av rädsla, isolering och långvarig kontroll.

– Vår största utmaning är att komma i kontakt med dem som behöver oss, säger Jennifer Jörgensson, enhetschef på myndighet vuxen.

Orange Week är en global kampanj från FN som hålls under vecka 47 för att uppmärksamma våld mot kvinnor och flickor. Syftet är att öka medvetenheten och främja åtgärder mot våldet. I Jönköpings län arrangerar flera kommuner särskilda aktiviteter under veckan med budskapet “En vecka fri från våld”, men inte Sävsjö kommun.

– Vi arbetar uppsökande året om, genom besök hos exempelvis föreningar och företag. Veckan är viktig, men vårt arbete kan inte begränsas till en temavecka, säger Jennifer Jörgensson.

På socialförvaltningen är det Christina, handläggare med inriktning våld i nära relationer, som möter de våldsutsatta. Varje dag arbetar hon med människor som befinner sig i kaos eller är på väg att lämna ett liv där våld normaliserats.

– Jag handlägger och utreder ärenden, erbjuder samtalsstöd, hjälper till med att ansöka om ekonomiskt bistånd och i vissa fall en kontaktperson. Behoven styr alltid. I vissa fall handlar det om att ordna en akut placering på skyddat boende, säger hon.

Jennifer Jörgensson kompletterar med att förvaltningen också försöker nå våldsutövare: en målgrupp som är både svår att få kontakt med och att motivera till förändring.

– Många ser inte våldet som ett problem utan normaliserar sitt beteende. Men vi erbjuder behandling via vår öppenvård, och det finns även stöd i regionen via Alternativ till våld - där också våldsutsatta och barn som bevittnat våld kan få hjälp, säger hon.

Våld i nära relation: ett brett spektrum
Definitionen av våld i nära relation är bredare än många tror. Jennifer beskriver hur våldet kan ta sig uttryck långt bortom slag och sparkar.

– Psykiskt våld, hot, isolering, kränkningar, digital kontroll, ekonomisk styrning, hedersrelaterat våld, sexuellt våld - allt det är våld. Det kan också handla om våld mot funktionsnedsättning, exempelvis där hjälpmedel göms eller förstörs, säger hon.

Hon betonar att våld kan förekomma i olika typer av relationer: exempelvis i parförhållanden, mellan personal och brukare, mellan boende eller från gode män - även om den allra vanligaste formen är just mellan en man och en kvinna i en parrelation.

– Våld finns i alla samhällsklasser. Det är ett stort misstag att tro att det bara händer ”andra”.

Jennifer berättar att enligt statistik blir var fjärde kvinna utsatt för våld av sin partner någon gång i sitt liv.

– Då har vi ett stort mörkertal i Sävsjö - så många ärenden har vi inte. Vi skulle vilja komma i kontakt med våldsutsatta och våldsutövare. Hjälp och stöd finns att få, säger hon. 

Skuld, skam och rädsla
Många som kommer till Christina bär på en känslomässig börda som är svår att sätta ord på.

– Skuld och skam är nästan alltid närvarande. Skuld över att lämna, skuld gentemot förövaren, skam över att man stannat kvar, särskilt om det finns barn inblandade, säger hon.

Rädslan är ofta genomgripande, både för att lämna och för vad som kan hända om man blir kvar; oro för hur framtiden blir.

– Vissa har varit så isolerade att vi är de första de vågar prata med. Det finns de som inte vet hur myndigheter fungerar eftersom de aldrig tillåtits ha kontakt med omvärlden, berättar Christina.

Jennifer fyller i:

– Våldsutövare skapar ibland en bild av att myndigheter är farliga eller att ”socialen tar barnen”. 

När våldsutövare söker stöd, eller när de fångas upp via polis eller andra myndigheter, möts socialtjänsten av helt andra känslor.

– Ilska, förnekelse och ett starkt försvar av sitt beteende är vanligt. En del förklarar våldet med partnerns beteende, säger Jennifer och fortsätter:

– Det kan bli jobbigt för våldsutövaren att inse vad den har gjort och att det är våld som den har utsatt exempelvis sin partner för

Placeringar och uppbrottsprocesser
För personer som måste lämna kommunen för att överleva krävs omfattande planering. Christina beskriver processen som både praktiskt och emotionellt tung.

– Vi kartlägger säker plats, hjälper personen att söka lägenhet och gör överlämningar till den nya kommunen där det är möjligt. Men att få ett eget lägenhetskontrakt är en av de största svårigheterna. Skyddade personuppgifter och ekonomiskt bistånd gör det mycket svårt, säger hon.

Att lämna allt - arbete, hem, möbler, vänner - är ofta traumatiserande i sig.

– Många uttrycker frustration över att det är de utsatta som tvingas börja om, medan våldsutövaren blir kvar i det gamla livet, säger Jennifer.

Sekretess och säkerhet
I en tid där nästan allt är uppkopplat kräver säkerheten lika mycket teknisk som organisatorisk kompetens. Socialtjänsten arbetar med behörighetsstyrda system och mycket strikt sekretess, men måste också hantera riskerna med mobiltelefoner, appar, streamingtjänster och digital spårbarhet. 

– Vid flytt kan en person behöva lämna allt digitalt bakom sig, säger Jörgensson.

På skyddade boenden fortsätter arbetet med säkerhet genom kontinuerliga samtal om allt från rutiner till kontakt med omvärlden.

Kommunen samarbetar med regionen, Länsstyrelsen och ett chefsnätverk i länet. Men på individnivå finns omständigheter som försvårar.

– Det är väldigt sällan vi får en överlämning från andra kommuner, trots att det skulle underlätta för de våldsutsatta enormt. Ofta måste personen själv ta kontakt, säger Christina.

”Våga fråga, och fråga igen”
Trots omfattande arbete internt är socialtjänsten beroende av att omgivningen reagerar.

– Människor är generellt dåliga på att larma. Det är jobbigt att fråga en vän eller kollega om våld, och ibland kan man behöva fråga flera gånger, säger Jennifer.

Christina tillägger:

– Många vågar inte fråga för att de är rädda för svaret. Men man behöver inte lösa situationen själv, det finns mycket hjälp att få. Och är det kväll, natt eller helg, ring 112 och be om socialjouren. Det vet nästan ingen om.

Båda vill avsluta med samma budskap:

– Vi kan inte stoppa våldet om det inte upptäcks. Våga fråga. Våga ringa.