För ett tag sedan skrev Björn Karlstad en förträfflig artikel om landsbygdens butik som också hade en helt annan funktion: träffpunkten i byn, gemenskapen och det sociala livet.
Undertecknad har en egen personlig erfarenhet av detta. I mitten av 1980-talet var vår butik i byn på väg att läggas ned i Nya Hjälmseryd. Det var HG Svenssons filial. Huvudbutiken fanns i Stockaryd. Jag tyckte då att det var väldigt tråkigt och ville göra något åt det. Efter kontakt med ägaren köpte jag fastigheten och affären.
Jag förklarade för de som arbetade där att jag inte skulle vara delaktig i driften utan de fick sköta den som om den var deras egen. Jag åtog mig dock att hämta kött i Lammhult och köra ut varor till kunder en gång i veckan.
Jag hade hört att förr så sa man att man skulle köra till Kyrkeryd för att handla. Jag tyckte att detta var ett roligt talesätt och döpte därför butiken och företaget till ”Kyrkeryds livs”. En lustig och lite ovanlig sak var att två av de anställda hade samma efternamn som undertecknad trots att ingen var släkt med varandra.
De följande närmaste åren gick det väldigt bra. Omsättningen ökade och framtidstron steg. Jag såg även, som Björn Karlstad noterat, att bybutiken var en samlingspunkt för lokalsamhället. Jag tog fasta på detta och ville utveckla detta. Jag ritade på en tillbyggnad med en enkel cafédel med automatkaffe och lite tilltugg för att tillfredsställa behovet av den sociala verksamheten samtidigt som attraktionen att besöka butiken och göra sina inköp skulle öka.
Jag gick till banken för att ansöka om lån för tillbyggnaden och redogöra för mina planer. Svaret var inte roligt. Det var ett klart nej! 1990-talets lågkonjunktur hade just börjat. Nuvarande lågkonjunktur är bara en smekning av hur det var då! Besviken gick jag därifrån men ett par år senare var jag nog ändå tacksam för det beskedet och då hade jag ändå redan gjort flera inköp av byggmaterial avsett för tillbyggnaden. Omsättningen gick ner och till slut gick det inte att driva rörelsen vidare. Jag fick avsluta allt med tungt hjärta och alla förhoppningar gick om intet!
Det är lite synd att denna period inte finns med, i den annars så gedigna, hembygdsboken ”Hjälmseryd i mitt hjärta”.
Bennie Gunnarsson
